Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 931-932 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cabral ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtjusande trakt. 13,127 inv. (1900). Vin- och
olivodling.

Cabral. 1. Gonsalvo Velho C., portugisisk
upptäcktsresande, skickades 1432 af Henrik
Navigator för att uppsöka en ögrupp, som året förut
tillfälligtvis blifvit påträffad i Atlantiska hafvet, samt
upptäckte den närmaste ön i den östra gruppen af
Azorerna och kallade den Santa Maria.

2. (Äfven Cabrera) Pedro Alvarez C.,
portugisisk upptäcktsresande, f. omkr. 1460, d.
omkr. 1526. År 1500 sändes han af portugisiska
regeringen med en flottilj till Calicut på Indiens
västkust för att anlägga ett handelsfaktori. Denna
färd blef märklig genom de instruktioner Vasco da
Gama gaf, hvilka föranledde C. att taga en västlig
kurs öfver Atlanten för att undvika vindstillan vid
afrikanska kusten. Härunder varseblef han 22 april
1500 Syd-Amerikas kust och kastade två dagar senare
ankar i Cabralia-viken. C. tog det nyupptäckta
landet, som han kallade "Terra da santa cruz"
(sedermera Brasilien), i besittning för Portugal och
fortsatte därefter färden till Ostindien, där han efter
flera strider slöt fördrag med fursten af Cochin o. a.
Han återkom 1501 till Portugal.

Cabral, Antonio Bernardo da Costa,
portugisisk statsman. Se Costa-Cabral.

Cabrera, en af Baleariska öarna i Medelhafvet,
en 20 kvkm. stor, nästan hästskoformig basaltklippa,
14 km. s. om Mallorca. God hamn. Ön, som saknar
nästan all odling, har användts som straffkoloni.

Cabrera. Pedro Alvarez. Se Cabral,
P. A.

Cabrera, Ramon, grefve af Morella, spansk
carlistanförare, f. 1810 i Tortosa, egnade sig först
åt det andliga ståndet, men inträdde 1834 i en
carlistisk gerillakår, vann
snart genom sin
passionerade legitimitetsifver
stort inflytande bland
carlisterna och var till
1840 en af deras mest
fanatiske och
hänsynslöse anförare. Efter
växlande strider i
Aragonien och Andalusien
1836, hvarunder han
mer än en gång gjorde
sig skyldig till
upprörande grymhet, ryckte
C. 1837 mot Valencia
och vann där två

betydande segrar öfver regeringspartiet (cristinos).
C:s eröfring af staden Morella (1838) förskaffade
honom hans grefvetitel af den tacksamme don Carlos,
som äfven utnämnde honom till sin generalguvernör
öfver de mestadels af regeringstrupper besatta
provinserna Aragonien, Valencia och Murcia. Sedan
hans underbefälhafvare Maroto i aug. 1839 slutit fred
med regeringspartiet, nödgades C. vika allt längre
inåt Kataloniens bergstrakter undan den segrande
Espartero, men höll sig där ända till aug. 1840,
då han med 8,000 man räddade sig in på franskt
område. Ludvig Filip lät för en kort tid hålla honom
fängslad i fästningen Ham. Efter sitt frigifvande
blef C. snart osams med don Carlos, som beröfvade
honom både grefvetiteln och generalguvernörsvärdigheten.
Han understödde emellertid senare don Carlos’
son, grefven af Montemolin, hvilken han följde till
England, anstiftade sedan för dennes räkning (1848
–49) ett snart kufvadt uppror i Katalonien och
deltog äfven i Ortegas carlistiska upprorsförsök i
Tortosa 1860. C. höll sig däremot fjärran från de
1869 utbrytande nya carlist-oroligheterna och
underkastade sig 1875 formligen konung Alfons XII. Han
afled i Wentworth utanför London 1877.

Cabriel, flod i spanska prov. Cuenca (Kastilien),
biflod till Júcar. 200 km. lång.

Cabriole [-å’l], fr. Se Kapriol.

Cabriolet [-ålä], fr., ett slags åkdon. Se
Kabriolett.

Caburet, brasiliansk benämning på afkomling af
neger och indian. Jfr Cariboco.

Caçador (port., plur. caçadores), lätta trupper
(infanteri, jägare) i portugisiska armén.

Cacak [t*at*ak], hufvudstad i kretsen Rudnik
i Serbien, på högra stranden af Morava. 3,767
inv. (1896).

Cacalia, bot. Se Senecio.

Cacao (sp.). Se Kakao.

Cacapon [kä’k*pan], Stora och Lilla,
parallella bifloder till Potomac i nordamerikanska staten
Virginia. De upprinna på Alleghanybergen och ha
på sina stränder kol- och järnmalmslager.

Cacatum non est pictum (lat.), att sk... är icke
att måla, d. v. s. det är icke lika lätt att utöfva
en konst som att göra sitt tarf.

Caccabis, zool. Se Stenhönssläktet.

Caccamo, stad i italienska prov. Palermo
(Sicilien), vid foten af Monte San Calogero, 6 km.
s. v. om Termini. 11,274 inv. (1901). I närheten
ligga agat-, jaspis- och beryllgrufvor.

Caccianiga [kat*a-], Antonio, italiensk
skriftställare, f. 1823, uppsatte 1848 i Milano
skämttidningen "Lo spirito folletto", men måste 1849
fly ur landet och återkom icke förrän sex år
därefter. 1866 valdes han till podesta i Treviso och
blef sedan medlem af parlamentet. I Frankrike,
där han vistades under sin landsflykt, skref han
romanen Il proscritto (1853, ny uppl. 1870), som
gifver en ypperlig bild af det franska lifvet. I
Il dolce far niente (1869) söker C. egga "det nya
Italien" till arbetsamhet och ihärdighet. Andra
romaner af C. äro Il bacio della contessa Savina
(1875), Sotto i ligustri (1881) och Lettere d’un
marito alla moglie morta (1897). Han har äfven
utgifvit åtskilliga för landtbefolkningens
undervisning afsedda böcker.

Cacciatore [kat*a-], Niccolò, italiensk
astronom, franciskanmunk, f. 1780, d. 1841 såsom
direktor för observatoriet i Palermo, i hvilket ämbete
han efterträdde den berömde Piazzi. Han skref
åtskilliga astronomiska afhandlingar, utgaf
astronomiska tabeller och bestämde Etnas höjd. C.
efterträddes af sin son Gaetano C., f. 1814. Denne
måste afstå från sin befattning till följd af
revolutionen 1848.

Caccini [kat*ini], Giulio, italiensk kompositör,
f. omkr. 1550, blef 1565 sångare vid hofvet i
Florens och dog 1618. Han var, efter Galilei, den
förste, som i stället för de flerstämmiga,
kontrapunktiska sångerna satte enstämmiga, s. k.
monodier (Le nuove musiche, 1602, tillika den första
egentliga sångskola). Däremot var C. icke, såsom
han falskeligen kallade sig, en af operans

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>