Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1005-1006 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calluna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stridande mot lagtolkarens egen uppfattning af det
rätta. Lefvande under ett tidehvarf, då den svenska
rättsvetenskapen egde ganska få mera framstående
idkare och då en ytlig realistisk världsåskådning
i mycket undergräft aktningen såväl för
lagfarenhetens idé som för själfva lagens auktoritet, utöfvade
C. ett i flera afseenden hälsosamt inflytande på den
svenska lagstiftningen, hvarjämte han åt
rättsstudierna i Sverige och Finland gaf en riktning, hvaraf
spår ännu kunna skönjas.

Icke mindre betydelsefull, ehuru inskränkt inom
en trängre ram, var C:s verksamhet såsom statsman.
Genom kärlek och pliktkänsla förbunden med
Sverige, såg C. med bekymmer och stark motvilja
Finlands eröfring af ryssarna, och då nedläggandet af
hans tredje rektorat inträffade under sommaren 1808
– då större delen af Finland, bl. a. Åbo, var i
fiendehand –, begagnade han sig af detta tillfälle
för att i ett latinskt rektorsprogram protestera mot
eröfrarens fordran att erkännas såsom Finlands
regent. När emellertid Finlands eröfring blifvit en
"fait accompli" och ständerna svurit Alexander I
såsom Finlands storfurste tro- och huldhet, mottog
C. af den kommitté, som i sammanhang med
landtdagen i Borgå nedsatts för att utarbeta ett förslag
till organisation af en regeringskonselj (senat),
uppdrag att därom afgifva utlåtande. Inom mindre än
tre veckor meddelade C. kommittén ett, med den
svenska riksrådsinstitutionen såsom förebild,
utarbetadt förslag, hvilket i hufvudsak lades till grund för
kommitténs arbete (lag af 18 aug. 1809). Af
ständerna föreslagen till ledamot i justitiedepartementet
(motsvarande högsta domstolen), kallades dock C.
af Alexander till den måhända viktigaste platsen
inom den nya organisationen, i det han (18 aug.
1809) utnämndes till regeringskonseljens
prokurator. Äfven denna uppgift fullgjorde C. med
sällspord kraft och samvetsgrannhet. Hos en del
af Finlands ämbetsmän uppenbarade sig efter
skilsmässan från Sverige en benägenhet att till egen
fördel begagna sig af de nya förhållandena. Denna
benägenhet mötte hos C. det starkaste motstånd,
och lika stränga som rättvisa voro de förebråelser
han stundom riktade t. o. m. emot de högst ställde
ämbetsmännen. Äfvenså tillbakavisade han hvarje
försök till ingrepp i eller förändring af de i Finland
bestående lagarna och samhällsinstitutionerna.
Särskildt bekant i detta afseende är en skrifvelse till
generalguvernören, med anledning af ett af det
grekisk-ryska prästerskapet gjordt försök till
proselytmakeri i Finland. C:s ledande tanke var, att det
svenska samhällsskicket, sådant det blifvit i Finland
befäst genom fördraget på Borgå landtdag, borde
för framtiden där oförkränkt bevaras. Dessa hans
fosterländska sträfvanden framkallade efter hans död
en nationalsubskription för uppresande af en
minnesvård på hans graf å Nummis kyrkogård (invid Åbo).
Till denna insamling bidrog kejsar Alexander I
personligen med 2,000 rubel.

C:s latinska och svenska skrifter äfvensom ett stort
antal (369) af hans yttranden i högsta domstolen
utgåfvos af A. I. Arwidsson 1829–36 under titeln
Matthiae Calonii opera omnia (I–V). Ett
supplementband, hufvudsakligen omfattande de viktigaste af
C:s skrifvelser såsam prokurator, utgafs 1870 i
Hälsingfors af T. Sederholm. I universitetsbiblioteket i
Hälsingfors förvaras i manuskript en del af C:s
föreläsningskurser, juridiska anteckningar m. m. Hans
bref till hans nära vän H. G. Porthan utgåfvos 1902,
Porthans bref till C. 1886 af Svenska
litteratursällskapet i Finland.
R. C.*

Calonne [kalå’n], Charles Alexandre,
fransk finansminister, f. 1734 i Douai, blef 1768
intendent i Metz och senare i Lille. Redan tidigt
hade han eftersträfvat ledningen af de franska
finanserna; han angrep
därför 1781 häftigt
Neckers ryktbara
finansredogörelse och nådde i
slutet af 1783 sitt mål, i
det han utnämndes till
"contrôleur général",
d. v. s. finansminister,
efter den alldeles
oduglige d’Ormesson. De
franska finansernas
tillstånd var redan då
hopplöst. Utom den
väldiga stående skulden och
en stor sväfvande skuld,
som vuxit i synnerhet



efter Frankrikes deltagande i amerikanska
frihetskriget, rådde en omåttlig årlig statsbrist, som
syntes omöjlig att få betäckt utan de mest
djupgående reformer, i synnerhet som folket efter
freden väntade skattelindringar i st. f. ökade
bördor. C., som var en idérik och sangvinisk slösare,
outtömlig på utvägar och alldeles fri från
samvetsskrupler, hade länge förfäktat, att finansnöden
berodde blott på statsmännens oduglighet. Han
förklarade, att om regeringen blott visade själfförtroende,
skulle den äfven vinna andras förtroende, och om
den öste ut penningar med fulla händer, skulle däraf
följa en allmän uppblomstring, som genom ökade
skatteinkomster gåfve ersättning för utgifterna. Vid
hofvet, där Turgots och Neckers besparingar
betraktats med stort ogillande, väckte C:s planer
förtjusning. C. började med att bringa på fötter en
statsbank, som Turgot stiftat, upptog därefter ett stort
lån och sattes därigenom i tillfälle dels att på
förfallodagen betala räntorna på de gamla lånen, dels
att företa en mängd utgifter, betala prinsarnas
skulder, inköpa klostret S:t Cloud åt konungen o. s. v.
En allmän uppblomstring kom honom också
verkligen till hjälp, men trots detta måste han ta upp
det ena nya lånet efter det andra, samtidigt med
att hans planer kräfde ständigt nya statsutgifter.
Slutligen blef ställningen förtviflad, och C. såg sig
nödsakad att falla tillbaka på den ursprungligen
afvisade utvägen att upptaga nya skatter. Men därtill
fordrades oundgängligen samtidigt reformer, och så
fann sig C. föranlåten att framlägga en stor del
af Turgots gamla reformprogram. För att besegra
parlamentets motstånd ansåg han emellertid, att en
notabelförsamling måste sammankallas, och Ludvig
XVI, som från början betraktat honom med misstro,
gick nu in på allt hvad han begärde. I februari
1787 sammanträdde församlingen, och C. framlade
i ett stort tal för första gången den förtviflade
finansställningen jämte sitt program, som bl. a.
innefattade en allmän fastighetsskatt. Den aristokratiskt
sammansatta notabelförsamlingen vägrade dock att
– såsom C. fordrade – utan vidare böja sig för
reformförslagen samt åtaga sig de nya skatterna,

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>