fram stående monografien Die anerkennung als verpflichtungsgrund (1855; 3:e uppl. 1894), Der rechtsstaat (1864), likaledes ett betydande arbete, och på ett från juridiken vida skildt område Das tonsystem unserer musik (1882). Bäjern, ett numera föga brukligt försvenskadt namn på Bajern (se d. o.). Bäl, socken i Gottlands län, Norra häradet. 2,403 har. 193 inv. (1904). Kyrkan lär vara byggd 1246. B. är annex till Hejnum, Visby stift, Norra kontraktet. Bälaryd, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo härad. 7,476 har. 922 inv. (1904). Annex till Lommaryd, Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. Bälg. 1. Bergsmek. Ett slags blåsmaskin (se d. o.). - 2. Mus. Verktyg, som i vissa instrument (orgel, harmonium, positiv, dragharmonika m. fl.) uppfångar och i en reservoar inblåser den luft, som gör piporna ljudande. För orglar nyttjas antingen spännbälg eller, i mindre orglar, kub-bälg. Den enkla spännbälgen består af två större trapetsformiga träbottnar ("bälgbord"), förenade genom mindre "falter" och divergerande som bottnarna på en pust. Det öfre, rörliga, bälgbordet upplyftes genom utväxling från orgeltrampen ("kalkantklaven") och insuger luft genom de i det undre, fasta, bordet befintliga ''fångventilerna"; när det öfre bordet åter nedsjunker, tilltrycker den samlade luften dessa ventiler och utgår genom andra sådana i väderlådan. Den dubbla spännbälgen består af två förenade enkla. Kub-bälgen består af två i hvarandra lufttätt inpassade kuber (eller cylindrar), af hvilka den inre, rörlig, tjänstgör såsom öfre, och den yttre, fast, såsom undre bälgbord. Det rum, där orgelns samtliga bälgar äro anbragta, kallas bälghus. - 3. Skpsb. Se Galjon. 2. A. L. Bälghus, mus. Se Bälg 2. Bälinge. 1. Härad i Uppsala län, ingår i Uppsala läns mellersta domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Åkerby, Bälinge, Skuttunge, del af Jumkil och länsdel af Harbo. 26,347 har. 3,476 inv. (1904). - 2. Socken i Södermanlands län, Rönö härad. 9,915 har. 1,258 inv. (1904). B. bildar med Tystberga ett patronellt pastorat, alternerande till egarna af Helgö och Nynäs, i Strängnäs stift, Nyköpings östra kontrakt. - 3. Socken i Uppsala län, Bälinge härad. 14,248 har. 1,713 inv. (1904). B. utgör ett ärkebiskopens prebendepastorat i Uppsala stift, Ulleråkers kontrakt. - 4. Socken i Älfsborgs län, Kullings härad. 2,635 har. 424 inv. (1904). Annex till Alingsås stad, Skara stift, Kullings kontrakt. Bält, sund mellan åtskilliga danska öar. Se Belt. Bältdjur, Dasypodidæ, zool., en familj tillhörande de amerikanska s. k. tandfattiga djurens ordning, Xenarthra. Bältdjuren utmärka sig i synnerhet därigenom, att de tillhöra det fåtal nu lefvande däggdjur, hvilkas hud delvis är förbenad och hvilka således äro försedda med ett yttre skelett - en egenskap, som däremot tillkommer ett stort antal af de lägre ryggradsdjuren. Hos bältorna består det yttre skalet af många förbenade plåtar, beklädda med ett hornlager. Framtill, bakom hufvudet, äfvensom baktill, ofvanför bakbenen, äro dessa plåtar i allmänhet förenade med hvarandra till en sammanhängande sköld, medan plåtarna på den mellanliggande delen af kroppen bilda ett växlande antal (3-13) tvärband, som äro rörligt förbundna med hvarandra. Äfven på hufvudet, svansen och extremiteternas utsida finnas liknande plåtar. Buksidan, äfvensom extremiteternas innersida, är beklädd med hår, hvilka ock i växlande myckenhet kunna uppträda mellan plåtarna. Flertalet bältor äro små med korta ben; fötterna äro försedda med starka gräfklor. Ögonen äro små, öronen hos flertalet stora. Tänderna, som sakna emalj, äro mer eller mindre likformiga, cylindriska, stundom många; en tandömsning är iakttagen blott hos några arter. Till sin inre byggnad (särskildt hvad skelettet beträffar) visa de en del väsentliga öfverensstämmelser med trögdjuren och myrslokarna. Medlemmarna af denna familj, ofta benämnda armadillos, äro mestadels nattliga djur; om dagarna hålla de sig dolda i hålor och gångar under jorden. De äro äfven allätare: de lefva af rötter, insekter, maskar, kräldjur och as. De äro värnlösa och göra intet motstånd, när de fångas; en bälta, som ser sig i fara, söker undkomma sin fiende endast därigenom, att den med stor snabbhet gräfver ner sig i jorden. Några kunna rulla ihop sig. Bältorna jagas dels för sitt kött, som användes till föda, dels emedan de underminera marken och därigenom ofta komma häst och ryttare att stupa. De bebo de öde slätterna och skogarna i de tempererade och tropiska delarna af Syd-Amerika; en art går norrut ända till Texas. De nu lefvande bältdjuren kunna indelas i tvenne grupper, af hvilka den ena (Chlamydophorinæ) innefattar blott ett enda släkte, Chlamydophorus (se Sköldsorken), medan den andra, de egentliga bältorna (Dasypodidæ), består af ett större antal arter, fördelade på flera släkten.

Dasypus sexcinctus.</img>

Till de vanligaste
höra Dasypus sexcinctus (se fig.), som lefver i
Brasilien och Paraguay, och tatun, Dasypus
villosus, som förekommer söder om Rio Plata. Den
största är Priodon gigas (jättebältan), hvilken uppnår
en meters längd, oberäknadt svansen, som har ungefär
halfva denna längd; tänderna äro små, men många
(tillsammans omkr. 100), och plåttvärraderna äro
12-13; jättebältan lefver i Surinams och Brasiliens
skogar. Nyligen har ett stort antal fossila bältdjur
beskrifvits från den s. k. Santa-Cruz-formationen
i Patagonien. Rörande Glyptodontidæ se d. o.
L-e.

Bälteberga, frälsesäteri uti Ottarps socken,
Luggude härad, Malmöhus län. Taxeringsvärde
omkr. 200,000 kr. Vid B. finnes en berömd stor park i
Kvistoftaåns dal. Under kriget med Danmark hade Karl
XI i B. sitt högkvarter vintern 1676-77. Egaren af
B. har patronatsrätt till Ottarps pastorat.

Bälter, Sven, teologisk författare och predikant. Se
Bælter.

Bältespännare, namn på de båda kämparna i den