som emellertid gör dess utseende mest egendomligt är den nakna platta svansdelen, som är täckt af hornartade fjäll (en storartad utveckling af den motsvarande svansbildningen hos råttorna), mellan hvilka korta hår endast glest äro spridda. Framfötterna äro mindre än bakfötterna, men ypperliga arbetsredskap, med kraftiga klor att gräfva med. Bakfötterna hafva simhud mellan tårna. På land går bäfvern trögt och galopperar tungt, men medelst simfötterna och genom vrickningar af den platta svansen rör den sig med största lätthet i vattnet; det är möjligt för den att uppehålla sig t. o. m. flera minuter under vattenytan. Fordom hänfördes den därför stundom till fiskarna, och påfvarna gåfvo tillåtelse att förtära dess kött under fastedagarna. Bäfvern utför märkvärdiga arbeten. "I byggnadskonsten öfverträffar han alla andra djur, utom människan", säger Linné. Beundransvärd är den skicklighet, hvarmed den genom fördämningar ordnar vattenhöjden vid sin hydda, gräfver kanaler för en lättare transport af sina förnödenheter från skogen samt hålor, gångar och vägar. Dess hydda är en kupolformig byggnad, liksom fördämningarna uppförd af jord och gyttja, sammanhållen och stärkt genom i kors mot hvarandra ställda rötter, grenar och stockar. Den är rund eller aflång, stundom ända till 14,8 m. lång och 2,6 m. bred. Dess höjd är vanligen 8,9-11,9 dm. Väggarna äro fotstjocka eller däröfver. Oftast har boningen ej mer än ett enda, bakugnslikt rum af 0,5-0,9 m. höjd, stundom är den delad i två eller flera rum. Golfvet är packadt och slätt; vanligen står en del däraf under vatten. Snygghet råder därinne. Invid väggen tillreder bäfvern sin säng, som består af gräs. Sina förråd af lifsförnödenheter - friska grenar och stockar af asp, al, björk, vide, sälg eller rönn - gömmer den i närheten af hyddan; inne i densamma håller den sina måltider. Den afskalar och förtär helst den finare barken. Veden äter den endast i nödfall. Så lefver den på de ställen, där ingen människa stör dess frid. Sällskapsdjur är den egentligen ej; en bäfverkoloni består endast af en familj med ungar intill tredje årets kull. Bäfvern är skygg och försiktig; helst väljer den natten till arbetstid. Ensam eller i sällskap med de sina simmar den tyst, med hela kroppen under vattenytan, endast med ögon och näsborrar däröfver, och med framfötterna utsträckta under hakan. Kommen till den punkt i skogen, där ett passande träd bjuder den föda, börjar den sitt arbete med att fälla detta till jorden. I sina framtänder - som hvardera ha en bredd af 8 mm. och af hvilka de båda i öfverkäken befintliga skjuta 23-25 mm. och de båda i underkäken 36 mm. utöfver käkbenet - eger den ypperliga huggverktyg: på en fjärdedels timme lär den kunna fälla en asp af 15 cm. diameter. Den afkapar grenar och kvistar samt delar stammen i lämpliga stycken. Därefter forslas alltsammans, antingen endast med framfötterna eller äfven med hjälp af framtänderna, till närmaste ström eller någon för ändamålet gräfd kanal, i hvilken transporten går lättare för sig. Om bäfvern därunder blir skrämd eller anar oråd, dyker den skyndsamt ned i vattnet, sedan den först, genom ett kraftigt och ljudande slag med stjärten mot vattenytan, varnat sitt sällskap. Bäfvern skyr trakter, där människor bo. Den bygger ej heller där den blir störd; där gräfver den sig endast hålor och gångar att vistas och dölja sig uti. Den är mycket fredlig, men kan, om det behöfves, kraftigt försvara sig med sina framtänder. Bäfrarna lefva i engiften, som troligen vara hela lifvet. På våren eller försommaren föder honan 2-5, stundom 6-10, vid födelsen blinda ungar, som under en månads tid få di och vårdas med omsorg. Närmast i sammanhang med parningen, men säkerligen äfven såsom ett medel för bäfrarna att spåra och finna hvarandra, står afsöndringen af bäfvergällen (castoreum), ett ämne, som fört bäfvern in i den medicinska zoologien (se Bäfvergäll). För sin päls och sin bäfvergäll, på många ställen äfven för sitt kött (svansen har varit ansedd såsom en läckerhet), har bäfvern sedan urminnes tid varit eftersökt och stått i högt värde - fordom kanske högre än nu. Därför har den också på de flesta ställen, där civilisationen trängt fram, blifvit utrotad eller förjagad. I Europa lefver den numera endast på spridda ställen vid Rhône, Elbe (mellan Wittenberg och Magdeburg), Weichsel, Dnjepr, Volga och Petsjora samt i Norge inom några amt, talrikast i Nisserelven i Nedenes amt. Allmännare förekommer den i Sibirien och Nord-Amerika, men äfven där blir den alltmera undanträngd. I Skånes torfmossar träffas esomoftast lämningar efter bäfvern, stundom af större exemplar än de, som nu finnas; från Lappland ned till Dalarna lefde den åtminstone på 1840-talet och på vissa trakter af fjällen tämligen allmänt. Numera är den försvunnen från Sverige. Se Morgan, "The american beaver" (1868), och Friedrich, "Die bieber an der mittleren Elbe" (1894), samt uppsatser af Feragen (i Sv. jägarförb.- nya tidskr. 1867) och Collett (i Nyt magas. f. naturv., bd 28). F. A. S. (L-e.) Bäfverträd, bot. Se Magnolia. Bägar-apparat, fys. Se Elektrisk stapel. Bägare. 1. Konstind. Se Dryckeskärl. - 2. Fys. Se Elektrisk stapel och Tantalusbägaren. Bägarkorall, paleont. Se Cyathophyllum. Bägarsvamp, bot. Se Peziza. Bägge Sicilierna, konungarike. Se Neapel. Bägna, en 276 km. lång biflod till Drammensälfven. Bähr, Johann Kristian Felix, tysk filolog, f. 1798 i Darmstadt, d. 1872 som professor i Heidelberg. Hans förnämsta arbeten äro Geschichte der römischen literatur (1828; 4:e uppl. 1868-70), Die christl. dichter und geschichtschreiber Roms (1836; 2:a uppl. 1872), Geschichte der rom. litteratur im karolingischen zeitalter (1840) samt värdefulla upplagor af Plutarchos och Herodotos. B. lämnade äfven rikliga bidrag till tidskriften "Heidelberger jahrbücher", hvars redaktör han var från 1847 till sin död. Bähr, Otto, tysk rättslärd, f. 1817 i Fulda, blef 1849 råd vid öfverdomstolen i Kassel, 1863 öfverappellationsråd därstädes och efter Hessens införlifvande med Preussen 1867 medlem af appellationsdomstolen i Berlin samt 1879 råd vid riksrätten i Leipzig, från hvilket ämbete han tog afsked 1881. Död 1895 i Kassel. B. var 1867-80 staden Kassels representant i tyska riksdagen och preussiska deputeradekammaren, hvarest han slöt sig till det nationalliberala partiet. Han författade bl. a. den