ljusmängden tankes vara jämt fördelad öfver den undre halfsfären med ljusbågen såsom medelpunkt. Ljusstyrkan angifves i Hefnerljus (Hlj.). För normala likströmslampor med icke innesluten ljusbåge gälla följande siffror: <table b> <td>Strömstyrka <td>Spänning <td>Ljusstyrka <td>Effekt <td>Amp.<td>Volt <td>Hlj.<td>watt pr Hlj. <td>6<td>40<td>320<td>0,75 <td>8<td> 41<td>515<td>0,64 <td>10<td>42<td>700<td>0,60 <td>12<td>43<td>920<td>0,56 </table> Praktiskt kan räknas med en effektförbrukning af 0,9-0,8 watt prHlj. Dessa lampor kopplas för de vanligen vid belysningsanläggningar använda spänningarna, 110 och 220 volt, i serier om respektive 2 och 4 (stundom 5) lampor. Härvid måste användas ett förkopplingsmotstånd, upptagande omkr 20 volt. För gatubelysning används stundom mycket långa serier, anslutna till särskilda maskiner af hög spänning.

Fig. 14.</img>

För vanliga växelströmsbåglampor gälla följande
siffror:
<table b>
<td>Strömstyrka<td>Spänning<td>Ljusstyrka<td>Effekt
<td>Amp.<td>Volt<td>Hlj.<td>watt pr Hlj.
<td>8<td>28<td>220<td>1,02
<td>10<td>28<td>300<td>0,93
<td>16<td>29<td>56<td>0,83
<td>20<td>30<td>730<td>0,82
</table>

Praktiskt taget blir effektförbrukningen omkr. l,3
watt pr Hlj. Dessa lampor inkopplas ofta medelst
individuella transformatorer, hvilka nedsätta
nätspänningen till det för lampan passande värdet. I
Amerika användas ofta långa serier med hög spänning,
flera tusen volt, för gatbelysning.

Vid lampor med innesluten ljusbåge är
effektförbrukningen omkr. 50-100 proc. större än vid
de vanliga. Dessa lampor. arbeta med en spänning af
omkr. 80 volt och kunna därför inkopplas ensamma pä
110-voltnät eller i serier om två lampor på 
220-voltnät, i båda fallen med användande af ett visst
förkopplingsmotstånd.

För flamljuslampor med nedåt riktad båge (likström)
äro följande värden uppmätta:

<table b>
<td>Strömstyrka<td>Spänning<td>Ljusstyrka<td> Effekt
<td>Amp.<td>Volt<td>Hlj.<td>watt pr Hlj.
<td>6<td>46<td>1000<td>0,28
<td>8<td>47<td>1350<td>0,28
<td>10<td>48<td>1840<td>0,26
<td>12<td>49<td>2800<td>0,21
</table>

Som häraf synes, lämna dessa lampor ett betydligt
större utbyte. I själfva verket närma de sig i
fråga om effektförbrukning mycket det teoretiska
gränsvärdet.

Fig. 15.</img>

För åstadkommande af mycket stora ljusstyrkor,
t. ex. för strålkastare, lämpa sig elektriska 
båglampor synnerligen väl. Vid dylika apparater
önskar man koncentrera ljuset i en viss riktning,
vanligen medelst spegel, och härvid erbjuder
bågljusets egenskap att vara koncentreradt till en
relativt liten strålande yta en ur optisk synpunkt
stor fördel. Lampor för strålkastare byggas för
strömstyrkor ända till 100-150 ampère och mera, och
på detta sätt vinnas ljusstyrkor om flera millioner
normalljus. Som exempel på en lampa för ifrågavarande
ändamål må anföras en typ af Schuchert & c:o, Nürnberg
(använd bl. a. vid svenska flottan). Lampans utseende
visas i fig. 14, dess inre anordning schematiskt i
fig. 15. Fig. 16 ger en bild af strålkastaren. Kolen
äro horisontalt ställda, med det positiva kolets
krater