Hufvudstad i nämnda stat, på 22° 19' n. br., vid Mahis utlopp i Cambay-viken, en grund hafsvik, som skjuter in mellan halfön Kathiawar i v. och det brittiska distriktet Broach i ö. 31,780 inv. (1901). C. är en gammal och förr mycket blomstrande handelsstad, tillika bekant för sina bomulls- och sidenväfverier samt guld- och silfverbrokader, men är nu förfallen till följd af hamnens igengrundande. Den är dock ännu ryktbar för sina agater och karneoler, som slipas i staden och hufvudsakligen säljas till Kina. Cambert [kãbär], Robert, fransk kompositör, f. omkr. 1628, blef 1665 konsertmästare hos Ludvig XIV:s moder, Anna af Österrike, komponerade 1659 La pastorale, betecknad såsom den första "comédie française en musique", och 1671 Pomone, ansedd såsom den första regelmässiga franska operan, bägge till ord af P. Perrin. Då Lulli 1672 tillvällade sig det åt Perrin 1669 meddelade kungliga privilegiet på uppförande af operor, begaf sig C. till England, där han dog 1677 såsom kapellmästare hos Karl II. A. L. Camberwell [kä'mb**el], förvaltningsområde (eng. metropolitan borough) i London, i Surrey, 3 km. s. om Londonbron. 259,339 inv. (1901), däraf på stadsdelen C. kommo 90,404 inv. Området omfattar utom denna äfven stadsdelarna Walworth, Peckham, Herne hill, Denmark hill och Dulwich. Cambi, Ulisse, italiensk bildhuggare, f. 1807 i Florens, studerade vid därvarande akademi och i Rom. Hans första betydande verk var en grupp, Daphnis och Chloë; därpå följde 1844 minnesvård öfver Giuseppi Sabatelli (i Santa Croce, Florens), 1845 staty af Benvenuto Cellini (i Uffizi-portiken) och monument öfver markis Luigi Tempi (i Santa Annunziata). Särskildt äro statyetter och smärre terrakotta-arbeten af honom mycket värderade. Af större verk må tilläggas Dansande Bacchus, Tiggande Amor, Tiggargosse, Eva och hennes barn, staty af Francesco Burlamacchi (i Lucca) samt komediförfattaren Goldonis staty i Florens. Huruvida eller när C. aflidit är okändt. C. R. N.* Cambiaso, Luca (äfven kallad Luchetto da Genova och Cangiaso), italiensk målare, f. 1527 i Moneglia nära Genova, d. 1585 i Madrid, lärjunge af sin fader Giovanni C., en tekniskt skicklig, frisk, personligt kännande artist, med realistisk anläggning och sinne för färg och af sin samtid räknad till de store konstnärerna. Af hans verk finnas i Madrid, dit han kallades af Filip II, Heliga familjen, Sofvande Amor och Lucretia. Hans flesta verk finnas dock i Genova; hans förnämsta religiösa bild är Grafläggningen, genomträngd af djup känsla (i Santa Maria di Carignano). Drottning Kristina egde i Rom ett par af hans taflor, bland dem en Venus och Adonis, som nu finnes i Staffordhouse i London. C. R. N. (O. G--g.) Cambier [kãbie], Ernst, belgisk Afrikaresande, f. 1844 i Ath, följde 1877 såsom astronom och geograf den internationella afrikanska associationens första expedition, som under kapten Crespel skulle afgå från Sansibar till det inre Afrika. Sedan Crespel 1878 dött i Sansibar, öfvertog C. ledningen, bröt i juli upp från Bagamojo och kom efter de största mödor till Unjamvesi samt fortsatte därefter till Karema, vid Tanganjikas östra strand, där han i sept. 1879 anlade associationens första vetenskapliga station och kvarstannade till 1882, då han återvände till Europa. 1887--88 ledde han i nedre Kongo-trakterna med stor duglighet en expedition, hvars mål var att undersöka förhållandena med hänsyn till anläggningen af en järnväg mellan den segelbara nedre och öfre sträckan af Kongofloden. 1891 blef han administrator för Kongojärnvägsbolaget och för det kommersiella "Société du Haut-Congo". Han har utgifvit Rapports sur ... la première expédition de l'Association internationale (1879). (G. Stg.) Cambio (Kambio), it. (af lat. cambire, byta, växla; jfr fr. change), växel; ett slags kortspel (42 kort i leken), kamfio, kille. Cambio, Arnolfo di, italiensk arkitekt och bildhuggare, f. omkr. 1232 i Colle di Val d'Elsa, d. 1300 i Florens, arbetade som bildhuggare hos Niccolò Pisano i Siena (1266), sedermera i Neapel och Rom och bosatte sig efter 1285 i Florens, där han uppträdde hufvudsakligen som byggmästare. I Florens påbörjade han 1294 den väldiga franciskanerkyrkan S. Croce, uppförd i gotisk stil, sammansmält med gammalkristna basilikatraditioner (förlängd basilikaform med tre skepp med platta tak), och domkyrkan S. Maria del fiore (treskeppig hvalfbasilika med tvärskepp och kor förenade till ett åttasidigt kupolrum, öfver hvilket hvälfver sig Brunellescos kupol; klocktornet påbörjades 1534 af målaren Giotto). Domen i Florens är det första exemplet på en fullt italiensk byggnad i gotisk stil -- föregående byggnadsverk i Italien i gotisk stil voro alster af inkallade tyska arkitekter. Häri ligger C:s största betydelse. C. var äfven upphofsmannen till Palazzo vecchios yttre. Ett af hans förnämsta skulpturarbeten är Kardinal de Brayes grafvård i Orvieto. (O. G--g.) Cambium. Se Kambium. Cambo [kãbå], badort i franska dep. Basses-Pyrénées, vid Adours biflod Nive och franska sydbanan. Omkr. 2,000 inv., mest basker. C. har en svafvel-kalciumkälla (23° C.), som användes mot kronisk bronchitis, strupkatarr o. d., en järnhaltig källa (16° C.) samt natursköna omgifningar. Cambon [kãbå'], Pierre Joseph, fransk revolutionsman, f. 17 juni 1754 i Montpellier, var fabrikant därstädes samt invaldes 1791 i lagstiftande nationalförsamlingen och 1792 i nationalkonventet. Som folkrepresentant sysselsatte han sig mest med finansväsendet, genomdref ett ökadt utsläppande af assignater och påyrkade energiska åtgärder gentemot de skattskyldiges stegrade försumlighet att erlägga sina afgifter till staten. I början anhängare af konungadömet, röstade han, sedan man funnit de hemliga papperen i Tuilerierna, för Ludvig XVI:s afrättning utan dom och appell. Med skärpa uppträdde han mot Parisdemagogernas excesser och upprättandet af revolutionstribunalet 10 mars 1793. Särskildt sökte han hålla ett vaksamt öga på kommissarierna vid armén och genomdref åtskilliga anordningar med afseende på statsskulden, som delvis ännu äro gällande. Som medlem af välfärdsutskottet försvarade han 19 april 1793 med egen lifsfara girondisterna. Häktad 2 juni s. å., blef han dock snart frigifven. I sin i april 1794 afgifna öfversikt af den finansiella ställningen gisslade han skoningslöst terroristernas roflystnad och kommissariernas falsarier. Robespierre hatade honom för hans moderation, och C. slöt sig i konventet till Tallien. Ord, som saknas under C, torde sökas under K.