förtjusande trakt. 13,127 inv. (1900). Vin- och olivodling. Cabral. 1. Gonsalvo Velho C., portugisisk upptäcktsresande, skickades 1432 af Henrik Navigator för att uppsöka en ögrupp, som året förut tillfälligtvis blifvit påträffad i Atlantiska hafvet, samt upptäckte den närmaste ön i den östra gruppen af Azorerna och kallade den Santa Maria. 2. (Äfven Cabrera) Pedro Alvarez C., portugisisk upptäcktsresande, f. omkr. 1460, d. omkr. 1526. År 1500 sändes han af portugisiska regeringen med en flottilj till Calicut på Indiens västkust för att anlägga ett handelsfaktori. Denna färd blef märklig genom de instruktioner Vasco da Gama gaf, hvilka föranledde C. att taga en västlig kurs öfver Atlanten för att undvika vindstillan vid afrikanska kusten. Härunder varseblef han 22 april 1500 Syd-Amerikas kust och kastade två dagar senare ankar i Cabralia-viken. C. tog det nyupptäckta landet, som han kallade "Terra da santa cruz" (sedermera Brasilien), i besittning för Portugal och fortsatte därefter färden till Ostindien, där han efter flera strider slöt fördrag med fursten af Cochin o. a. Han återkom 1501 till Portugal. Cabral, Antonio Bernardo da Costa, portugisisk statsman. Se Costa-Cabral. Cabrera, en af Baleariska öarna i Medelhafvet, en 20 kvkm. stor, nästan hästskoformig basaltklippa, 14 km. s. om Mallorca. God hamn. Ön, som saknar nästan all odling, har användts som straffkoloni. Cabrera. Pedro Alvarez. Se Cabral, P. A. Cabrera, Ramon, grefve af Morella, spansk carlistanförare, f. 1810 i Tortosa, egnade sig först åt det andliga ståndet, men inträdde 1834 i en carlistisk gerillakår, vann snart genom sin passionerade legitimitetsifver stort inflytande bland carlisterna och var till 1840 en af deras mest fanatiske och hänsynslöse anförare. Efter växlande strider i Aragonien och Andalusien 1836, hvarunder han mer än en gång gjorde sig skyldig till upprörande grymhet, ryckte C. 1837 mot Valencia och vann där två

betydande segrar öfver regeringspartiet (cristinos).
C:s eröfring af staden Morella (1838) förskaffade
honom hans grefvetitel af den tacksamme don Carlos,
som äfven utnämnde honom till sin generalguvernör
öfver de mestadels af regeringstrupper besatta
provinserna Aragonien, Valencia och Murcia. Sedan
hans underbefälhafvare Maroto i aug. 1839 slutit fred
med regeringspartiet, nödgades C. vika allt längre
inåt Kataloniens bergstrakter undan den segrande
Espartero, men höll sig där ända till aug. 1840,
då han med 8,000 man räddade sig in på franskt
område. Ludvig Filip lät för en kort tid hålla honom
fängslad i fästningen Ham. Efter sitt frigifvande
blef C. snart osams med don Carlos, som beröfvade
honom både grefvetiteln och generalguvernörsvärdigheten.
Han understödde emellertid senare don Carlos'
son, grefven af Montemolin, hvilken han följde till
England, anstiftade sedan för dennes räkning (1848
--49) ett snart kufvadt uppror i Katalonien och
deltog äfven i Ortegas carlistiska upprorsförsök i
Tortosa 1860. C. höll sig däremot fjärran från de
1869 utbrytande nya carlist-oroligheterna och
underkastade sig 1875 formligen konung Alfons XII. Han
afled i Wentworth utanför London 1877.

Cabriel, flod i spanska prov. Cuenca (Kastilien),
biflod till Júcar. 200 km. lång.

Cabriole [-å'l], fr. Se Kapriol.

Cabriolet [-ålä], fr., ett slags åkdon. Se
Kabriolett.

Caburet, brasiliansk benämning på afkomling af
neger och indian. Jfr Cariboco.

Caçador (port., plur. caçadores), lätta trupper
(infanteri, jägare) i portugisiska armén.

Cacak [t*at*ak], hufvudstad i kretsen Rudnik
i Serbien, på högra stranden af Morava. 3,767
inv. (1896).

Cacalia, bot. Se Senecio.

Cacao (sp.). Se Kakao.

Cacapon [kä'k*pan], Stora och Lilla,
parallella bifloder till Potomac i nordamerikanska staten
Virginia. De upprinna på Alleghanybergen och ha
på sina stränder kol- och järnmalmslager.

Cacatum non est pictum (lat.), att sk... är icke
att måla, d. v. s. det är icke lika lätt att utöfva
en konst som att göra sitt tarf.

Caccabis, zool. Se Stenhönssläktet.

Caccamo, stad i italienska prov. Palermo
(Sicilien), vid foten af Monte San Calogero, 6 km.
s. v. om Termini. 11,274 inv. (1901). I närheten
ligga agat-, jaspis- och beryllgrufvor.

Caccianiga [kat*a-], Antonio, italiensk
skriftställare, f. 1823, uppsatte 1848 i Milano
skämttidningen "Lo spirito folletto", men måste 1849
fly ur landet och återkom icke förrän sex år
därefter. 1866 valdes han till podesta i Treviso och
blef sedan medlem af parlamentet. I Frankrike,
där han vistades under sin landsflykt, skref han
romanen Il proscritto (1853, ny uppl. 1870), som
gifver en ypperlig bild af det franska lifvet. I
Il dolce far niente (1869) söker C. egga "det nya
Italien" till arbetsamhet och ihärdighet. Andra
romaner af C. äro Il bacio della contessa Savina
(1875), Sotto i ligustri (1881) och Lettere d'un
marito alla moglie morta (1897). Han har äfven
utgifvit åtskilliga för landtbefolkningens
undervisning afsedda böcker.

Cacciatore [kat*a-], Niccolò, italiensk
astronom, franciskanmunk, f. 1780, d. 1841 såsom
direktor för observatoriet i Palermo, i hvilket ämbete
han efterträdde den berömde Piazzi. Han skref
åtskilliga astronomiska afhandlingar, utgaf
astronomiska tabeller och bestämde Etnas höjd. C.
efterträddes af sin son Gaetano C., f. 1814. Denne
måste afstå från sin befattning till följd af
revolutionen 1848.

Caccini [kat*ini], Giulio, italiensk kompositör,
f. omkr. 1550, blef 1565 sångare vid hofvet i
Florens och dog 1618. Han var, efter Galilei, den
förste, som i stället för de flerstämmiga,
kontrapunktiska sångerna satte enstämmiga, s. k.
monodier (Le nuove musiche, 1602, tillika den första
egentliga sångskola). Däremot var C. icke, såsom
han falskeligen kallade sig, en af operans

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.