ungrenässansens anda, rådhuset (1873-83, af Fr. v. Schmidt) i gotikens; Herrenhaus, Reichsratshaus (1883, pl. XX o. fig. 27) och museet därstädes (alla af T. Hansen) äro moderna tillämpningar af antikens fasadbehandling. Operahuset i Dresden (1870-78, af Semper, pl. XIX) är ett ypperligt arbete i italiensk renässans, likaså Reichsgerichthaus i Leipzig (af L. Hoffmann, 1889-95). Hase, som restaurerade rådhuset i Hannover, och Otzen upptogo vid sina kyrkobyggnader med framgång den nordtyska tegelgotiken.

Fig. 27. Reichsratshaus i Wien. Grundplan.
A, B, C Försalar, D Ministrarnas rum, E Kansli, F, G, H, I, O Presidenternas och vicepresidenternas rum, J Klubbrum, K, L Kanslidirektör och arkiv, M, N Tjänstemannarum, P Plenisalar, Q Samlingssalar, R Kommittérum, S Festsal, T Utskottsrum, U, V Skrif- och läsrum, X Stenografrum, Y Klädrum, Z Restaurang, Å, Ä, Ö Post- och samtalsrum.</img>

Resultatet af byggnadsverksamheten i Europa
under 1800-talet har sålunda blifvit en samling
experiment af vidt skilda slag, som i sin mån
bidragit att återknyta de traditioner, som
revolutionstidehvarfvet afklippte. Emellertid
måste många andra fordringar uppfyllas, innan en
verkligt modern byggnadskonst kan skapas, hvilken ju
beror å ena sidan af de många nya samhällsbehofven,
å den andra af nya tekniska hjälpmedel. Dock synes
byggnadskonsten numera äfven på kontinenten vara på
god väg att kristallisera ut till friare nationella
riktningar, inledda i England med t. ex. Imperial
institute i London (af Colcutt) och Royal insurance
company i Liverpool (af F. Doyle), i Frankrike med
Stora operan i Paris (af Garnier, pl. XIX), i Tyskland
bl. a. med Reichstagshaus i Berlin (af P. Wallot)
samt med det under byggnad varande Rathaus i Leipzig
(af Ende), i Amerika med Richardsons halft romanska
biblioteksbyggnader och med de praktiskt
och estetiskt afvita, men konstruktivt intressanta
s. k. "skyskraporna".

Man har numera lärt sig inse, att stilen bör
lämpas efter byggnadens ändamål och att detta
ändamål bör afspeglas i byggnadens yttre. Man har
tillgodogjort sig de gamles erfarenhet om de material
och konstruktioner, som de känt och användt. Tekniken
och industrien ha gifvit en mängd nya material och
uppslag, som det gäller att rätt använda. Vetenskapen
har försett oss med medel att noga beräkna materialens
hållfasthet och sålunda begagna dem på det mest
ekonomiska sätt. Vår tid har sålunda gjort vackra
framsteg på det ofantliga verksamhetsfält, som den
öppnat för byggnadskonsten, men mycket återstår,
innan den hunnit så tillegna sig alla dessa element
till en ny byggnadskonst, att de kunna böjas efter
hvart nytt behof med den frihet, följdriktighet och
säkerhet att träffa det konstruktivt och estetiskt
rätta, som de gamle byggkonstnärerna egde, och med 
den klarhet i tanken och visshet om målet, hvarmed 
de löste de mest invecklade uppgifter. Det är icke 
uppgifternas och medlens mängd, utan det traditionella 
herraväldet öfver dem, som skapar en ny byggnadsstil.

S. Skandinavisk byggnadskonst. Under artikeln Bostad
(se d. o.) har redogjorts för våra förfäders
träbyggnadskonst, hvars utveckling i viss mån
begränsades af timrets längd. Då det blef fråga om
byggnader af större dimensioner, såsom konungahofvens
och offertemplens gästabudssalar, öfvergick man från
den timrade stugan till "staf"-konstruktion. Sedan 
kristendomen införts, tillämpades stafkonstruktionen 
äfven på kyrkorna, om ock med de afvikelser i 
anläggning, som den kristna kulten fordrade. 
Stafkyrkor hafva tvifvelsutan varit allmänna öfver 
hela Skandinavien. I Danmark finnas visserligen 
mycket få direkta vittnesbörd om dem, men i Sverige 
hafva i ett tiotal stenkyrkor, t. ex. Hemse på 
Gottland, funnits rester af äldre stafkyrkor, 
och i Norges fjälldalar har ett icke
obetydligt antal bevarats i mer eller mindre oskadadt
skick. Dietrichsons teori, att stafkyrkotypen kommit
med norska vikingar från England till Skandinavien,
strandar på det enkla faktum, att fynden i Sverige
allesammans äro äldre än de data han uppgifver för
existerande eller i litteraturen omnämnda norska
stafkyrkor. De något olika svenska och norska typerna
ha säkerligen