Calm., mus., förkortn. för calmato (se d. o.). Calman Lévy [kalmã' levi], franskt bokförlag. Se Lévy (Calman). Calmato (it.), mus., lugnt. Calmet [kalmä], Augustin, fransk teolog och historiker, f. 1672, blef 1688 benediktinmunk, 1718 abbot i Nancy och 1728 i Senones. Död 1757 i Paris. Hans förnämsta verk äro La sainte bible en latin et en français avec un commentaire littéral et critique (23 kvartband, 1707--16; nya upplagor 1724 och 1729), Dictionnaire historique et critique, chronologique, géographique et littéral de la bible (1722--28; senaste uppl. 1845--46), som anses vara det första bibellexikon, och Histoire ecclesiastique et civile de la Lorraine (1728 ff.), hvilket arbete vittnar om grundlig historisk forskning. (J. P.) Calmon [kalmå'], Marc Antoine, fransk politiker och nationalekonomisk skriftställare, f. 1815, d. 1890, utnämndes efter det fransk-tyska krigets slut af sin vän Thiers till understatssekreterare i inrikesministeriet och något senare till Seine-prefekt, men afgick vid Thiers' fall 1873. S. å. invaldes han i nationalförsamlingen, hvarest han anslöt sig till vänstra centern, och 1875 valdes han till senator på lifstid. C. var författare till åtskilliga arbeten i finansvetenskap, bl. a. Les impôts avant 1789 (1865), Histoire parlementaire des finances de la restauration (2 bd, 1868--70) och Histoire parlementaire des finances de la monarchie de juillet (3 bd, 1895--96, ett 4:e bd 1899 utg. af Calmon-Maison), samt utgaf Thiers' parlamentstal (i 15 bd, 1879--83) med inledning. Han var från 1872 ledamot af franska institutet. (E. Hkr.) Calo (it., af calare, släppa ned, sjunka), hand., sjunkande, fallande; en varas minskning genom torkning, spillande o. d. Caloenas nicobarica, zool. Se Kragdufvan. [**ligatur oe] Calomarde, don Francisco Tadeo, hertig af Santa Isabel, spansk politiker, f. 1775 i Aragonien, af låg börd, blef först advokat och slöt sig 1808 till frihetsrörelsen, men växlade snart parti och kom i stor ynnest hos Ferdinand VII vid dennes återkomst till Spanien. Sedan han för besticklighet blifvit afsatt från sitt ämbete i kolonialministeriet och ytterligare ett par gånger växlat parti, blef han 1823 sekreterare i det reaktionära regentskapsrådet och 1824 justitieminister samt verkade som sådan helt i Ferdinand VII:s och "de serviles" intresse. Ehuru han 1830 tagit del i den saliska arfföljdslagens afskaffande, lät han dock 1832 bruka sig af don Carlos' vänner till affattande af det dekret, hvarigenom denna lag (som stadgade arfsrätt till tronen endast på svärdssidan) åter fick gällande kraft. Denna sista intrig, företagen under konungens sjukliga svaghetstillstånd, störtade emellertid den karaktärslöse ministern. Ferdinand återkallade nämligen efter sitt tillfrisknande dekretet och förvisade C. från hofvet. C. flydde då till Frankrike, där han dog i Toulouse 1842. Calomnie [kalåmni], fr. (af lat. calumnia), kalumni, smädelse, falsk beskyllning. Calonius, Matthias, lagtolkare, statsman, f. 27 dec. 1737 i Saarijärvi socken i Finland. 1757 blef han student i Åbo och 1763 amanuens vid det akademiska konsistoriet samt erhöll 1764 -- tvärt emot det akademiska bruket -- kanslerns tillåtelse att utan preses ensam utgifva och försvara en afhandling, De nova facie orbis europæi, circa sæculum reformationis exorta. Sistnämnda år blef han docent i ekonomi, och 1765 antogs han till sekreterare hos "Riksens ständers till undersökning om kungsgårdarna och schäferierna i storfurstendömet Finland utsedde deputerade". 1769 förordnades han att bestrida adjunkturen i filosofiska fakulteten och den därmed förbundna universitetssekreterarbefattningen. 1778 erhöll C. professuren i juridik, hvilken han innehade i nära fyrtio år (till 1815), hvarunder han

tre gånger förvaltade rektorsämbetet. 1793--1800
var han ledamot af högsta domstolen i
Stockholm och tjänstgjorde samtidigt såsom medlem af
den kommitté, hvilken hade att utarbeta en
förordning om skogarna. Efter Finlands förening med
Ryssland utnämndes C. (1809) till prokurator i
regeringskonseljen för Finland, från hvilken syssla
han erhöll afsked 1816. Han afled 13 sept. 1817.

Såsom rättslärd innehar C. ett af de allra främsta
rummen i den svenska lagfarenhetens historia.
Redan hans förut nämnda arbete, af hvilket endast
tre häften utkommo och som står i ringa samband
med hans senare verksamhet, ådagalägger en
mångsidig och grundlig beläsenhet på samma gång som
en öfverlägsen förmåga att klart sammanfatta det
väsentliga af det stora material han begagnade.
Samma egenskaper återfinnas i hans senare
vetenskapliga arbeten, hvilka alla äro af juridiskt innehåll
och röra sig dels på rättshistoriens område: De
prisco in patria servorum jure (1780), dels på
straffrättens: De poena homicidii adtentati (1780), De
delictis circa depositum (1783), De delinquentium
ad publicam ignominiam expositione (1788), dels
på civilrättens: De pactis antenuptialibus (1781),
De eo quod circa res inventas justum est (1784),
De hypotheca (1786), dels slutligen inom
processrätten: De præscriptione criminum (1785) och De
elicienda in foro criminali reorum confessione (1790).
Samtliga dessa skrifter tillhöra den svensk-finska
rättslitteraturens yppersta alster. En af dem, "De
prisco in patria servorum jure", utgafs 1820 i
Tyskland af Schildener och utkom i svensk öfversättning
1836. Jämte dessa mera vetenskapliga arbeten finnas
af C:s hand några, mestadels af tillfälliga
omständigheter föranledda, uppsatser på svenska, t. ex.
Anvisning till de allmännaste grunder för krigslagarna
(1798) samt Præskription för klander å jordafång
(1804), hvaruti han uttalade en uppfattning,
fullkomligt motsatt den, som kort därefter, genom 1805
års preskriptionsförordning, infördes i den svenska
lagstiftningen. De flesta och de viktigaste af dessa
skrifter voro utgifna, förrän C. blef ledamot af högsta
domstolen och sålunda sattes i tillfälle att praktiskt
tillämpa den lagfarenhet, för hvilken han såsom
ensam lärare varit en utmärkt målsman vid Åbo
universitet. På sin nya plats ådagalade han en
sant objektiv rättsåskådning, hvilken alltid utletade
lagens verkliga mening, äfven när denna var

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.