första franska revolutionskrigen skref han sina Betrachtungen über die kriegskunst (1797-99; 3:e uppl. 1827), i hvilka han bekämpade föråldrad rutin och uttalade sig för folkbeväpning. Bärensprung (Baerensprung), Friedrich Wilhelm Felix von, tysk läkare, f. 1822, d. 1864, blef student i Berlin 1840 och med. doktor i Halle 1844, kallades 1853 till läkare vid syfilidologiska afdelningen vid Charitésjukhuset i Berlin, utnämndes 1856 till e. o. professor och erhöll s. å. en afdelning för hudsjukdomar. Bland B:s vetenskapliga arbeten märkas hans viktiga Untersuchungen uber die temperaturverhältnisse des foetus und des erwachsenen menschen im gesunden und kranken zustande (1851-52), som utkom samtidigt med Traubes arbete i samma ämne. äfvensom hans undersökningar öfver Herpes zoster (bältros). R. T-dt. Bærentzen, Emilius Detlev, dansk målare, f. 1799, d. 1868, studerade i Köpenhamn, München och Paris samt var en mycket alsterrik och anlitad, men ytlig och konventionell porträttmålare (fru J. L. Heibergs porträtt i Thorvaldsens museum). B. upprättade 1837 ett litografiskt institut. Bärfendal (Berfendal), socken i Göteborgs och Bohus län, Sotenäs härad. 2,213 har. 574 inv. (1904). Annex till Tossene, Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt. Bärfis, zool. Se Hemiptera. Bärfjäder, maskinb. Se Fjäder. Bärförmåga, fys. Se Bärkraft. Bärgarlön, sjöv., ersättning till den eller dem, som bärgat förolyckadt eller nödställdt fartyg eller dess last eller något därtill hörande. Bärgarlönens belopp bestämmes i brist af åsämjande af domstol, därvid hänsyn skall tagas till följande omständigheter: om fartyget var utsatt för synnerlig fara, om det var öfvergifvet af besättningen, om bärgningen var förenad med fara för bärgarna och om de därvid lidit skada, den insikt och drift, hvarmed arbetet bedrifvits, och den därå nedlagda möda och kostnad, äfvensom det bärgades värde. Endast undantagsvis må bärgarlönen sättas högre än till en tredjedel af nämnda värde. Äfven när öfverenskommelse träffats om beloppet, kan däri påkallas jämkning; om nämligen befälhafvare, redare eller lastegare, medan nöden ännu varade, utfäst bärgarlön, eger den, som skall utgifva denna, till domstol instämma talan om nedsättning af beloppet. Om fartyg under resa bärgat något, skall af bärgarlönen, sedan däraf först godtgjorts den skada, som genom bärgningen kan hafva tillfogats fartyg eller last, rederiet erhålla två tredjedelar, om fartyget är ångfartyg, men eljest hälften, samt återstoden lika fördelas emellan befälhafvaren och, i förhållande till den aflöning enhvar åtnjuter, besättningen. Innan bärgadt fartyg lämnar bärgningsorten eller bärgadt gods tages i besittning af egaren, skall bärgarlönen betalas eller säkerhet därför ställas. Jfr Sjöfynd och Strandvrak. I. Afz. Bärga segel, sjöv., vid vindens tilltagande styrka, vid ankring, vid tilläggning o. d. minska eller taga in segel. Råsegel bärgas därigenom att man nedfirar (långsamt nedsläpper) rån, medelst gigtågen upphalar skothornen till råns midt eller till masttoppen och medelst gårdingarna hopsnörper seglet; därvid brassas rån eller bringas, om möjligt, i en sådan ställning, att vinden blåser längs med den, eller ock, när det ej blåser för hårdt, brassas rån "fyrkant", d. ä. vinkelrätt mot fartygets längdplan. Stagsegel nedhalas medelst nedhalare längs medstaget, på hvilket seglet löper. Gaffelsegel halas in till mast och gaffel medelst brok och gigtåg, stundom helt och hållet intill masten, hvarvid inhalare på gaffeln begagnas i stället för brok samt upphalare på skothornet. Ledsegel nedhalas i däck; smärre segel intagas i märsarna. Båtsegel nedfiras i båten eller beslås (fastbindas) direkt till masten. R. N.* Bärghult l. Bärhult, skpsb. (jfr Balkvägare; fig. 1, c). På träfartyg består bärghultet af några bordläggningsgångar, tjockare än den öfriga bordläggningen, hvilka anbringas öfver och i närheten af lastvattenlinjen. Oftast hafva de intill bärghultet liggande bordläggningsgångarna betydligt mindre tjocklek än detta, till följd hvaraf bärghultets såväl under- som öfverkant märkbart framträder på fartygssidan; men ofta är det också brukligt, att de under bärghultet belägna bordläggningsgångarna få en sådan tjocklek, att någon afsats ej blir synlig, som kan angifva, hvar bärghultets underkant finnes; och någon gång inträffar äfven ett sådant förhållande med bordläggningsgångarna öfver bärghultet. -- Fläckplanka (se Balkvägare, fig. 1, g) kallas plankgången närmast öfver bärghultet, om den är tunnare än detta, men tjockare än den ofvanför liggande bordläggningen. Fläckplankan är på yttersidan affläckad eller aftunnad i öfverkant, så att den här får samma tjocklek som den närmast öfver liggande bordläggningsgången. -- På järnfartyg förstås med bärghult ett bordläggningsstråk, som ligger midtför öfversta däcket eller själfva hufvuddäcket och som är betydligt tjockare än den öfriga bordläggningen. Jfr Balkvägare. R. N.* Bärghultsstråk. Se Bordläggning, skpsb. Bärgning. 1. Räddning, särskildt af människor och gods vid eldsvådor samt af fartyg, människor och gods vid strandning och skeppsbrott. Se vidare Bärgarlön och Lifräddning. -- 2. Grödans upphämtning från åkern och förande under tak. -- 3. Inhalning af segel. Se Bärga segel. -- 4. Hvad som behöfves till uppehället. Bärgningsanstalt. Se Lifräddning. Bärhult, skpsb. Se Bärghult. Bärhvalf, fortif. Se Beklädnadsmur. Bärighet. 1. Mek. Föråldradt uttryck för hållfasthet (se d. o.). 2. Skpsb. Ett fartygs förmåga att bära sin last utan att sjunka djupare, än att det med säkerhet kan göra sina resor. Detta kallas äfven lastdryghet och angifves af den vikt, vanligen i ton, som fartyget förmår medföra (eng. dead weight capacity). Bärighetsmodyl. Se Bärmodyl. Bäring, sjöv., försvenskning af det engelska bearing, pejling. Bärjärn, mek., järn, fästa vid sidorna och bakgafveln af en lokomotivångpanna, förmedelst hvilka pannan hvilar å ramverket. Se Lokomotiv. E. Hjr. Bärkraft l. Bärförmåga, fys. Bärkraften hos en magnet uppmätes genom den tyngd, som,