Venezia, är världsberömd och sysselsätter 82 glashyttor, 41 glasraffinaderier samt 95 verkstäder för fabrikation af glasvaror med inalles 13,869 arbetare. Porslinstillverkningen bedrifves vid 42 fabriker, däraf 22 vid Karlsbad-Elbogen. Af stor betydelse är textilindustrien, som förfogar öfver l,33 mill. spindlar. Klädesfabrikationen är störst omkring Reichenberg, kamgarnsväfveriet i Aussig, Asch, Böhmisch-Aicha, linneindustrien i trakten af Trautenau, Hohenelbe och Georgswalde. Dessutom förekommer väfning i Asch och Teplitz, spetsknyppling och snörmakeri i Erzgebirge. Stor är tillverkningen af födo- och njutningsämnen. 1900 funnos 138 sockerfabriker med 46,697 arbetare och «n produktion af 500 mill. kg. socker. S. å. funnos 649 ölbryggerier med en produktion af 9,3 mill. hl. öl. Mest berömdt är Pilsenerbieret. Att nämna äro vidare sprittillverkningen (251 brännerier med en produktion af 399,000 hl.), malt-, choklad- och sockervarufabrikationen, tillverkningar af kaffesurrogat, af likörer, af papper (65 fabriker), läder, skor, handskar, blyertspennor, kemiska varor, krut, tändstickor, tobak, cigarrer (7 statsfabriker med 8,791 arbetare) o. s. v. - Handelns medelpunkt är Prag. Järnvägarna voro vid slutet af 1900 5,927 km., landsvägarna 29,162 km. Författning och förvaltning. B:s inre angelägenheter afgöras af en landtdag, som består af 6 själfskrifna ledamöter (ärkebiskopen, de 3 biskoparna och de båda universitetsrektorerna) samt 236 på sex år valda ombud. Dessa utses klassvis, cämligen 16 af fideikommissegare, 54 af andra stora godsegare, 10 af Prag, 15 af de fem handelskamrarna, 62 af städerna och industriorterna och 79 af landskommunerna. Ordföranden ("öfverstelandtmarskalken") väljes af kejsaren för 6 år. Landtdagens beslut verkställas af det af 8 ledamöter bestående landtutskottet. - I de särskilda förvaltningsdistrikten finnas också representativa församlingar. - Den politiska förvaltningen utöfvas af det kejserlig-kungliga ståthållarskapet, hvars chef kallas ståthållare. Landet är deladt i 94 distrikt (ty. bezirkshauptmannschaft) samt två städer, som icke tillhöra dessa, Prag och Reichenberg. - Rättskipningen besörjes af 16 domstolar af första instans och 235 distriktsdomstolar. Den andra instansen bildar högre landsrätten (ty. oberlandesgericht) i Prag. - Finansförvaltningen handhafves af landtdirektionen för finanserna i Prag och 10 distriktsdirektioner för finanserna. - I militäriskt afseende delas landet i 2 kårdistrikt med hvar sitt kårkommando (i Prag och Josefstadt). - B:s vapen är ett krönt silfverlejon med dubbelsvans i rödt fält. Landets färger äro rödt och hvitt. Dess skyddspatroner äro S:t Johann von Nepomuk och S:t Wenzel. Hufvudstad är Prag. J. F. N. Historia. Böhmen (lat. Boihæmum, Bohemum, Bohemia) är uppkalladt efter de först kände innehafvarna af landet, de keltiske bojerna, som i l:a årh. f. Kr. undanträngdes af de germanske markomannerna. Dessas makt bröts genom väldiga strider mellan dem och romarna i 2:a årh., och efter 4:e årh. försvinna de ur historien. B. var sedan i andra germanska stammars ego, tills i 6:e årh. tjechernas slaviska stam invandrade. Denna kom snart under avarernas välde, men gjorde sig inom kort fri under anförande af en frankisk man vid namn Samo, som tjecherna valt till konung. B. vardt medelpunkten i Samos stora slaviska rike (hvilket omfattade samtliga slaviska länderna i den nuv. österrikiska monarkien), men det sönderföll efter hans död (658). B:s historia under närmaste tiden därefter är höljd i dunkel; de otillförlitliga sagohäfderna från denna period upptecknades af den bömiska historieskrifningens fader, Cosmas af Prag (d. 1125). Som en reaktion mot den påträngande kristna missionen synes en nationell samling ha egt rum kring przemyslidernas ätt, om hvars ursprung sagorna ha mycket att förtälja. Tjecherna mötte med framgång Karl den stores och Ludvig den frommes angrepp, men blefvo mot 800-talets slut för en tid kufvade af den stormäriske eröfraren Svatopluk. Under 800-talet vann kristendomen insteg i B., i synnerhet från Tyskland. Hertig Borzivoi, den förste przemyslid, hvars tillvaro är historiskt styrkt, lät omkr. 874 döpa sig vid Svatopluks hof och antog den lära, som "slavernas apostlar", Cyrillus och Methodius, predikat. Men följderna för B. af dessa missionärers verksamhet voro ringa. Ej endast i kyrkligt, utan äfven i politiskt afseende slöt sig B. till Tyskland, och denna förbindelse stadgades genom konung Henrik I:s afgörande seger öfver hertig Venceslav den helige 929. Venceslav, som gynnade kristendomen, mördades 935 af sin broder Boleslav I (935-967), som jagade bort de tyske prästerna och förde en fjortonårig strid med kejsar Otto I; till sist nödgades han dock erkänna Otto som öfverherre och stred vid dennes sida på Lech-fältet (955) mot magyarerna. Under Boleslav I och hans fromme son Boleslav II (967-999), hvilken inrättade ärkebiskopssätet i Prag (sannolikt 973), växte riket i omfång norrut, men föll sedan åter i spillror. Den polske Boleslav Krobri gjorde sig 1003 till herre öfver B., men måste redan 1004 fly för den tyske kejsaren Henrik II, med hvars hjälp przemyslidernas restauration under tysk öfverhöghet företogs. Under striderna med Polen fick B. ett tyskt nationalhelgon i biskop Adalbert af Prag, som led martyrdöden bland preussarna 997. Under de följande przemysliderna höjde sig riket åter i makt, Mähren eröfrades af Brzetislav I (1035-55), och Vratislav II (1061-92) belönades 1086 för sin trohet mot kejsar Henrik IV med personlig konungavärdighet. Under Brzetislav II:s tid (1092-1100) utplånades i landet de sista spåren af hedendomen, och den latinska ritualen infördes i stället för den slaviska. Tronstridigheter, till hvilka den gällande arfsrätten gaf rik anledning, beredde under de följande hertigarnas tid tyskarna rikt tillfälle att inblanda sig i landets angelägenheter. Vladislav II (1140 -73) fick mot sina medtäflare hjälp af kejsarna Konrad III och Fredrik Barbarossa samt erhöll 1158 af den senare ärftlig konungavärdighet. Efter långvariga och häftiga tronstridigheter, hvarunder Mähren 1182 som ett riksomedelbart markgrefskap lösgjordes från B., lyckades Przemysl Ottokar I (1197-1230) komma till makten och för framtiden gifva stadga åt landets styrelse, därigenom att han införde en på förstfödslorätt grundad tronföljd, hvarjämte han af kejsar Fredrik II erhöll bekräftelse på den nya tronföljdsordningen och sin ärftliga konungavärdighet. Hans sonson Ottokar II (1253-78), B:s mäktigaste konung, gjorde sig