Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cæsar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syster Kleopatra, hvilken lyckats fånga honom
genom sin förföriska skönhet. Från Egypten, där han
uppehöll sig hela nio månader, företog han en
expedition mot den bosporanske konungen Farnakes,
hvilken börjat fientligheter mot romarna, men som af
C. med ringa möda besegrades vid Zela i Pontos
(47 f. Kr.). Det var om denna seger han till sina
vänner i Rom skref sitt bekanta Veni, vidi, vici
(Jag kom, jag såg, jag segrade). På återvägen till
Rom, där han under sin frånvaro erhållit diktaturen
på ett och konsulatet på fem år samt den tribuniciska
makten på lifstid, sammanträffade C. med flera
framstående män af motpartiet. I sitt förhållande
till dessa visade han den största försonlighet, och
han bemötte med stor uppmärksamhet i synnerhet
Cicero, hvars vänskap han alltid eftersträfvat.
Sedan ordningen i hufvudstaden blifvit återställd,
skyndade han i början af år 46 med en liten krigshär
öfver till Afrika, där det optimatiska partiet, som
ingått förbund med konung Juba i Numidien,
samlade stridskrafter under Metellus Scipio och Cato.
Genom ett djärft anfall krossade C. i slaget vid
Thapsus (46) fiendens öfverlägsna styrka. Scipio
räddade sig genom själfmord från fångenskap,
och äfven Cato, som med en del trupper
inneslutit sig i det befästa Utica, störtade sig på
sitt svärd för att ej öfverlefva den romerska
friheten. Efter återkomsten till Rom firade C. under
fyra dagar å rad sin triumf öfver Gallien och
Egypten, Farnakes och Iuba, hvarvid folket
undfägnades med festligheter och skådespel af en
dittills osedd prakt samt genom frikostigt utdelande
af penningar och lifsmedel. Bland
regeringsåtgärder, hvilka C. vid denna tid vidtog, var äfven
fastställandet af den i stor oordning råkade
tideräkningen genom införandet af den s. k.
julianska kalendern. Redan på hösten s. å. måste
han dock ånyo draga i härnad för att bekämpa det
sista motståndsförsöket från optimaterna, hvilka i
Spanien samlat sig kring Pompejus’ båda söner. I
den mördande drabbningen (45), vid Munda i
Granada, var det endast med största ansträngning och
personlig lifsfara, som han lyckades tillkämpa sig
segern. Numera fanns ingen, som kunde göra honom
makten stridig. Senaten tillerkände honom
gudomlig dyrkan och svor att skydda hans lif. Till sin
personliga säkerhet fick han en lifvakt af senatorer
och riddare. Bland andra ämbeten tilldelades
honom konsulatet på tio år och strax därefter
diktaturen på lifstid, hvarjämte titeln imperator
betecknade honom såsom ständig innehafvare af den högsta
militära makten. Hans påbud skulle hafva laga
kraft, ämbetsmännen skulle vid sitt tillträde svärja
att ej motsätta sig hans beslut. Hans bild sattes
på mynten, och månaden "Quintilis", i hvilken
han var född, fick namnet "Julius". Sålunda hade
C. nått en på sitt sätt lagligen erkänd envåldsmakt.
Men detta envälde var ännu iklädt den republikanska
författningens titlar och former, ehuru dessa
längesedan förlorat sin betydelse. C. tyckes hafva
tvekat att öppet omdana författningen efter monarkiskt
mönster. Däremot vidtog han inom den skenbart
bibehållna gamla författningens ram väsentliga
förbättringar i lagstiftning och administration. Hans
verksamma ande hvälfde planer till en mängd
storartade företag; bl. a. tillrustade han ett fälttåg
motparterna, för att hämnas Crassus’ nederlag.
Emellertid bildade sig en sammansvärjning af hans
personlige fiender och några fanatiska patrioter, hvilka
svärmade för den romerska frihetens återställande.
I spetsen för de sammansvurne stodo den af C. med
stor ynnest omfattade Junius Brutus samt Cassius
Longinus. 15 mars 44 utförde de sitt illdåd.
När C., ehuru från flera håll varnad, den dagen
infunnit sig i senaten, genomborrades han af deras
dolkar och nedstörtade liflös vid foten af Pompejus’
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
