Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cæsar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böcker), en redogörelse för galliska kriget, och De
bello civili (i tre böcker), om det borgerliga kriget.
Båda dessa arbeten utmärka sig i hög grad genom
framställningens klarhet samt stilens renhet och
flärdfria skönhet. I synnerhet det förstnämnda är
allmänt och med fördel användt såsom skolbok.
Upplagor med förklarande anmärkningar på svenska äro
utgifna af A. Frigell (1854 och 1861–68) samt
F. W. Häggström (6:e uppl. 1896). En svensk
öfversättning är verkställd af S. G. Dahl (1873).
Bland nyare vetenskapliga arbeten öfver C. märkes
i främsta rummet Th. Mommsens utförliga och
sympatiskt hållna framställning i 3:e bandet af hans
"Römische geschichte". Kejsar Napoleon III, som
lifligt intresserade sig för C. såsom grundare af det
romerska kejsarriket och i det napoleonska
kejsardömet ville se ett återupplifvande af dettas
traditioner, började utgifvandet af en stort anlagd
"Histoire de Jules César", hvaraf 2 delar utkommit
(1865–66; "Julius Cæsars historia", 1865–67).
Från forntiden finnas Cæsars-biografier af Plutarchos
och Suetonius.
A. M. A.
Cæsar Augusta l. Cæsar Augusta
Salduba, romersk koloni. Se Zaragoza.
Cæsarea, namn dels på flera forntida städer i
Mindre Asien, såsom C. Mazaka (nuv. Kaisarije,
se d. o.), C. Germanica (Bitynien), Antiochia
Cæsarea m. fl. (jfr om dessa W. M. Ramsay,
"Historical geography of Asia Minor", II, 1890), dels
på två städer i Palestina, nämligen:
1. C. Palæstinæ l. C. ad mare ("C. vid
Medelhafvet"), äfven kalladt Sebaste. Det
grundades mot slutet af den persiska tiden,
förmodligen af en sidonisk furste vid namn Straton, och
hette ursprungligen "Stratons torn". Herodes den
store ombyggde staden och förskönade den samt
gjorde den till Palestinas förnämsta hamnstad. Han
kallade den till kejsar Augustus’ ära C. Efter
Herodes’ död tillföll den hans son Archelaos, och efter
dennes död blef C. säte för de romerske
prokuratorerna. Paulus, Filippus och Petrus besökte staden,
och den förstnämnde satt där fången under en tid
af ungefär två år. Omkr. år 200 var det biskopssäte
för Palestina. I 3:e årh. var det säte för en lärd
teologisk skola, där bl. a. Origenes var verksam.
Åtskilliga kyrkomöten höllos ock därstädes. Jfr
E. Schürer, "Geschichte des jüdischen volkes im
zeitalter Jesu Christi" (bd 2, 3:e uppl. 1898,
sid. 104 ff.). Numera ligger på C:s plats ett
ruinfält, El-Kaisarije.
2. C. Philippi l. Paneas (dess
ursprungliga namn, bildadt efter den grekiske guden Pan)
låg vid foten af Hermon, i en härlig trakt, vid en
af Jordans källfloder. Det ombyggdes och
förskönades af tetrarken Filippos, Herodes den stores son,
hvilken till kejsar Augustus’ ära gaf den namnet
C. Af Agrippa II utvidgades staden ytterligare
och kallades till kejsar Neros ära Neronias.
I N. T. likasom hos Josephus kallas staden C.
Philippi till skillnad från C. vid hafvet. Jfr Matt.
16: 13; Mark. 8: 27. Det gamla namnet har dock
nu utträngt de andra, så att den nuvarande byn
heter Banijas. Jfr E. Schürers ofvan citerade
arbete, bd 2, sid. 158 ff.
E. S–e.
Cæsareopapat. Se Cæsareopapism.
