vaskekörningen, i Närke årliga hjälpen (skogseffekter och dagsverken) och i Medelpad spetsstakehjälpen. I bergslagen motsvarades byggningshjälpen af brukshjälpen, som betalades med skogseffekter, järn, malm och limsten samt framforslades till kronans bergverk. Särskildt i Skinnskattebergs bergslag förekom malmkörseln, hvilket onus bestod däri att allmogen med sina dragare måste hämta malm från grufvan till kronohyttan, när denna var i gång. Kbg. Byggningssäd l. Byggningstunna, kam., den del af kyrktionden, som var afsedd till underhåll af kyrkbyggnaden. Såväl denna del som den för inköp af nattvardsvin afsedda delen af kyrktionden lät Gustaf Vasa kyrkorna behålla. De omtalas sedermera alltid tillsammans såsom vin- och byggnadssäd (se d. o.). Kbg. Byggningstunna. Se Byggningssäd. Byggningsvecka kallades förr vid järnbruk den vecka vid flyttningstiden på hösten, då smidet stod stilla samt i stället hammare, vattenhjul o. d. öfversågos och reparerades. C. A. D.* Byggningsveden, kam. Se Byggningshjälpen. Bygg och ligg, bygnk., benämning på de båda uppåt och nedåt liggande ytorna hos stenen i ett murverk. Se vidare Mur. Byggver, nord. myt., är enligt eddadikten "Lokasenna" guden Frejs tjänare, hetsig till sin natur och "skrikande under kvarnen". Namnet betyder "herr malt" och är en motsvarighet till den skotska sagans Allan Mault och den engelska dryckesvisans sir John Barleycorn, som af bönderna dödades, begrafdes i jorden, växte upp om sommaren och fick skägg på hakan, ånyo dödades med lie, slaga och kvarnsten, men dock till slut blef en mäktig herre; allt en allegorisk framställning af kornets utveckling till malt och sedan till öl. Jfr Beyla. Ad. N-n. Bygsel, jur., den i Norge i äldre tider allmänt brukliga och ännu ej helt och hållet försvunna formen af jordlega. Bygseln företer väsentliga likheter med den i en stor del af de svenska landskapslagarna förekommande formen af samma rättsförhållande. I dessa lagar brukas dock icke benämningen bygsel, men väl förekomma uttrycken byggia (i bem. dels af att bruka jord, dels af att utlega jord) och byggninga-vitni (vittne till ett aftal om jordlega). Bühel, Hans von. Se Büheler. Büheler, Hans der (Hans von Bühel), en från Elsass bördig episk skald, som lefde omkring år 1400. Han bearbetade i poetisk form två äldre folkromaner: Die königstochter von Frankreich, en dikt på 15,000 vers (fullb. 1400), som behandlar sagan om den tålmodiga Helena, och Diocletians leben (fullb. 1412), som innehåller berättelsen om de sju vise mästarna. Byhistoria. Se Novell. Bühler, Johann Georg, tysk indisk filolog och epigrafiker, f. 19 juli 1837 i Borstel vid Nienburg (Hannover), promoverades 1858 i Göttingen till filos. doktor på afhandlingen Das griechische secundärsuffix της, företog vetenskapliga resor till Paris 1858 och London 1859 och utnämndes 1861 till amanuens hos bibliotekarien vid kungl. biblioteket på Windsor och 1862 till assistent vid universitetsbiblioteket i Göttingen. 1863—68 var han anställd såsom professor i orientaliska språk och fornhistoria vid Elphinstone college i Bombay, med undantag af en del af åren 1866—67, då han var professor vid Deccan college i Poona. Sedan 1864 var han därjämte ledamot af kommittén för utgifvande af en samling af "Hindu law". Han befordrades 1868 till inspektör öfver undervisningen i Gujarat och fick officiellt uppdrag att uppsöka sanskrithandskrifter inom presidentskapet Bombay. Han företog dec. 1873—mars 1874 i diplomatiskt samt juli 1875—april 1876 i vetenskapligt syfte ytterst viktiga resor till Rajputana samt Kashmir och Central-Indien. På grund af sjukdom återvände han 1880 till Europa och utnämndes s. å. till professor i fornindisk filologi och fornkunskap vid universitetet i Wien samt fick 1889 hofråds titel. Han dog genom drunkning i Bodensjön i april 1898. B. har mer än någon annan af samtidens vetenskapsmän blifvit förtrogen med den indiska kulturen i hela dess historiska utveckling. Ingen samtida indolog har förfogat öfver ett så stort förråd af material till vetenskaplig bearbetning. Ingen torde heller på den indiska kulturhistoriens och förnämligast litteraturens område hafva vunnit så betydande och omfattande vetenskapliga resultat som B. Bland hans många skrifter, behandlande den indiska litteraturen, arkeologien, epigrafiken, paleografien, geografien, historien och språkvetenskapen, kunna endast de viktigaste anföras. Bland hans i en mängd tidskrifter kringströdda bidrag må nämnas prakritordboken Paiyalac-chinamamala (i Bezzenbergers "Beiträge zur kunde der indogermanischen sprachen", Gött. 1878), Erklärung der Açoca-inschriften (i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft", 1883—93), The roots of the Dhatupatha not found in literature (i "Wiener zeitschrift für die kunde des morgenlandes", 1894), On the origin of the Kharosthi alphabet (ibid. 1895). Vidare böra framhållas Digest of hindu law cases (tills. med West, 1867—69; 3:e uppl. 1883), Pañcatantra with english notes (utgörande n:r 1 och 3 af "The Bombay sanscrit series", 1868; 4:e uppl. 1891), Apastambiya Dharmasutra (1868—71; 2:a uppl. 1892—94), Catalogue of sanskrit manuscripts from Gujarat (4 vol., 1871—73), Daçakumaracarita, with english notes (I, utgörande "Sanscrit series" n:r 10, 1873, 2:a uppl. 1887; II, utg. af P. Peterson), Vikramankacarita with an introduction (1875), Detailed report of a tour in Kashmir (1877), Sacred laws of the Aryas (I, 1879; II, 1883; utgörande II och XIV af "The sacred books of the East"), Third book of sanscrit (2:a uppl. 1877; 3:e uppl. 1888), Leitfaden für den elementarcursus des sanskrit (1883), Inscriptions from the caves of the Bombay presidency (i d:r Burgess’ "Archaeological reports of Western India", bd IV o. V, 1883), Palæographic remarks on the Horrinzi palm-leaf manuscript (i "Anecdota oxoniensia", Aryan ser. I, 3, 1884), The laws of Manu translated (i "The sacred books of the East", XXV, 1886), Translation of the Dhauli and Jaugada versions of the Açoka edicts (i "Archseological reports of Southern India", vol. I, 1887). Därjämte må anföras följande större arbeten i "Schriften der wienerakademie der wissenschaften": Über eine sammlung von sanskrit- und prakrit-handschriften (1881), Über das zeitalter des