Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen) - Byggnadsstilarnas historia - P. Rokokotidens byggnadskonst - Q. Nyklassisk byggnadskonst - R. Modern byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya typer. Konstarbetets uppgift blef i stället
att förfina och civilisera det gångna århundradets
något stela och braskande prakt, att genomarbeta och
förbättra detaljerna, att vinna ökadt herravälde
öfver materialbehandlingen. Som följd däraf lade
man hufvudvikten på den inre bekvämligheten och den
dekorativa utsmyckningen. Snickares, träsnidares,
stuckatörers, förgyllares och målares framsteg
kunna steg för steg följas på rokokotidens
panelverk, plafonder och mobilier. Äfven i den
yttre arkitekturens magrare och torrare stil kan
man skönja inflytandet af den inre dekorationens
smak för ramverk och sniderier. Formlifvet uppgaf
barockens stränga symmetri och regelmässighet för
en fantastisk lekfullhet, som tog starka intryck af
den under 1700-talet uppblomstrande samfärdseln med
orienten, Ostindien och Kina. – I Frankrike inleddes
den nya smakriktningen af Robert de Cotte med Hôtel
de la Vrillière i Paris. Börsen i Bordeaux (af
Gabriel d. ä.) och palatsen vid Place de la concorde
i Paris (af Gabriel d. y.) äro starkt påverkade af
Louvrefasaden. Fasaden till Hôtel de Montmorency i
Paris (af Meissonier) fick en torrt antikiserande
prägel, likaså Hôtel de Soubise och Hôtel de Rohan
(af Delamaire), båda emellertid invändigt dekorerade
(af Boffrand) med snäckliknande "rocaille"-former
af den mest fantastiska elegans. Kyrkan S:t Sulpice
(af italienaren Servandoni) och Pantheon i Paris
(af Soufflot) bära likaledes vittne om en inverkan
från antiken, som efter upptäckten af Pompeji och
Herculaneum satte nya spår i såväl arkitektur
som dekoration. – Krigen mellan Frankrike och
England torde medverkat till att rokokostilen i
det senare landet fick ringa insteg. Mansion house
och Newgatefängelset i London (af Dance) uppfördes
i en tung antikiserande stil. – Nederländerna
följde i kraft af Europas politiska gruppering
engelskt föredöme äfven i konstarbetet. –
I Tyskland åter inkallade Fredrik den store
franska arkitekter. Cotte och Boffrand inledde där
öfvergången till rokokostilen. Cuvilliés d. ä. införde
"rocaillen" till München, där han tillsammans med
Effner och Gunezrhainer arbetade på nybyggnader
vid Nymphenburg. Residenset i Würzburg och slottet
Bruchsal (af Joh. B. Neumann) äro, liksom slottet
Brühl vid Köln och slottet i Münster (af Schlaun)
m. fl., fullt genomförda rokokobyggnader. Neues
palais (pl. XVIII) och Sans souci i Potsdam (af W. von
Knobelsdorff) beteckna stilens höjdpunkt.
