åbon byggt flera hus, än lagen ålägger honom, kallas detta öfverloppsbyggnad; har han byggt flera hus, än som belöpa sig på hans besittningstid, säges öfverbyggnad ega rum. För att kunna undersöka huru en innehafvare fullgör sin byggnadsskyldighet har man anordnat vissa åtgärder. Dessa bestå först i besiktningar, å publika hemman gemenligen periodiskt återkommande -- hvart tredje eller femte år --, då däremot å jord, som är i enskild ego, åtminstone om den är af frälse natur, jordegaren må låta hålla syn, när han vill. Besiktningarna å publika hemman bära namn af ekonomiska besiktningar och förrättas af vederbörande tjänstemän, i allmänhet kronofogden, biträdd af nämndemän. Hvad som därvid beslutats går i verkställighet, såvida icke besvär anföras, i hvilket fall sker laga syn, en rättslig akt, som verkställes af de dömande myndigheterna. Den andra kontrollåtgärden är af- och tillträdessyn, som förrättas, när ombyte sker af brukare, å jord, vare sig den tillhör enskild man, publik inrättning eller staten. Såsom ofvan är antydt, eger å jord, tillhörande enskilda, jordegaren, på grund af byggningab. kap. 27 § 8, själf låta föranstalta om syn äfven vid detta tillfälle, och skall denna syn förrättas af två oväldiga män af nämnden. Verkan af denna förrättning kan upphäfvas därigenom att vid häradsrätten begäres syn, som då hålles af domaren med half nämnd. Denna förrättning är af så stor betydelse för rättsförhållandet emellan jordegare och brukare, att, därest den förre försummat att efter syn lämna gården i tillträdarens händer, jordegaren sedermera icke kan vid afträdet fordra ersättning för den husröta eller missbyggnad, som då kan finnas (byggningab. kap. 27 § 7). Vid publika hemman föranstaltas af- och tillträdessyn af de myndigheter, under hvilkas tillsyn dessa hemman stå, och den förrättas af vederbörande domare i orten. Vid denna förrättning skola vara tillstädes ej endast af- och tillträdare, utan äfven ombud å jordegarens (statens eller den publika inrättningens) vägnar för att tillse, det tillträdaren icke gifver efter något af sin rätt och därigenom möjligen sättes ur stånd att fullständigt fullgöra de skyldigheter, som åligga honom i afseende på gårdens bebyggande. Anmärkas bör måhända, att vid syn å jord af det slag, hvarom nu är fråga, husen icke, såsom rätteligen borde ske, afsynas från afträdaren till jordegaren och af denne sedan öfverlämnas till tillträdaren, utan anses rättsförhållandet ega rum endast mellan af- och tillträdaren; jordegaren är endast genom ombud tillstädes för att, på sätt som förut blifvit anmärkt, bevaka sin rätt. Vid syn af nu ifrågavarande slag tages husens tillstånd i betraktande. Befinnes det, att afträdaren brustit i underhållsskyldigheten och att han underlåtit att verkställa nybyggnad, där sådan varit behöflig, och han suttit så länge vid gården, att han efter årsberäkningen å husen varit skyldig därtill, så dömes han att fullgöra dessa skyldigheter, förrän han afträder från gården. Har han däremot verkställt öfverloppsbyggnad, kan stundom komma i fråga, att tillträdaren skall inlösa densamma; finnes öfverbyggnad, är tillträdaren alltid förbunden att gälda dess värde till afträdaren. Dessa förhållanden redas därigenom att de erhålla formen af en ordentlig likvid emellan de båda parterna, af- och tillträdaren. Skulle tillträdaren ej yrka ett fullständigt utbekommande af ersättningen för husröta och missbyggnad, så skulle han därigenom möjligen minska sin förmåga att fullgöra de honom under hans besittningstid i afseende på byggnadsskyldigheten åliggande förpliktelserna; och detta är förmodligen skälet hvarför vid syner å jord, som tillhör kronan eller publika inrättningar, ombud för jordegaren alltid skall vara tillstädes för att tillse, det tillträdaren ej genom okunnighet eller vårdslöshet minskar sin rätt. Ändring i synerätts beslut fullföljes genom besvär den vanliga domstolsvägen. Th. R. (Kbg.) 2. En i byggningabalken stadgad förpliktelse att hålla vissa för samhällsordningens upprätthållande nödvändiga byggnader. I senare tider hafva de uråldriga grunderna för kostnadernas fördelning visat sig olämpliga, och på begäran af riksdagen har genom lag 26 sept. 1884 föreskrifvits, att alla, hvilka skatta till kommunen, skola deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, samt genom lag 12 juni 1885 stadgats samma grund för bestridande af kostnaderna för byggnad och underhåll af kyrka med klockstapel, stängsel m. m., som till kyrka hör, äfvensom af sockenstuga. Kbg. Byggnadsstadga kallas den för Sveriges städer gemensamma k. författning, som innehåller allmänna, till vinnande af prydlighet, renlighet, luftväxling och säkerhet gifna bestämmelser för dessas bebyggande, afsedda att för hvarje särskild stad efter behof fullständigas genom en af konungens befall-ningshafvande fastställd byggnadsordning (se d. o.). Byggnadsstadgan för rikets städer är utfärdad 8 maj 1874. Mindre.ändringar och tillägg i densamma hafva gjorts 30 dec. 1876, 18 april 1884, 30 nov. 1888, 20 juni 1890 och 26 maj 1899. I tillämpliga delar skall den gälla äfven för köping; så ock för hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant af omständigheterna påkallas och konungens befallningshafvande efter vederbörandes hörande därom förordnar genom beslut, som underställes k. m:ts pröfning. (Fr. E.) Byggnadsstatik. Se Statik. Byggnadsstil. Se Byggnadskonsten. Byggnadstimmer, träv. Se Timmer. Byggningabalken (af fsv. byggning, landtbruk, och balk, egentl. bjälke; jfr Balk), jur., den del af lagboken, som företrädesvis angår landtbruket. Byggningshjälpen l. Vinterkörseln, kam., en urgammal svensk skatt, som leder sitt upphof från allmogens skyldighet att i mån af behof bygga och underhålla gränshus, slott och kungsgårdar -- en förpliktelse, som i tidernas längd hade förvandlats till en årlig skatt efter mantal. Byggningshjälpen erlades i en mängd persedlar (byggnadsmateriel och ved), olika i olika orter, och ansågs särdeles tryckande. En nedsättning till hälften mot förut egde rum 1622. Jämlikt 1652 års riksdagsbeslut blef den sedermera en ständig ränta och fördes i jordeböckerna som en särskild titel under hemmantalsräntan, till dess 1855 års ränteförenkling inträffade. Namnet omväxlade mycket. I Uppland användes benämningarna slottshjälpen, slottsfamnen, rustkammarhjälpen, vind och vask, byggningsveden, tegelveden, ekekörseln och körseln. I Västmanland förekommo namnen vindekörningen och