Cæsareopapism l. Cæsareopapat (äfven
Cesareopapism och Cesareopapat; af
lat. cæsar, kejsare, och papa, biskop, påfve), den
anordning i förhållandet mellan stat och kyrka,
enligt hvilken statsmaktens innehafvare tillika är
bärare af den kyrkliga makten. Cæsareopapismen
är alltså den direkta motsatsen till både påfvedömet
och Calvins teokrati. Den hade sin mest typiska
form i det gamla romerska kejsardömet såsom kristet,
framför allt i östromerska riket (Justinianus I).
Numera kan cæsareopapismen sägas existera blott i
Ryssland, i ryske kejsarens ställning till den
ortodoxa kyrkan; och äfven här gäller beteckningen
endast med stor inskränkning.
Hj. H–t.
Cæsarion, son till Julius Cæsar och Kleopatra,
f. 47 f. Kr., erkändes af Antonius såsom moderns
medregent öfver Egypten, men blef efter detta lands
eröfring dödad på Octavianus’ befallning (30 f.
Kr.).
H.Sgn.
Cæsarism l. Cesarism (af lat. cæsar,
kejsare), envåldsmakt, hvars innehafvare i likhet med
de förste romerske kejsarna, cæsarerna, erkänner
folket som källa till sin egen makt, men endast till
skenet underordnar sig folkviljan och i själfva
verket, stödd på militären och en lydig
tjänstemannakår, härskar oinskränkt. Uttrycket är alltså
ungefär liktydigt med demokratisk diktatur. Napoleon
I:s och än oftare Napoleon III:s regeringar pläga
anföras som exempel på modern cæsarism.
Cæsarius af Arles, katolsk biskop, f. omkr.
470 i Châlon-sur-Saône, var i sin ungdom
köksmästare i det berömda klostret Lerinum, men kom
till Arles, sedan han genom öfverdrifna fastor
undergräft sin hälsa. Därstädes korad till
klosterföreståndare och år 502 till biskop, öfvade han en
vidtgående organisatorisk och undervisande verksamhet,
hvarigenom det kyrkliga lifvet fastare sammanknöts,
folkets kristna insikter höjdes genom ordnad
bibelläsning och församlingssång och kyrklig disciplin
och rätt erhöllo en säkrare byggnad. Från honom
härstamma med all sannolikhet de s. k. Statuta
ecclesiæ antiqua, västerlandets äldsta kyrkorättsliga
urkundsamling. Han återupplifvade de gamla
kyrkliga synoderna och höll bl. a. åren 524–533
fem synoder (om synoden i Orange och Vaison 529
jfr Semipelagianism) af betydelse för
kyrkligt lif och organisation. Starka politiska
omskiftelser och bl. a. hans fria disposition af kyrkogodsen
till munkväsendets fromma ådrogo honom svåra
förföljelser, och han vistades långa tider i landsflykt.
Under ett dylikt besök i Rom 513 mottog han det
ärkebiskopliga palliet med rätt till öfveruppsyn öfver
Gallien och Spanien. Död 542. C., som själf dagligen
predikade under 40 år, har efterlämnat ett stort
antal homilier samt flitigt använda klosterregler för
munk- och nunnekloster. En samlad edition af hans
skrifter föreberedes af benediktinen dom G. Morin.
En smärre samling predikningar ingår som bd XXX
af "Die predigt der kirche" (1896). Jfr Arnold,
"C. von Arelate" (1894), och Malnory, "S:t
Césaire, évêque d’Arles" (s. å.).
J. Hdr.
Cæsarodunum, romarnas namn på staden Tours.
Cæsaromagus, romarnas namn på nuv. franska
staden Beauvais.
Cæsium (Cesium), kem., ett med kalium
besläktadt grundämne, som 1860 på spektralanalytisk väg
upptäcktes af Bunsen. Det förekommer mycket
sparsamt, ehuru tämligen spridt, i flera mineral och
mineralvatten, tillsammans med kalium, rubidium, tallium
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
