Oxenstierna lämpligt att fästa honom vid dess tjänst. C:s första uppdrag, såsom korrespondent och agent i utlandet för Sveriges räkning, synes varit af mera tillfällig art; likaså hans första anställning 1626 såsom svensk resident i Haag. Först 22 april 1628 erhöll han fullmakt som ord. resident, hvarjämte han utnämndes till hofråd; i båda egenskaperna tillförsäkrades honom en ganska rundlig lön. Med Oxenstierna stod han i liflig brefväxling (102 af dessa bref, omfattande tiden nov. 1624--nov. 1626 hafva af M. G. Schybergson tryckts i afhandlingen "Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621--1630") -- en brefväxling, som kastar ljus öfver Sveriges tyska politik under denna tid och öfver förberedelserna till dess deltagande i trettioåriga kriget. 1629 blef C. ambassadör och deltog i de vid denna tid förda underhandlingarna om ett svenskt förbund med Frankrike, liksom han 1635 deltog i förhandlingarna rörande förnyandet af förbundet med Holland. Hans sjuttonåriga diplomatiska verksamhet i svensk tjänst belönades 1641, då han erhöll sitt afsked, med geheimeråds titel och en årlig pension af 1,800 rdr. Mot slutet af sitt lif flyttade han åter till Pfalz och dog i Heidelberg 1651. -- Med C:s diplomatiska verksamhet rådde i Sverige långt ifrån obetingad tillfredsställelse. Upprepade gånger framhölls det i rådet, att kostnaden därför icke motsvarade gagnet, bl. a. på grund af C:s obekantskap med handelsförhållanden. Hans afskedstagande betraktades därför såsom en vinst för det svenska statsverket. P. S. Camerarius, Rudolf Jakob, tysk läkare och botanist, f. 1665, d. 1721 som professor i Tübingen. Han är sexualteoriens upphofsman. Camera stellata (lat.), en engelsk domstol. Se Stjärnkammaren. Camerino, stad i italienska prov. Macerata, mellan Ancona och Rom, 658 m. ö. h. Omkr. 4,500 inv. (1901, som kommun 12,542 inv.). Ärkebiskopssäte. C. var länge säte för ett "studium generale", som 1727 fick titeln universitet. Genom k. dekret af 1861 förklarades det för ett "fritt" universitet (it. libera università degli studi), bestående af juridisk och medicinsk-kirurgisk fakultet, farmaceutisk skola, veterinärskola, botanisk trädgård och meteorologiskt observatorium. Det underhålles af 21 kommuner. Provinsen Macerata betalar för den medicinsk-kirurgiska fakultetens underhåll en viss summa årligen. De studerandes antal var 313 läsåret 1903 --04. Biblioteket, grundadt 1802, räknar 122 handskrifter, 52 inkunabler och omkr. 40,000 bd. C. är det forntida Camerinum l. Camers och var då en viktig stad i Umbrien. Camerinum. Se Camerino. Camerlengo (it., af fnhty. chamarline, nyhty. kämmerling; jfr lat. Camerarius), titel för flera ämbetsmän inom katolska kyrkan. -- 1. Den heliga romerska kyrkans camerlengo (camerarius s. rom. ecclesiæ), föreståndaren för den apostoliska kammaren och förvaltaren af de påfliga finanserna. Honom tillkommer äfven jurisdiktionen öfver kurians ämbetspersonal, hvarjämte han under påfliga sedisvakanser utöfvar högsta myndigheten i Vatikanen. -- 2. Det heliga kollegiets camerlengo (camerarius s. collegii), skattmästaren för kardinalkollegiets inkomster, väljes årligen och står näst kardinaldekanen i rang. Han ansvarar för protokollet i de hemliga sessionerna. -- 3. Det romerska kleresiets camerlengo, föreståndaren för det inom staden Rom fungerande broderskapet af kanoniker och präster. J. Hdr. Cameron [kä'm*r*n], Richard l. Archibald, skotsk predikant (födelseåret okändt), tillhörde den presbyterianska oppositionen mot Karl II:s löftesstridiga anordningar med episkopat och kunglig supremati öfver Skottlands kyrka. Det strängt presbyterianska folkets upphetsning förde slutligen till ett uppror, då C. tog ledningen och förklarade Karl II afsatt. Han stupade emellertid 1680 vid Aird's-Moss (i grefsk. Perth) efter en tapper strid mot regeringens trupper. Hans anhängare, cameronianerna (l. cargilliterna, efter C:s kamrat, Cargill), förföljdes svårt (de skotska "mordtiderna"), ända tills revolutionen 1688 gaf religionsfrihet. Ej nöjda med den återställda skotska presbyteriankyrkan, bildade de en frikyrka, som 1743 erkändes af staten under namnet "det reformerade presbyteriets kyrka". År 1899 räknade de reformerade presbyterianerna 2 presbyterier och 12 kyrkor. Se Köstlin, "Die schottische kirche" (1852). Hj. H--t. Cameron [kä'm*r*n], Charles Duncan, brittisk militär och konsul, födelseår obekant, d. 1870 i Genève, deltog i kafferkriget (1846--47) och Krimkriget (1854--56) samt blef 1862 konsul i Abessinien, men råkade i oenighet med kejsar Teodor, hvilken lät häkta både honom och flera engelska missionärer. Den engelska regeringen sökte förmå den halfbarbariske härskaren att utlämna fångarna, och då detta, trots alla dennas bemödanden, icke lyckades, förklarade den Abessinien krig, 1867. Först efter Magdalas stormning (1868) återfick C. friheten. Cameron [kä'm*r*n], Simon, nordamerikansk politiker, f. 1799 i Lancaster county, Pennsylvania, d. 1899 i New York, egnade sig först åt boktryckaryrket, utgaf från 1820 någon tid i Doylestown en egen tidning samt blef, sedan han samlat sig en liten förmögenhet, intresserad i bankaffärer och järnvägsanläggningar. På den politiska banan inträdde C. 1845, som senator för Pennsylvania. Under sin första senatorsperiod (1845--49) tillhörde han demokraternas parti och sökte främja en kompromiss i slaffrågan. Efter Kansas-Nebraska-billens antagande 1854 lämnade han emellertid demokraterna för "the people's party" och ingick sedermera i det nybildade republikanska partiet. 1857 insattes han ånyo i senaten och var vid det republikanska partikonventet i Chicago en af Lincolns medtäflare om presidentkandidaturen, men trädde då tillbaka för Lincoln och ingick (4 mars 1861) som krigsminister i dennes kabinett. Såsom sådan yrkade han ifrigt på beväpning af förrymda slafvar och liknande ytterlighetsåtgärder. Då han ej befanns vuxen sin svåra ställning, afgick han (11 jan. 1862) och utnämndes till nordamerikansk minister i Petersburg, hvilken kräfvande post han med framgång skötte till årets slut. C. var 1866--77 ånyo medlem af senaten och innehade äfven efteråt en obestridd maktställning inom det republikanska partiet i sin fädernestat. -- Hans son, James Donald C., f. 1833 i Middleton, Pennsylvania, var först bankman i Middleton och maj 1876--mars 1877 krigsminister under Grant samt intog 1877 faderns plats i Ord, som saknas under C, torde sökas under K.