vokaler tecken för (icke tonande) s, men vid omskrifning af sanskrit betecknande ett slags sje-ljud; ännu i början af 1800-talet begagnades i spanskan detta tecken framför hårda vokaler för att beteckna samma ljud som det vanliga spanska c före lena, men detta spanska ç är nu utbytt mot z (t. ex. Zaragoza, förr Çaragoça); 3) c**, som i flera slaviska [**U+0107] språk, t. ex. polskan, vendiskan och kroatiskan, är tecken för ett muljeradt t. -- Tillsammans med andra konsonanttecken nyttjas c ock såsom tecken för assibilerade eller ock velara ljud. Så är cz i litauiskan (där äfven cz**) och polskan äfvensom cs [**U+017A] i ungerskan tecken för andra slaviska och finsk-ugriska språks c**-ljud. Samma ljud återgifves med [**U+010D] ch i spanskan, nyprovensalskan, rätoromanskan, engelskan, stundom äfven i ungerskan (i namn, t. ex. Zichy). Bokstafsförbindelsen ch är i andra språk tecken för helt andra ljud, såsom för k i italienskan (fördubbladt cch) och rumänskan framför len vokal; för (icke tonande) sje-ljud i franskan, portugisiskan och några främmande ord i svenskan; för det tyska ch-ljudet i tyskan, i holländskan (starkt velart), i många slaviska språk, såsom polskan, tjechiskan och vendiskan, i keltiska språk (t. ex. skotska loch, sjö) och i ostjakiskan (ett finsk-ugriskt språk) m. fl.; för kk i svenska och. I franskan och engelskan utmärker sc framför lena vokaler i regeln samma ljud som det enkla c (d. v. s. s); uti italienskan däremot är se framför lena vokaler (sci framför hårda) tecken för (icke tonande) sje-ljud, medan i rumänskan hvardera konsonanten uttalas på sitt sätt (således framför lena vokaler ungefär som s+tj), liksom i detta språk sc** [**U+015B] uttalas ungefär som sj(sch)+tj. I tyskan och lettiskan är sch tecken för (icke tonande) sje-ljud, men i engelskan och italienskan utmärker det sk; i holländskan är uttalet s+ch. Fr. L--r. (Ad. N--n.) Såsom musikterm betecknar c det första steget i den diatoniska skalan samt gäller såsom utgångspunkt och grundval för hela det moderna tonsystemet. I den gregorianska skalan var C det tredje tonsteget. Såsom rytmisk företeckning i notskriften betyder det 4/4 takt och, om det är genomstruket, 2/2 eller allabreve-takt. I Italien, Spanien o. s. v. heter tonen c numera do, i Frankrike ut. Jfr C-klav. A. L. Såsom symboliskt tecken nyttjas C bl. a. för att beteckna det tredje i ordningen, vid numrering motsvarande siffran 3 (t. ex. serien C, afdelning C). Om C i betyg se d. o. Såsom tecken på mynt betyder C i Frankrike Lille, i Tyskland Frankfurt am Main, i Österrike Prag. Som romerskt taltecken är C = 100, CC = 200. C nyttjas vidare i åtskilliga förkortningar: i latinsk text betyder det namnen Cajus (Gajus), Claudius eller Cæsar, tidsuppgiften Calendæ (se d. o.), titeln consul, verbet condidit (=grundlade) m. m. I kemien är C tecken för carboneum, kol, i fysiken och elektrotekniken för den elektriska måttsenheten coulomb. I temperaturuppgifter är C = Celsius. I musik betyder c. con, med, cantus, sång, eller capo. I algebran nyttjas c, liksom bokstäfverna i alfabetets början, som tecken för bekanta storheter. Flera myntsorter, som cent, centavo, centime, betecknas förkortadt med c. (eller ct., cent.). Ca, kemiskt tecken för kalcium (calcium). c:a, förkortning för lat. circa, ungefär. c. a., förkortning för coll' arco (se d. o.). Caacati, departementshufvudstad i argentinska prov. Corrientes, 40 km. s. v. om Ita Ibaté, dess hamn vid Paraná, mellan lagunerna Malaya och Ibera. Omkr. 8,000 inv. Handel med svin, brännvin, tobak, apelsiner m. m. Cab [kä'b], eng. (förkortning af fr. cabriolet), ursprungligen ensitsigt, tvåhjuligt åkdon, med kuskbocken på baksidan (se fig.); nu fyrhjulig droska med plats för fyra personer.

Cab., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. L. Cabanis.

Cabagan (Cabagan nuevo), stad i prov.
Isabela, ön Luzon, Filippinerna. Omkr. 11,000 inv.

Cabahyba, en stam af guarani (se d. o.).

Cabalen l. Cabalministären. Ordet
"cabal" (af hebr. kabbala, rabbinernas mystiska lära,
sedan hemlighetsmakeri i allmänhet) användes i
England vid 1600-talets midt, utan någon
nedsättande betydelse, om hvarje slags församling af
hemliga rådgifvare (jfr Kabinett). Kvickhufvudena i
London upptäckte mot 1660-talets slut, att
begynnelsebokstäfverna till de fem ministrars namn, hvilka
Karl II då oftast rådfrågade (Clifford, Ashley,
Buckingham, Arlington, Lauderdale), just bildade ordet
"cabal". Företrädesvis denna samling af rådgifvare
blef sedan så betecknad, och enär de biträdde
konungen vid hans planer mot Englands borgerliga
och kyrkliga frihet, fick ordet snart en särdeles
föraktlig klang. Någon "cabalministär" kan ej sägas
ha existerat, ty de fem rådgifvarna bildade ej någon
till rådsmöten med konungen samlad, sluten krets,
ej heller voro de sinsemellan eniga i alla frågor.
Karl II rådfrågade än den ene, än den andre; endast
två af dem (Clifford och Arlington) voro invigda i
ränkerna rörande fördraget i Dover.

Cabaletta (it., förvrängning af cavatinetta, liten
cavatina), mus., ett själfständigt, ariett-artadt
tonstycke; en inom arian förekommande kort, melodisk
sats, som vid omtagningen sjunges med allehanda
prydnader och friheter i tempo och föredrag.
A. L.

Caballaya, zool., singalesernas benämning på den
i södra Asien (Indien, Ceylon, Sumatra m. fl. st.)
lefvande myrkotten, Manis laticaudata. Se
Myrkottsläktet.

Caballeria [kavaljeria], ett förr i Kastilien
brukligt åkermått = 38,6 hektar. Det brukades och
brukas till en del ännu i spanska Amerika, men
är af olika storlek: i Venezuela, Columbia och
Ecuador något litet större än i Kastilien, i Mexico =
42,8 har, i Central-Amerika = 44,72 har (i
Guatemala dock = 45,2 har), på Cuba = 13,41 har, på
Haïti = 12,8 har o. s. v.

Caballero [kavaljerå], sp. (af mlat. caballarius,
lat. caballus, häst), ryttare; riddare, adelsman;
kavaljer. Jfr Chevalier.

Caballero [kavaljerå], Fernán, pseudonym för
den spanska novellförfattarinnan Cecilia Böhl
von Faber, f. 1796 i Morgues (Schweiz), d.
1877 i Sevilla, gift först med infanterikaptenen
Antonio Planells y Bardaji, sedan med markisen af
Arco Hermoso och slutligen med generalkonsuln
Arrón de Ayala. Under alla sina äktenskap
begagnade hon städse pseud. Fernán Caballero och

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.