böcker), en redogörelse för galliska kriget, och De bello civili (i tre böcker), om det borgerliga kriget. Båda dessa arbeten utmärka sig i hög grad genom framställningens klarhet samt stilens renhet och flärdfria skönhet. I synnerhet det förstnämnda är allmänt och med fördel användt såsom skolbok. Upplagor med förklarande anmärkningar på svenska äro utgifna af A. Frigell (1854 och 1861--68) samt F. W. Häggström (6:e uppl. 1896). En svensk öfversättning är verkställd af S. G. Dahl (1873). Bland nyare vetenskapliga arbeten öfver C. märkes i främsta rummet Th. Mommsens utförliga och sympatiskt hållna framställning i 3:e bandet af hans "Römische geschichte". Kejsar Napoleon III, som lifligt intresserade sig för C. såsom grundare af det romerska kejsarriket och i det napoleonska kejsardömet ville se ett återupplifvande af dettas traditioner, började utgifvandet af en stort anlagd "Histoire de Jules César", hvaraf 2 delar utkommit (1865--66; "Julius Cæsars historia", 1865--67). Från forntiden finnas Cæsars-biografier af Plutarchos och Suetonius. A. M. A. Cæsar Augusta l. Cæsar Augusta Salduba, romersk koloni. Se Zaragoza. Cæsarea, namn dels på flera forntida städer i Mindre Asien, såsom C. Mazaka (nuv. Kaisarije, se d. o.), C. Germanica (Bitynien), Antiochia Cæsarea m. fl. (jfr om dessa W. M. Ramsay, "Historical geography of Asia Minor", II, 1890), dels på två städer i Palestina, nämligen: 1. C. Palæstinæ l. C. ad mare ("C. vid Medelhafvet"), äfven kalladt Sebaste. Det grundades mot slutet af den persiska tiden, förmodligen af en sidonisk furste vid namn Straton, och hette ursprungligen "Stratons torn". Herodes den store ombyggde staden och förskönade den samt gjorde den till Palestinas förnämsta hamnstad. Han kallade den till kejsar Augustus' ära C. Efter Herodes' död tillföll den hans son Archelaos, och efter dennes död blef C. säte för de romerske prokuratorerna. Paulus, Filippus och Petrus besökte staden, och den förstnämnde satt där fången under en tid af ungefär två år. Omkr. år 200 var det biskopssäte för Palestina. I 3:e årh. var det säte för en lärd teologisk skola, där bl. a. Origenes var verksam. Åtskilliga kyrkomöten höllos ock därstädes. Jfr E. Schürer, "Geschichte des jüdischen volkes im zeitalter Jesu Christi" (bd 2, 3:e uppl. 1898, sid. 104 ff.). Numera ligger på C:s plats ett ruinfält, El-Kaisarije. 2. C. Philippi l. Paneas (dess ursprungliga namn, bildadt efter den grekiske guden Pan) låg vid foten af Hermon, i en härlig trakt, vid en af Jordans källfloder. Det ombyggdes och förskönades af tetrarken Filippos, Herodes den stores son, hvilken till kejsar Augustus' ära gaf den namnet C. Af Agrippa II utvidgades staden ytterligare och kallades till kejsar Neros ära Neronias. I N. T. likasom hos Josephus kallas staden C. Philippi till skillnad från C. vid hafvet. Jfr Matt. 16: 13; Mark. 8: 27. Det gamla namnet har dock nu utträngt de andra, så att den nuvarande byn heter Banijas. Jfr E. Schürers ofvan citerade arbete, bd 2, sid. 158 ff. E. S--e. Cæsareopapat. Se Cæsareopapism. Cæsareopapism l. Cæsareopapat (äfven Cesareopapism och Cesareopapat; af lat. cæsar, kejsare, och papa, biskop, påfve), den anordning i förhållandet mellan stat och kyrka, enligt hvilken statsmaktens innehafvare tillika är bärare af den kyrkliga makten. Cæsareopapismen är alltså den direkta motsatsen till både påfvedömet och Calvins teokrati. Den hade sin mest typiska form i det gamla romerska kejsardömet såsom kristet, framför allt i östromerska riket (Justinianus I). Numera kan cæsareopapismen sägas existera blott i Ryssland, i ryske kejsarens ställning till den ortodoxa kyrkan; och äfven här gäller beteckningen endast med stor inskränkning. Hj. H--t. Cæsarion, son till Julius Cæsar och Kleopatra, f. 47 f. Kr., erkändes af Antonius såsom moderns medregent öfver Egypten, men blef efter detta lands eröfring dödad på Octavianus' befallning (30 f. Kr.). H.Sgn. Cæsarism l. Cesarism (af lat. cæsar, kejsare), envåldsmakt, hvars innehafvare i likhet med de förste romerske kejsarna, cæsarerna, erkänner folket som källa till sin egen makt, men endast till skenet underordnar sig folkviljan och i själfva verket, stödd på militären och en lydig tjänstemannakår, härskar oinskränkt. Uttrycket är alltså ungefär liktydigt med demokratisk diktatur. Napoleon I:s och än oftare Napoleon III:s regeringar pläga anföras som exempel på modern cæsarism. Cæsarius af Arles, katolsk biskop, f. omkr. 470 i Châlon-sur-Saône, var i sin ungdom köksmästare i det berömda klostret Lerinum, men kom till Arles, sedan han genom öfverdrifna fastor undergräft sin hälsa. Därstädes korad till klosterföreståndare och år 502 till biskop, öfvade han en vidtgående organisatorisk och undervisande verksamhet, hvarigenom det kyrkliga lifvet fastare sammanknöts, folkets kristna insikter höjdes genom ordnad bibelläsning och församlingssång och kyrklig disciplin och rätt erhöllo en säkrare byggnad. Från honom härstamma med all sannolikhet de s. k. Statuta ecclesiæ antiqua, västerlandets äldsta kyrkorättsliga urkundsamling. Han återupplifvade de gamla kyrkliga synoderna och höll bl. a. åren 524--533 fem synoder (om synoden i Orange och Vaison 529 jfr Semipelagianism) af betydelse för kyrkligt lif och organisation. Starka politiska omskiftelser och bl. a. hans fria disposition af kyrkogodsen till munkväsendets fromma ådrogo honom svåra förföljelser, och han vistades långa tider i landsflykt. Under ett dylikt besök i Rom 513 mottog han det ärkebiskopliga palliet med rätt till öfveruppsyn öfver Gallien och Spanien. Död 542. C., som själf dagligen predikade under 40 år, har efterlämnat ett stort antal homilier samt flitigt använda klosterregler för munk- och nunnekloster. En samlad edition af hans skrifter föreberedes af benediktinen dom G. Morin. En smärre samling predikningar ingår som bd XXX af "Die predigt der kirche" (1896). Jfr Arnold, "C. von Arelate" (1894), och Malnory, "S:t Césaire, évêque d'Arles" (s. å.). J. Hdr. Cæsarodunum, romarnas namn på staden Tours. Cæsaromagus, romarnas namn på nuv. franska staden Beauvais. Cæsium (Cesium), kem., ett med kalium besläktadt grundämne, som 1860 på spektralanalytisk väg upptäcktes af Bunsen. Det förekommer mycket sparsamt, ehuru tämligen spridt, i flera mineral och mineralvatten, tillsammans med kalium, rubidium, tallium Ord, som saknas under C, torde sökas under K.