var han i Frankrike invecklad i den ryktbara "halsbandsaffären", blef af denna anledning kastad i Bastiljen och sedermera (1786) bortvisad från nämnda land. 1787 begaf han sig till Rom, där han såsom frimurare blef fängslad (27 dec. 1789) och efter en långvarig process 1791 dömd till döden. Detta straff förvandlades dock af Pius VI till lifstidsfängelse. Lorenza dömdes till inspärrning i ett kloster. C. dog 26 aug. 1795 som fånge i fästningen San Leone (nära Urbino). C. var en föregångare till de moderne spiritisterna. Några af hans många spådomar gingo i fullbordan, såsom då han 1786 spådde, att "Bastiljen skall förstöras, och den mark, på hvilken den är uppförd, skall blifva en promenadplats". Men i de flesta fall bedrog han dem, som rådfrågade honom. Han var sitt tidehvarfs både skickligaste och hänsynslösaste bedragare. C. är hufvudpersonen i Dumas' roman "Joseph Balsamo". Goethe skildrade hans familjeförhållanden i "Italienische briefe" och förlöjligade honom i lustspelet "Der grosskophta". Jfr "Compendio della vita e delle gesti di G. Balsamo denominato il conte Cagliostro" (1791), Sierke, "Schwärmer u. schwindler etc." (1874), Bülau, "Geheime gesch. u. räthselh. menschen" (1850--60; öfvers. 1864--65), och Ernest d'Hauterive, "Le merveilleux au XVIII:e siècle" (1902). E. W. Cagnacci [kanja't*i], italiensk målare. Se Canlassi. Cagnat [kanja], René Louis Victor, fransk arkeolog, f. 1852 i Paris, sedan 1888 professor i romersk epigrafik och arkeologi vid collège de France, har på offentligt uppdrag utforskat fornlämningarna i Tunisien och utgifvit bl. a. Étude historique sur les impôts indirects chez les romains (1882, prisbelönt af Institutet), Explorations géographiques et archéologiques en Tunisie (1882--85; ny serie 1887), Cours d'épigraphie latine (1885; 3:e uppl. 1898, med suppl. 1904), L'armée romaine d'Afrique (1892), Les monuments historiques de la Tunisie (I, 1898) och. tidskriften "L'année épigraphique" (sedan 1888). Cagniard de la Tour [kanjar d* la tor], Charles, fransk baron, fysiker, f. 1777, d. 1859, uppfann den akustiska sirenen (se d. o.) samt var den förste (1822), som studerade förhållandena vid den s. k. kritiska temperaturen (se d. o.), där vätske- och gastillståndet kontinuerligt öfvergå i hvarandra. Han bestämde äfven trycket af mättad ånga vid den kritiska temperaturen och anordnade öfver hufvud taget sina försök på ett sätt, som sedan tjänat såsom mönster inom detta viktiga forskningsområde. Cagnoli [kanjåli], Andrea, italiensk astronom, f. 1743, var en tid attaché vid venezianska beskickningen i Paris, där han byggde sig ett privatobservatorium, vistades sedermera någon tid i Verona och utnämndes 1797 af Napoleon till professor i astronomi vid Modena, där han dog 1816. Han gjorde sig bekant bl. a. genom en utmärkt lärobok i trigonometri. Cagnoni [kanjåni], Antonio, italiensk kompositör, f. 1828, blef 1888 kapellmästare i Bergamo och dog 1896. Af hans omkr. 20 operor gjorde i synnerhet Don Bucefalo (1847) stor lycka, äfvenså Papa Martin (1871, i Stockholm 1886). A. L. Cagots [kagå'], en folkstam, som ännu förekommer på norra sluttningen af Pyrenéerna äfvensom i Bretagne, Poitou, Gascogne och Guienne i Frankrike samt i Baskiska provinserna i Spanien. Deras ursprung är ovisst. Somliga anse dem som degenererade afkomlingar af västgoter, andra af spetälska, som uteslutits ur samhället. Emellertid sakna båda dessa åsikter verkligt historiskt stöd. Cagots skilja sig från de omkringboende därigenom, att de nästan alldeles sakna örsnibb, så att öronen synas runda. Den medeltida uppfattningen uteslöt dem såsom orena från samfundet. De fingo gå i kyrkan endast genom en viss dörr och sitta afskilda från den öfriga församlingen. Endast under vissa föreskrifter fingo de beträda de allmänna vägarna. De måste bära igenkänningstecken på sina kläder. De enda yrken, som tillätos dem, voro slakt och grofsnickeri. Deras hufvudsakliga näringsfång var ved- och skogshygge. De fingo gifta sig endast med hvarandra. Efter 1789 års revolution fingo de fullständiga medborgerliga rättigheter, men ännu ha ej fördomarna mot dem helt upphört. Jfr Michel, "Histoire des races maudites de la France et de l'Espagne" (1847), och V. de Rochas, "Les parias de France et d'Espagne" (1876). E. Rld. Cahen [kã], Albert, fransk tonsättare, f. 1846 i Paris, d. 1903 därstädes, elev af César Franck, komponerade bl. a. de komiska operorna Le bois (1880) och La femme de Claude (1896), féeriet La belle au bois dormant (1886) och fyraktsoperan Le vénitien (1890). Caher l. Cahir [ka'h* l. kä'*], stad i irländska grefsk. Tipperary, vid floden Suir. Omkr. 2,000 inv. På en ö i närheten ligger det gamla bergfästet Caher castle. Cahier [kaie], fr., skrifbok, liten anteckningsbok, litet häfte. Cahir. Se Caher. Cahiz [kai's], föråldradt spanskt rymdmått för torra varor, i Kastilien = 12 fanegas = 6,₆₆ hl. -- Cahizada, spanskt åkermått af växlande storlek, i Valencia = 49,87 ar. Cahizada [kaisada]. Se Cahiz. Cahman, en från Tyskland härstammande orgelbyggarsläkt, hvars medlemmar länge utöfvade sin konst i Sverige. Hans Henriksson C., d. 1699, inkallades på 1680-talet af Karl XI till Sverige. Johan C., den föregåendes son, f. 1670, d. 1736, den berömdaste i släkten, byggde en stor mängd orglar, bl. a. för Uppsala domkyrka (1725-- 31), Riddarholmskyrkan och Jakobs kyrka i Stockholm samt domkyrkorna i Västerås, Strängnäs, Linköping, Göteborg, Härnösand och Åbo. Han gällde som reformator af orgelbyggeriet i Sverige. Cahors [kaår], hufvudstad i franska depart. Lot (Guienne), vid floden Lot. 12,641 inv. (1901). Medelpunkt för en betydande vinodling (de berömda Cahorsvinerna). Yllefabriker. Staden är biskopssäte samt eger romerska fornlämningar (Porte de Diane) och en historiskt märkvärdig katedral från 11:e årh. Romarna kallade den först Divona, sedan Cadurcum. C. hade ett universitet 1321--1751. Det är födelseort för påfven Johannes XXII, för skalden Clément Marot och för Léon Gambetta. -- I 13:e och 14:e årh. kallades de utländske (till större delen förmodligen italienske) köpmännen, penningutlånarna och ockrarna i Frankrike, England och Tyskland allmänt för caorsini (caursines, kawersche), ett Ord, som saknas under C, torde sökas under K.