Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bürger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lustspelsförfattare, f. 1834 i Manchester, d. 1884 i
London, utvecklade stor fallenhet för burlesken i
en mängd operaparodier, bl. a. Fra Diavolo (1858)
och Little Don Giovanni, hvarjämte han skref
farser och lustspel, fulla af ordlekar och en ofta
vulgär komik. Sådana äro Cyril’s success (1868),
Old sailors (1874) och den ofantligt omtyckta Our
boys (1875; "Våra gossar", 1880), som upplefde vida
öfver 1,000 föreställningar på både Vaudeville- och
Adelphi-teatern i London. B. var den förste utgifvaren
af skämtbladet "Fun" och skref äfven en roman, Paid in
full (3 bd, 1865). Han utöfvade själf skådespelaryrket
i London och var tidtals teaterdirektör.
Byronsundet [bäi^ren-], det sund, som skiljer
öarna Nya Hannover och Nya Mecklenburg i
Bismarck-arkipelagen från hvarandra.
Byrrhus, zool. Se Hagelbagge.
Byrsa, en del af staden Kartago.
Byrsonima Rich. et Juss., bot., växtsläkte af
fam. Malpighiaceæ, innefattande nära 100 träd
och buskar i Syd-Amerika. Alla arterna hafva
ätliga frukter. Bark och ved äro rika på garfämne
och användas i medicinen samt till färgning och
garfning. Den adstringerande och feberfördrifvande
alcornoco-barken anses härstamma från
B. crassifolia och andra arter; af infödingarna
kallas den chabarro och användes mot
ormbett och sjukdomar af olika slag. Enligt andra
uppgifter härstammar nämnda bark från Bowdichia
(se d. o.). Bois tan erhålles af B. spicata.
G. L-m.
Burstenbinder, Elisabeth, tysk författarinna under
märket E. Werner, f. 1838 i Berlin, numera bosatt
i Meran, har författat ett stort antal romaner i
ungefär samma genre som Marlitt. Af dessa, hvilka i
allmänhet vunnit stor spridning och utkommit i flera
upplagor, utgafs 1893-96 en samlad upplaga i 10 bd,
fortsatt 1901 ff. med en ny följd. Till svenska äro
de flesta af B:s arbeten öfversatta: "Arthur Berkow"
(1873, 3:e uppl. 1903), "Brutna bojor" (1875; 2:a
uppl. 1878), "Vineta" (2 uppl. 1877) m. fl.
Byrå (fr. bureau), dragkista eller skrifpulpet
med klaff, som kan nedfällas; ämbetsrum, kontor;
arbetsrum för redaktionen af en tidning, tidskrift
e. d.; anstalt för anskaffande af tjänstfolk,
för arbetsförmedling, besiktningar, anställande
af tekniska undersökningar o. s. v.; äfven vissa
ämbetsverk bära titeln byrå, såsom kontroll- och
justeringsbyrån, statistiska centralbyrån.
Byråassistent, förv;., titel för vissa tjänstemän
inom trafikafdelningarna af järnvägsstyrelsens
distriktsförvaltningar; titel för en
tjänsteman i finansdepartementets bankbyrå.
A. Lhgn.
Byråchef, förv., benämning på vissa i k. m:ts
kansli och en del centrala ämbetsverk anställda
tjänstemän, som äro chefer för de särskilda
afdelningarna inom vederbörande kansliafdelning eller
ämbetsverk. Byråchefsinstitutionen, sådan den nu
förefinnes, infördes i den svenska administrationen
på 1870-talet. Byråchefen bereder och föredrager de
ärenden, hvilka tillhöra hans afdelning eller byrå,
samt har tillsyn öfver och ansvarar för göromålens
behöriga gång inom byrån. Inom de centrala verken
eger byråchefen i allmänhet dessutom att själf afgöra
vissa ärenden af detaljerad art eller brådskande natur
äfvensom att till protokollet låta anteckna sin från
verkets chefs åsikt afvikande
mening. I chefens frånvaro handläggas i allmänhet
ärendena af byråcheferna gemensamt såsom en kollegial
myndighet. Byråchefs åligganden finnas angifna i
gällande arbetsordning eller instruktion. Byråchefer
med ofvan angifna verksamhetsområde finnas
f. n. (1905) inom samtliga statsdepartement,
utom sjöförsvarsdepartementet (alla med titel
kansliråd), vidare inom fångvårdsstyrelsen,
lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen (där med titel öfverdirektör),
kommerskollegium (där med titel kommerseråd),
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen. Dessutom
förekomma inom andra centrala ämbetsverk tjänstemän
med liknande verksamhet och befogenhet. - Titeln
byråchef användes äfven för en tjänsteman hos arméns
pensionskassa. A. Lhgn.
Byråd (byraad, "stadsråd"), den kommunala
representationen (stadsfullmäktige) i de danska
städerna, med undantag af Köpenhamn. De danska
stadskommunernas representanter kallades förut, och
kallas i Köpenhamn ännu, borgerrepresentanter. Efter
städernas storlek räknar byrådet 7-19 ledamöter; den
större delen (4-10) väljes af alla skattdragare, den
mindre (3-9) af den högstbeskattade femtedelen. Den
af konungen utnämnde borgmästaren är ordförande och
vädjar i tvifvelaktiga fall till inrikesministerns
afgörande. Byrådet har beslutanderätt i ekonomiska
frågor. E. Ebg.
Byrådirektör, förv., en inom den svenska
administrationen förr använd och numera återinförd
titel för vissa tjänstemän. F. n. (1905) bäres
denna titel af två af riksförsäkringsanstaltens
ledamöter äfvensom af cheferna för de särskilda
byråerna inom järnvägsstyrelsens fyra afdelningar.
A. Lhgn.
Byråingenjör, förv., titel för vissa tjänstemän,
merendels med teknisk sysselsättning,
inom finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå, väg-och vattenbyggnadsstyrelsen,
patent- och registreringsverket,
järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen.
A. Lhgn.
Byråkrati (af fr. bureau, skrifbord, ämbetsrum,
och grek. kratein, härska), "skrifvardöme",
ämbetsmannavälde, vare sig att detta är grundadt i
administrationens beskaffenhet (såsom förhållandet
är i stater med stark centralisation) eller vunnits
i strid med lag och författning. Byråkratiens
kännetecken anses vara: förvaltningens otillbörliga
förmynderskap öfver statsmedlemmarnas görande och
låtande; ämbetsmannaklassens motstånd mot nödiga
reformer på dess område; ämbetsmännens anspråk
på höga löneförmåner, utan att dessa anspråk ega
stöd i tidsförhållandena eller ökade göromål;
deras likgiltighet för den offentliga meningen och
dess organ; rutinens upphöjande till den förnämsta
egenskapen hos en tjänsteman; mångskrifveri och
alltför långsam beredning af ärendena; blind lydnad
och underdånighet för dem, som innehafva makten, samt
drygt eller sträft uppträdande mot allmänheten. -
Byråkratien hade sin glansperiod under 17:e och
18:e årh., då de flesta europeiska stater voro styrda
efter envålds- och centralisationsprincipen. I en
senare tid hafva pressens allt större inflytande, det
parlamentariska lifvets utveckling, församlingsrättens
allmännare tillämpning och förverkligandet af
själfstyrelsesystemet i betydlig mån undergräft och
kringskurit densamma. - I Frankrike och Tyskland
tages ordet byråkrati äfven i betydelsen af det
på byråer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
