den gustavianska sängen, i sin längdriktning utdragbara sängen sin första egentliga spridning. Egendomligt nog har denna sängform hos oss allmänt fått benämningen imperialsäng, ett ord, som egentligen bör beteckna en säng med sänghimmel (lit à impériale).

Praktsäng i Ludvig XIV:s stil.</img>

I slutet af 1800-talet begynte
man använda sängar af järn, ett material, som
emellertid redan under 1100-talet i sydligare länder
begagnats för samma ändamål.

Kanapé.</img>

- Till den gustavianska
utdragssängen ansluter sig den af vår allmoge sedan
början af 1800-talet så omtyckta utdragssoffan. Denna
soffa, hvilken nu nästan allestädes utträngt de gamla
väggfasta bänkarna, är i likhet med dessa på en gång
säng och säte. Hvad beträffar soffan i egentligare
mening, är denna däremot mer att betrakta såsom ett
med ryggkarm och armstöd försedt säte för
flera personer än såsom bädd. Ehuru namnet är af
arabiskt ursprung, företer dock den västerländska
soffan under alla tider ett själfständigt utseende
och erinrar fastmer om ett medeltidens med putor
försedt karmsäte än om någon orientalisk förebild. Af
benämningen kanapé (af grek. konopéion) skulle
man vilja sluta till en härkomst från antiken, med
hvilkens bäddformer soffan onekligen visar åtskilligt
gemensamt. Såsom stoppadt säte - soffa i egentlig
mening - omnämnes denna möbel först i slutet af
1600-talet i Frankrike och erhåller med rokokon sin
egentliga spridning. 

Sjäslong.</img>

Sjäslongen, liggstolen, hvilkens
framträdande likaledes tillhör rokokoperioden,
bildar en mellanform mellan soffa och stol. - Såsom
ett, åtminstone från europeisk synpunkt, tämligen
extraordinärt hviloläger må till sist hängmattan
nämnas, hvilken uppfunnits i det tropiska Amerika,
där naturförhållandena torde gifvit särskild anledning
till dess uppkomst.

Sängkläderna inskränkte sig i regel under äldre
medeltiden till halm, en kudde och ett täcke eller
en fäll. Under 1300-talet nämnas dunstoppadt bolster
eller madrass, lakan (någon gång äfven af linne),
täcke och hufvudkuddar. Först under 1500-talet kommo
emellertid lakan af lärft och bolstrar mer allmänt i
bruk, dock fortfarande endast hos de förmögnaste och
äfven där sparsamt. För att skydda sig mot den hvassa
halmen - man sof under den senare medeltiden och
äfven inpå 1500-talet fullständigt naken - begagnades
fortfarande till hvardags lakan af sämskadt skinn
eller läder; dessförinnan hade man otvifvelaktigt
för samma ändamål användt en luden fäll. Se vidare
H. Havard, "Dictionnaire de l'ameublement et de la
décoration", H. Hildebrand, "Sveriges medeltid" (1879
ff.), Troels Lund, "Danmarks og Norges historie", bd
2 och 3 (1880), A. G. Meyer, "Tafeln zur geschichte
der möbelformen" (1902 ff.), och P. Macquoid,
"A history of english furniture" (1904 ff.).
N. E. H.

2. Skpsb, a) Den plats å land, där ett fartyg bygges
eller är upphaladt för reparation. Bädden utgöres af
tvenne delar: stapelbädd och aflöpningsbädd. Den
förra består af tvärsför gående underslag af
gröfre timmer och ofvanpå dem, midt i bädden,
längsefter löpande balkar, på hvilka kölblocken äro
uppresta. Något på sidorna om dessa block äro, på
förenämnda underslag, lagda ett par rader plankor,
hvilkas ändamål är att utgöra stöd för stöttorna. På
stapelbäddens underslag och på ömse sidor om
kölblocken bygges aflöpningsbädden, på