lustspelsförfattare, f. 1834 i Manchester, d. 1884 i London, utvecklade stor fallenhet för burlesken i en mängd operaparodier, bl. a. Fra Diavolo (1858) och Little Don Giovanni, hvarjämte han skref farser och lustspel, fulla af ordlekar och en ofta vulgär komik. Sådana äro Cyril's success (1868), Old sailors (1874) och den ofantligt omtyckta Our boys (1875; "Våra gossar", 1880), som upplefde vida öfver 1,000 föreställningar på både Vaudeville- och Adelphi-teatern i London. B. var den förste utgifvaren af skämtbladet "Fun" och skref äfven en roman, Paid in full (3 bd, 1865). Han utöfvade själf skådespelaryrket i London och var tidtals teaterdirektör. Byronsundet [bäi^ren-], det sund, som skiljer öarna Nya Hannover och Nya Mecklenburg i Bismarck-arkipelagen från hvarandra. Byrrhus, zool. Se Hagelbagge. Byrsa, en del af staden Kartago. Byrsonima Rich. et Juss., bot., växtsläkte af fam. Malpighiaceæ, innefattande nära 100 träd och buskar i Syd-Amerika. Alla arterna hafva ätliga frukter. Bark och ved äro rika på garfämne och användas i medicinen samt till färgning och garfning. Den adstringerande och feberfördrifvande alcornoco-barken anses härstamma från B. crassifolia och andra arter; af infödingarna kallas den chabarro och användes mot ormbett och sjukdomar af olika slag. Enligt andra uppgifter härstammar nämnda bark från Bowdichia (se d. o.). Bois tan erhålles af B. spicata. G. L-m. Burstenbinder, Elisabeth, tysk författarinna under märket E. Werner, f. 1838 i Berlin, numera bosatt i Meran, har författat ett stort antal romaner i ungefär samma genre som Marlitt. Af dessa, hvilka i allmänhet vunnit stor spridning och utkommit i flera upplagor, utgafs 1893-96 en samlad upplaga i 10 bd, fortsatt 1901 ff. med en ny följd. Till svenska äro de flesta af B:s arbeten öfversatta: "Arthur Berkow" (1873, 3:e uppl. 1903), "Brutna bojor" (1875; 2:a uppl. 1878), "Vineta" (2 uppl. 1877) m. fl. Byrå (fr. bureau), dragkista eller skrifpulpet med klaff, som kan nedfällas; ämbetsrum, kontor; arbetsrum för redaktionen af en tidning, tidskrift e. d.; anstalt för anskaffande af tjänstfolk, för arbetsförmedling, besiktningar, anställande af tekniska undersökningar o. s. v.; äfven vissa ämbetsverk bära titeln byrå, såsom kontroll- och justeringsbyrån, statistiska centralbyrån. Byråassistent, förv;., titel för vissa tjänstemän inom trafikafdelningarna af järnvägsstyrelsens distriktsförvaltningar; titel för en tjänsteman i finansdepartementets bankbyrå. A. Lhgn. Byråchef, förv., benämning på vissa i k. m:ts kansli och en del centrala ämbetsverk anställda tjänstemän, som äro chefer för de särskilda afdelningarna inom vederbörande kansliafdelning eller ämbetsverk. Byråchefsinstitutionen, sådan den nu förefinnes, infördes i den svenska administrationen på 1870-talet. Byråchefen bereder och föredrager de ärenden, hvilka tillhöra hans afdelning eller byrå, samt har tillsyn öfver och ansvarar för göromålens behöriga gång inom byrån. Inom de centrala verken eger byråchefen i allmänhet dessutom att själf afgöra vissa ärenden af detaljerad art eller brådskande natur äfvensom att till protokollet låta anteckna sin från verkets chefs åsikt afvikande mening. I chefens frånvaro handläggas i allmänhet ärendena af byråcheferna gemensamt såsom en kollegial myndighet. Byråchefs åligganden finnas angifna i gällande arbetsordning eller instruktion. Byråchefer med ofvan angifna verksamhetsområde finnas f. n. (1905) inom samtliga statsdepartement, utom sjöförsvarsdepartementet (alla med titel kansliråd), vidare inom fångvårdsstyrelsen, lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen (där med titel öfverdirektör), kommerskollegium (där med titel kommerseråd), generaltullstyrelsen och domänstyrelsen. Dessutom förekomma inom andra centrala ämbetsverk tjänstemän med liknande verksamhet och befogenhet. - Titeln byråchef användes äfven för en tjänsteman hos arméns pensionskassa. A. Lhgn. Byråd (byraad, "stadsråd"), den kommunala representationen (stadsfullmäktige) i de danska städerna, med undantag af Köpenhamn. De danska stadskommunernas representanter kallades förut, och kallas i Köpenhamn ännu, borgerrepresentanter. Efter städernas storlek räknar byrådet 7-19 ledamöter; den större delen (4-10) väljes af alla skattdragare, den mindre (3-9) af den högstbeskattade femtedelen. Den af konungen utnämnde borgmästaren är ordförande och vädjar i tvifvelaktiga fall till inrikesministerns afgörande. Byrådet har beslutanderätt i ekonomiska frågor. E. Ebg. Byrådirektör, förv., en inom den svenska administrationen förr använd och numera återinförd titel för vissa tjänstemän. F. n. (1905) bäres denna titel af två af riksförsäkringsanstaltens ledamöter äfvensom af cheferna för de särskilda byråerna inom järnvägsstyrelsens fyra afdelningar. A. Lhgn. Byråingenjör, förv., titel för vissa tjänstemän, merendels med teknisk sysselsättning, inom finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, väg-och vattenbyggnadsstyrelsen, patent- och registreringsverket, järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen. A. Lhgn. Byråkrati (af fr. bureau, skrifbord, ämbetsrum, och grek. kratein, härska), "skrifvardöme", ämbetsmannavälde, vare sig att detta är grundadt i administrationens beskaffenhet (såsom förhållandet är i stater med stark centralisation) eller vunnits i strid med lag och författning. Byråkratiens kännetecken anses vara: förvaltningens otillbörliga förmynderskap öfver statsmedlemmarnas görande och låtande; ämbetsmannaklassens motstånd mot nödiga reformer på dess område; ämbetsmännens anspråk på höga löneförmåner, utan att dessa anspråk ega stöd i tidsförhållandena eller ökade göromål; deras likgiltighet för den offentliga meningen och dess organ; rutinens upphöjande till den förnämsta egenskapen hos en tjänsteman; mångskrifveri och alltför långsam beredning af ärendena; blind lydnad och underdånighet för dem, som innehafva makten, samt drygt eller sträft uppträdande mot allmänheten. - Byråkratien hade sin glansperiod under 17:e och 18:e årh., då de flesta europeiska stater voro styrda efter envålds- och centralisationsprincipen. I en senare tid hafva pressens allt större inflytande, det parlamentariska lifvets utveckling, församlingsrättens allmännare tillämpning och förverkligandet af själfstyrelsesystemet i betydlig mån undergräft och kringskurit densamma. - I Frankrike och Tyskland tages ordet byråkrati äfven i betydelsen af det på byråer