Caldani, Leopoldo Marc-Antonio, italiensk anatom, f. 1725, blef 1755 medicine professor i Bologna och 1771 anatomie professor i Padova. Död 1813. Hans ryktbaraste arbeten äro Sull' insensitività ed irritabilità di alcune parti degli animali (1757), Lettera sopra l'irritabilità ed insensitività halleriana (1759), Icones anatomicæ (1801 --14; ny uppl. 1823) och Explicatio iconum anatomicarum (1802--14). De bägge sistnämnda utgaf han i förening med sin brorson Floriano C., hvilken föddes 1772 och dog 1836 som rektor vid universitetet i Padova. Caldara, Polidore. Se Caravaggio. Caldara, Antonio, italiensk kompositör, f. 1670, blef 1716 vice kapellmästare vid hofvet i Wien och dog 1736. Han komponerade ett stort antal operor, kyrkliga stycken, kantater och sonater. Hans andliga kompositioner (Crucifixus m. fl.) äro af högre värde än hans operor. A. L. Caldarium (lat., af calere, vara varm), kaldarium, rum för varma bad; drifhus.

Fornromerskt caldarium.

Caldas, sp. och port. (af lat. calidæ aquæ, varma
källor). 1. Namn på ett stort antal badorter i
Spanien och Portugal. De berömdaste bland dem
äro C. de Mombuy, n. om staden Barcelona, i
Katalonien, C. do Gerez, i portugisiska prov. Minho,
och C. de Rainha, n. om Lissabon. -- 2. Stad
i brasilianska staten Minas Gerães, vid en biflod
till Rio Pardo och genom järnväg förenadt med
Bahia. Omkr. 8,000 inv. Orten, som fått sitt namn
efter de på något afstånd därifrån belägna varma
svafvelkällorna, är bekant såsom mecenaten d:r A.
F. Regnells vistelseort under 44 års tid. Han gjorde
där stora samlingar af traktens flora, hvilka kommit
vetenskapen till godo, och gjorde klimatologiska
anteckningar, hvilka ligga till grund för C. Wallis'
uppsats "Om klimatet i C." (Ymer, bd 6, 1886).

Caldecott [kä'ldikåt], Randolph, engelsk
tecknare, f. 1846 i Chester, d. 1886 i Florida,
utgaf en mängd barnböcker med färglagda bilder
och var en högt skattad medarbetare i den
illustrerade pressen, framför allt i "Punch" och "The
graphic".

Caldelas, badort nära spanska staden Túy (se
d. o.).

Caldera (sp.), kitteldal. Se Barranco.

Caldera, stad i sydamerikanska republiken Chile,
prov. Atacama, vid Inglesviken; genom järnväg
förenad med det 82 km. aflägsna Copiapò. Omkr.
3,000 inv. C., som ligger i en öde sandtrakt, har
en af två stenbarriärer säkert skyddad hamn. Utför
malmer, importerar stenkol, maskiner m. m.

Calderari (it.), "kittelflickare", ett hemligt
politiskt sällskap i södra Italien, stiftadt 1813 af
Neapels polismästare, furst Canosa, i syfte att
motarbeta carbonari och andra frisinnade
sammanslutningar. Sällskapet upplöstes småningom efter
1816.

Calderón, Pedro C. de la Barca Henao
de la Barreda y Riaño, en af det katolska
Europas störste dramatiske skalder, f. 17 jan. 1600
i Madrid. Fadern tillhörde en hidalgosläkt, som
efter Toledos eröfring
af morerna dragit sig
tillbaka till den lilla,
af Burgos' berg
skyddade Carriedo-dalen,
hvarest han, i likhet
med Lope de Vega, egde
ett stamgods, och
modern var af en gammal
flandrisk släkt, som
tidigt flyttat till
Kastilien. Vid nio års ålder
sattes C. i den stora
jesuitskolan i Madrid,
där han snart utmärkte
sig för ovanliga

naturgåfvor. Det synes troligt, att han sedermera
begifvit sig till högskolan i Salamanca och där
med utmärkelse studerat förnämligast teologi,
skolastisk filosofi och matematik äfvensom civil och
kanonisk rätt. Som dramatisk författare försökte
han sig med framgång redan såsom gosse och
vann stor framgång vid de fester, som firades i
Madrid 1620 och 1622 till den helige Isidoros' ära.
Vid det sistnämnda tillfället vann han tredje priset
i en litterär täflan och berömdes i ampla ordalag
af Lope de Vega. Enligt bruket ibland adliga
ynglingar då för tiden egnade han sig sedermera,
vid tjugufem års ålder, åt vapenyrket samt
tjänstgjorde både i Milano och i Flandern. Vid början
af sin mannaålder var han erkänd såsom en
framstående skald och väckte därigenom snart den
skådespelslystne Filip IV:s uppmärksamhet. Af denne
blef han, efter Lope de Vegas död, fäst vid hofvet,
med uppdrag att förse såväl de kungliga teatrarna
som kyrkan med festliga skådespel. Till belöning
för sitt författarskap i denna riktning utnämndes
han 1636 till medlem af det ansedda
riddarsamfundet "Santiago" och deltog som sådan, under
hertig Olivares' befäl, i kufvandet af upproret i
Katalonien. Vid sin återkomst från
krigsskådeplatsen erhöll han en kunglig pension af trettio
escudos i månaden, och efter det han, i likhet med
Lope de Vega och åtskilliga andra samtida
författare, 1651 ingått i kyrkans tjänst, blef han
utnämnd först till "capellan de los Reyes Nuevos"
i Toledo och sedan därjämte till "capellan de
honor" vid hofförsamlingen i Madrid. Dessutom fick
han uppbära inkomsten af ett prebende på Sicilien.
Sedan han äfven upptagits till medlem af "La
congregacion del glorioso apóstol San Pedro", blef
han snart detta sällskaps öfverhufvud och fortfor

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.