och litium. Det enda mineral, hvari det anträffats till större mängd, är pollux från Elba. Metallen, framställd 1881 af Setterberg, är silfverhvit, liknar öfriga alkalimetaller och sönderdelar vatten med eldfenomen. Den smälter vid 26,₅° och har till egentlig vikt 1,₈₈. Föreningarna likna kaliums. Cæsium är ännu mer positivt än detta. Dess atomvikt, som tecknas Cs, är 133. Dess spektrum utmärkes af tvenne blåa linjer. Däraf namnet (jfr lat. cæsius, blå). P. T. C.* Cæsius, holländsk boktryckarfamilj. Se Blaeu. Cæstus. Se Cestus. Cæsura (lat.), metr. Se Cesur. Café (fr.), kaffe; kaffehus, schweizeri, kafé. -- Café au lait [å lä], kaffe med mjölk (grädde). -- Café noir [n*ar], "svart kaffe", kaffe utan grädde. -- Café-chantant [-*ãtã'], utskänkningslokal, där sång utföres. Caffa, italienska namnet på ryska staden Feodosija. Caffagiolo [kaffadʃålå], ort nära Florens i Italien. Omkr. 1500--50 förfärdigades i C. efter mönstret från fabriken i Faenza fat och tallrikar af majolika, hvilka nu af samlare skattas mycket högt. De äro i kanterna försedda med de för den italienska ungrenässansen karakteristiska ornamenten och i midtfälten vanligen prydda med kvinnohufvud. De äro oftast märkta med mediceernas vapen. Se Argnani, "Le ceramiche e maioliche faentine" (1889). Caffarerlli, italiensk sångare. Se Majorano. Caffarrelli, en sedan Ludvig XIII:s regering i Frankrike bosatt italiensk släkt (en gren kvarlefver ännu i Italien), som gjort sig berömd under revolutionen och första kejsardömet. Bland dess mera framstående medlemmar märkas: 1. Louis Marie Josèphe Maximilien C. du Falga [dy falga'], fransk general, f. 1756, omfattade revolutionens grundsatser och tjänade i Rhen-armén, men blef kastad i fängelse, emedan han ogillade Ludvig XVI:s afrättning. Sedermera deltog han, fastän han under en drabbning förlorat sitt ena ben, i tåget till Egypten, där han 1799 utanför S:t Jean d'Acre fick ett sår, af hvilket han dog s. å. Han var författare till flera skrifter i matematiska, administrativa och filosofiska ämnen. 2. Auguste, grefve de C., den förres broder, fransk general, f. 1766, deltog i nästan alla revolutionskrigens fälttåg och var 1806--10 krigsminister för konungariket Italien. I spetsen för de italienska trupperna vann han 1811 segern vid Zaragoza, och 1813 anförde han nordarmén mot engelsmännen. 1831 utnämndes han till pär. Död 1849. Caffiso. Se Cafiso. Cafiso (Caffiso), italienskt rymdmått, som äfven beräknas i vikt, i synnerhet för olja, på Malta = 20,₄₄ liter, i Messina omkr. 11 kg. o. s. v. Cagayan, provins i nordöstra delen af ön Luzon, Filippinerna. 13,492 kvkm. 127,565 inv. (1903), 9 på 1 kvkm. Landet genomdrages af floden Rio grande de C., som upprinner i den s. om C. liggande provinsen Isabela. C. är uppfylldt af berg. Invånarna, cagayanerna, af malajisk stam, äro till stor del kristna. Boskapsskötsel och risodling äro hufvudnäringar. Äfven bomullsindustri och skogsafverkning äro betydande. Hufvudorten är Tuguegarao. Cagli [ka'lji], stad i italienska prov. Pesaro e Urbino, vid floden Burano. 3,300 inv. (1901; som kommun 11,927). Sidenindustri. Biskopssäte. I kyrkan San Domenico finnes en intressant freskomålning af Rafaels fader. Cagliari [ka'ljari]. 1. Italiensk provins, omfattande södra delen af ön Sardinien. 13,431 kvkm. 494,480 inv. (1904), 37 på 1 kvkm. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, vid Cagliari-bukten på öns södra sida. 53,727 inv. (1901). Staden är omgifven af vallar och höjer sig amfiteatraliskt samt består af fyra delar, Castello, Marina, Stampace och Villa nuova. Katedralen är byggd 1312, dessutom finnas 37 andra kyrkor, ett kungligt slott (byggdt omkr. 1217) samt ett universitet med tre fakulteter och 270 studenter (1903); det inrättades 1596. Ärkebiskopssäte. C. har obetydlig industri, men liflig handel, i synnerhet export af spannmål, olja, vin, boskap, ost och salt, som framställes i de gifvande salinerna. I hamnen inlöpte 1900 1,334 fartyg om 424,252 ton. -- C. är anlagdt af kartagerna och hette i forntiden Caralis. Det kom 238 f. Kr. under Rom och eger en amfiteater och andra fornlämningar från den romerska tiden. J. F. N. Cagliostro [kaljå'strå], Alexander, grefve, äfventyrare, hette egentligen Josef Balsamo och föddes af fattiga föräldrar 8 juni 1743 i Palermo. Vid 13 års ålder blef han biträde hos apotekaren i ett kloster i Caltagirone på Sicilien, och denne lärde honom litet kemi, fysik och medicin. Till följd af sin oordentliga vandel blef han dock snart fördrifven ur klostret och uppträdde sedan i Palermo, där han lefde på förfalskningar, tills han 1768 måste söka sig en ny skådeplats för sina bedrifter. I Messina gjorde han bekantskap med en mystisk person

vid namn Altotas (Altetas), med hvilken han sedan
förde ett kringflackande lif i Grekland, Egypten och
Mindre Asien. 1770 hamnade han på Malta, där
han uppträdde som grefve C. och genom sina
alkemistiska försök vann stor ynnest hos malteser-ordens
stormästare Pinto. Sedan han af denne fått
rekommendationsbref till åtskilliga adliga familjer uti
Italien, begaf han sig till Rom, där han gifte sig
med den vackra Lorenza Feliciani. Därefter
hemsökte han det ena europeiska landet efter det andra,
ständigt åtföljd af Lorenza, som ockrade med sina
behag, under det C. schackrade med lifselixirer,
skönhetsvatten o. d. I London blef han upptagen
i frimurarorden och upprättade 1780 ett s. k.
egyptiskt frimureri, i hvilket han verkade som
stormästare eller "storkofta". De betydliga inkomster
han hade af sitt charlatanen satte honom i tillfälle
att uppträda på det mest lysande sätt och i de mest
aristokratiska kretsar. I England, Frankrike,
Holland, Tyskland, Kurland och Polen mottogs han
med hänförelse, men hade ingen framgång i
Ryssland, där kejsarinnan Katarina II genomskådade hans
bedrägeri (hon t. o. m. förlöjligade honom i några
lustspel). Tillsammans med kardinal Rohan m. fl.

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.