Angripen i ett tal af den förre, som uppfört honom på proskriptionslistan, hetsade han i stället konventet på denne sin fiende och bidrog därigenom kraftigt till hans störtande 26 juli 1794. Senare uppträdde C. till försvar för terroristerna Collot d'Herbois, Billaud-Varennes m. fl. och blef därför af Tallien anklagad som deras medbrottsling april 1795. Han lyckades dock undgå arrestering och organiserade upploppet 1 prairial (20 maj 1795). Efter dess misslyckande måste han hålla sig dold och vistades då på ett gods nära Montpellier. Han spelade sedan ingen vidare roll, förrän han 1815 invaldes i kammaren, där han röstade för bourbonernas uteslutande från tronen. Under den andra restaurationen blef han därför landsförvist som "konungamördare" och begaf sig då till Bruxelles, där han afled 15 febr. 1820. E. A--t. Cambon [kãbå']. 1. Pierre Paul C., fransk diplomat, f. 1840 i Paris, var advokat vid fransk-tyska krigets utbrott 1870 och blef i nov. s. å. kabinettschef hos Seineprefekten Jules Ferry. 1872 prefekt i Aube, afsattes han följande år såsom alltför ifrig republikan. Efter att en tid ha varit prefekt i andra departement, utnämndes C. 1882 till fransk resident i Tunis, där han utvecklade stor energi och administratorisk förmåga vid ordnandet af det franska protektoratet. Han råkade dock snart i kompetenstvister med general Boulanger, som var chef för den franska ockupationsarmén i Tunisien, och blef 1886 aflägsnad från sin post, så snart denne blifvit krigsminister. S. å. blef han ambassadör i Madrid och 1891 i Konstantinopel. 1898 förflyttades han till den viktiga ambassadörsposten i London, där han gjort sig känd som en af de varmaste förespråkarna för ett fransk-engelskt närmande. 2. Jules Martin C., den föregåendes broder, fransk diplomat, f. 1845 i Paris, blef 1878 prefekt i algeriska departementet Constantine och beklädde 1882--91 samma post i åtskilliga franska departement. 1891--97 inlade han som generalguvernör i Algeriet stora förtjänster vid utvecklingen af denna Frankrikes förnämsta koloni. 1897 blef han ambassadör i Förenta staterna och 1898 i Spanien. C. underhandlade sistnämnda år å spanska regeringens vägnar om fredspreliminärerna mellan Spanien och Förenta staterna. Camboritum, fordom namn på Cambridge. Camborne [kä'mbån], stad i engelska grefsk. Cornwall, n. v. om Falmouth. 14,726 inv. (1901). Betydande handel och bergsbruk (koppar och tenn). Bergsskola. Cambrai l. Cambray [kãbrä], arrondissemangs-hufvudstad i franska dep. Nord, vid floden Escaut (Schelde), som där är kanaliserad. 26,586 inv. (1901). C. är en viktig knutpunkt på den franska nordbanan. Det är befäst genom en enceinte från 13:e, 16:e och 17:e årh., försedd med bastioner och omgifven af flera utanverk, samt genom ett citadell. Det senare förbindes med staden genom en vacker esplanad. Bland stadens märkliga byggnader må nämnas katedralen, efter den stora eldsvåda, som 1859 öfvergick C., ånyo uppförd 1860 --70, med Fénelons minnesvård (af David d'Angers), ett vackert rådhus, ärkebiskopspalats och Château de Selles (fr. 1200-talet). C. har flera fabriker för tillverkning af batist, linong, gas ("cambrais"), tyll och bomullsspetsar, vidare socker- och tvålfabriker, bryggerier, garfverier o. s. v. En betydande handel drifves med dessas fabrikat samt med spannmål, humle, lin och boskap. C. är säte för ärkebiskop, handelsdomstol och domstol i första instans. Det innesluter ett af norra Frankrikes värdefullaste bibliotek med dyrbara gamla böcker och handskrifter (omkr. 48,000 böcker, 469 inkunabler och 1,421 handskrifter, 1905), ett naturvetenskapligt och arkeologiskt museum, ett "collège", ett teologiskt seminarium, musikskola, teckningsskola och teater. I C. föddes general Dumouriez och bildhuggaren Francheville. -- C. är romarnas Camaracum, som var en af de förnämsta städerna i prov. Gallia belgica och beboddes af nerviernas stam. Det förstördes af usurpatorn Maximus år 370. Därefter eröfrades C. af vandaler och alemanner, kom under frankiskt välde och blef befäst af Karl den store. Fördraget i Verdun, 843, gaf det åt Lotar I, fördraget i Mersen, 870, åt Karl den skallige, men det tillhörde efter 880 riket Lothringen. Från 925 var det hufvudstad i ett till Tyska riket hörande grefskap, Cambrésis, som 1510 upphöjdes till hertigdöme och 1595 eröfrades af spanjorerna. 1677 togs C. af fransmännen, som behöllo det i freden i Nijmegen. Genom storm intaget af engelsmännen 25 juni 1815, var det den första franska stad, som under den andra restaurationen mottog Ludvig XVIII. Ända till 1818 var det sedan hufvudkvarter för hertigen af Wellington, som med en del engelska trupper höll Frankrike besatt. I C. ingicks 10 dec. 1508 den mot Venezia riktade s. k. "ligan i C." mellan Ludvig XII af Frankrike, kejsar Maximilian, Ferdinand den katolske af Aragonien och påfven Julius II. Där åvägabragtes äfven 5 aug. 1529 den s. k. "fruntimmersfreden", som afslöts genom Louise af Savojen, Frans I:s af Frankrike moder, och Margareta, ståthållarinna i Nederländerna och kejsar Karl V:s faster. Jfr Bouly, "Histoire de C. et du Cambrésis" (2 bd, 1843), och Lécluselle, "Histoire de C. depuis 1789" (2 bd, 1874--75). Cambray. Se Cambrai. Cambrésis [kãbresi]. Se Cambrai. Cambria, det latinska namnet på furstendömet Wales i England. Cambric (Kambrik). Se Batist. Cambridge [kei'mbrid*]. 1. Grefskap i östra England. 2,124 kvkm. 190,687 inv. (1901). Den norra delen af detta grefskap, hvilken kallas "ön Ely" (Isle of Ely), utgöres af ett marskland, som bildades 1236 genom öfversvämningar af Wash-bukten och först på senare tider, genom kostsamma kanalanläggningar, blifvit odlingsbart; det utgör ett eget förvaltningsområde. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap (municipal borough), belägen på båda sidorna af Cam (biflod till Ouse), öfver hvilken tolf broar leda. 38,393 inv. (1901; med förstaden Chesterton 47,970 inv.). Ehuru af naturen mindre gynnad än sin medtäflare Oxford, har staden med sina merendels ståtliga byggnader, som förete prof af alla tiders engelska byggnadsstilar, sina lummiga träd, i synnerhet på baksidan af "colleges", sina ängar och sportplatser en halft medeltidsaktig, idyllisk karaktär, om man undantar Oxford, enastående för en engelsk stad. Industri saknas nästan alldeles; staden lefver hufvudsakligen på sitt universitet. Utom universitetsbyggnaderna, bl. a. 15 "colleges" och 2 "halls", Tryckt den 9/10 05 Ord, som saknas under C, torde sökas under K. 4 b. 33