Q. En nyklassisk byggnadskonst uppstod, som ofvan
nämnts, ur intresset för de nyupptäckta romerska
städernas byggnadsverk, men fick sina egentliga
uppgifter från de politiska omhvälfningar, som
franska revolutionen åstadkom. Den nya republiken i
Frankrike sökte i allt efterlikna den romerska; dess
och sedermera kejsardömets nyskapande verksamhet
på samhällets alla områden gaf också konsten
nya uppgifter att lösa, hvilka togo form i den
s. k. kejsarstilen. Portalbyggnaden å inre gården
till Maison de charité i Paris (af Antoine) fick
Paestumtemplets grandiosa former. Vendômekolonnen
(1806 af Denon, Lepère och Gondouin) blef en
efterbildning af Trajanuspelaren i Rom. Arc de
l’étoile (af Raymond och Chalgrin), börsen i Paris
(af Brongniart och Labarre) samt Madeleinekyrkan
(af Vignon) voro alla försök att utnyttja antikens
fasadsystem för tidens ändamål, men tyngdes dock
af för mycket lärdomspedanteri och för liten
öfverensstämmelse mellan den använda antika apparaten
och tidens lefvande behof för att ega bärande kraft
för längre tid. Privatbyggnaderna, t. ex. Maison
Carrenne i Paris (af Brongniart), slogo i det hela
taget lyckligare ut. – Englands nyklassiska konst
röjer en mera praktisk och nationell tillämpning
af de antika motiven, t. ex. i Bank of England
(af John Soanes, pl. XVIII) och de äldre delarna
af British museum (af Rob. Smirke). – Tyskland
undgick, trots det under revolutionskrigen uppväxta
hatet mot Frankrike, ej heller nyklassicismens
inflytande. Brandenburger tor i Berlin (1789-1802,
af Langhaas) inledde raden af dess byggnadsverk,
hvilken på sätt och vis afslutas af Schinkels arbeten:
Neue wache, Schauspielhaus (1819-21) och Altes museum
i Berlin (1824-29, pl. XVIII).
R. Modern byggnadskonst. 1800-talets politiska
och sociala omgestaltningar, dess litterära och
historiska intressen, dess vetenskapliga stordåd,
ökade samfärdsmedel, industriella uppfinningar och
vidtomfattande handel hafva på byggnadskonsten ställt
alltför många och stora kraf, för att det magra
nyklassiska schemat skulle kunna lösa dem alla. Den
nyromantiska rörelse, som i England gaf upphof till
naiva "gotiska" slottsbyggnader och konstgjorda
"ruiner", flyttade öfver till kontinenten och
antog formen af en reaktion mot nyklassicismen,
en återgång till det nationella i konsten, som
småningom utvidgades till en nyrenässans och sökte
tillegna sig och på lämpliga uppgifter tillämpa
alla tidehvarfs byggnadsstilar. Viollet le Ducs
"Dictionnaire" och Letaroullys "Édifices de Rome
moderne" försågo arkitekterna med ett rikt vetande om
medeltidens och renässansens byggnadskonst. Den förre
restaurerade på ett förträffligt sätt Notre-dame
i Paris, befästningarna i Carcassonne och slottet
Pierrefonds; hans och hans samtidas svaga sida
framträder i det sätt, hvarpå de utan hänsyn
till stilformernas konstruktiva ursprung sökte
tillämpa dem på nya uppgifter och nya material,
t. ex. järnet. Konsthistoriska studier, arkeologiska
uppmätningar och restaureringsarbeten, sådana som det
af franska staten bekostade iståndsättandet af landets
"monuments historiques" och dombyggnaden i Köln (se
ofvan), gåfvo byggnadskonsten fastare mark att stå
på. – I England valde Barry Tudorstilen för det
nya parlamentshuset (pl. XIX), nutidens stoltaste och
själfständigast genomförda byggnadsverk. Katedralen
i Halifax (af Street) uppfördes i en gotisk stil,
som var tillämpad på modernt sätt. – I Tyskland
ombyggde Hitzig tyghuset i Berlin till Ruhmeshalle
och uppförde börsen i italiensk renässans. Richard
Lucae, upphofsman till operan i Frankfurt a. M.,
slöt sig till samma riktning. Adler och Wäsemann
sökte afvinna den markiska tegelgotiken nya
uppslag. Nya pinakoteket i München (af A. v. Voit)
är en blandning af romanska och gotiska motiv,
den föga lyckliga s. k. Maximilianstilen. Slottet
Herrenchiemsee (af Hollmann) är en efterbildning af
Versailles. Arsenalbyggnaden i Wien (af Siccardsburg,
v. d. Nüll och T. Hansen) är ett försök att
antikisera romanska former. Votivkyrkan i Wien (af
Ferstel, 1856-79, pl. XIX) är utförd i den rikaste
kölnergotik. Operan i Wien (1861-68, af Siccardsburg
och v. d. Nüll) är ett arbete i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
