6 bd (1880--85) och "Luis' de Camoens leben" (1890), T. Braga, "Historia de Camões", 3 bd (Lissabon 1891) och "Bibliographia camoniana" (Lissabon 1880), samt Carolina Michaëlis de Vasconcellos' artikel i Gröbers "Grundriss der rom. philologie" II,₂ s. 313--328. E. S--f. Camoghe, berg i schweiziska kantonen Ticino, 7 km. s. ö. om Bellinzona. 2,226 m. högt. Camogli [kamå'lji], by i italienska prov. Genova, vid Riviera di levante och vid järnvägen Genova-- Pisa. 7,553 inv. (1901). Navigationsskola. Camonica, Val, dal i italienska prov. Brescia (Lombardiet), på gränsen till Tyrolen. Den genomflytes af floden Oglio. Genom dalen går vägen till Tyrolen (öfver Tonale-passet). Invånarna, som 1901 voro 65,537, delade på 52 kommuner, hade länge republikansk författning. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel och bergsbruk samt järn- och sidenindustri. Camorra, ett hemligt förbrytarband i södra Italien, med plundring och penningutpressningar till sin uppgift. Äfven smuggling och betalda förbrytelser hörde till dess näringsfång. Camorristernas stränga disciplin, deras ovillkorliga lydnad under sina chefer och deras med ed bekräftade tysthetsplikt gjorde dem till en mäktig och länge fruktad organisation med hufvudsäte i Neapel och filialer i alla betydande provinsstäder. Af politiska skäl tolererade under Ferdinand II, blefvo de förföljda och deporterade under Frans II:s regering, hvarför Garibaldi fick understöd af dem under den syditalienska frihetsrörelsen. Under den nya regeringen, som förgäfves sökte använda camorristerna till polistjänst, blefvo de såsom bourbonska partigängare mycket svårhandterliga. Sedan de bourbonska intrigerna blifvit undertryckta, bemäktigade sig camorristerna stadsförvaltningen i Neapel och exploaterade den till sin fördel. Först på sista tiden har det lyckats att tillintetgöra deras herravälde där. Jfr Monnier, "La camorra, notizie storiche" (1863), Umilta, "Camorra et mafia" (1878), och Alongi, "La camorra" (1890). Camorrist, medlem af camorran. Se Camorra. Camote, bot. Se Ipomoea. [**U+0153] Camou [kamo], Jacques, fransk general, f. 1792, stred under Soult och Marmont i Spanien, deltog 1837 i Algeriets eröfring och befordrades 1852 till divisionsgeneral. Under Krimkriget (1854--56) blef han, efter Bosquet, öfverbefälhafvare öfver andra armékåren, hvilken han förde till fälttågets slut. Napoleon III gjorde honom till senator. Död 1868. Camouflet [kamoflä], fr., krigsv., inslagsmina, ett slags underladdad mina, hvars verkningsradie sålunda är kortare än minsta motståndslinjen, hvarigenom sprängningen ej når upp till jordytan, utan verkar endast på de föremål, fientliga mingångar e. d., som ligga inom minladdningens verkningssfär. Jfr Mina och Minkrig. L. W:son M. Campagna [kampa'nja], it., fält, slättland. Jfr Campagna di Roma. Campagna [kampa'nja], kretshufvudstad i italienska prov. Salerno. 8,927 inv. (1901). Biskopssäte. Campagna [kampa'nja], Girolamo, italiensk bildhuggare, f. 1552 i Verona, d. efter 1623 i Venezia, var en af Jacopo Sansovinos mest betydande lärjungar och en af de få konstnärer, som efter 1500-talets midt höllo sig fria från maner. Åtskilliga goda arbeten af honom finnas i Venezia. (O. G--g.) Campagna di Roma [kampa'nja], Romerska kampagnan, benämnas, i inskränkt bemärkelse, Roms närmaste omgifningar och, i vidsträcktare mening, hela den osunda och nu nästan öde landsträcka, som går från Ronciglione, öfver Pontinska träsken, till Terracina och som från landsidan begränsas af de romerska Sub-Apenninerna samt Albaner- och Sabinerbergen. Största längden är 150 km., största bredden knappt 70 km., arealen omkr. 3,000 kvkm., i trängre betydelse (agro romano) 2,040 kvkm. C. är för sin historiska betydenhet och genom sin egendomliga karaktär en högst intressant trakt. Marken, utan tvifvel fordom hafsbotten, är nästan öfverallt vulkanisk, och alla sjöarna äro utbrunna vulkankratrar. Enstaka berg, Monte Soratte och Monte Circeo m. fl., uppstiga likt öar öfver detta vida fält, och Tibers gula vatten slingrar sig genom detsamma. F. n. (1905) äro 95,000 har åker, 12,000 har äng, 54,000 har betesmarker, 2,500 har vin- och andra planteringar, 40,000 har stor- eller småskog, 1,143 har träsk eller sjöar. 113 personer ega inalles 128,600 har, däribland gods på 4,000--5,000 har och mer; 75,000 har tillhöra kyrkan och fromma stiftelser. Ett hektar ger i medeltal 24 lire i nettovinst. På sommaren är C. ganska öde; endast några enstaka hjordar, vaktade af beridna herdar, synas då till. Under de kallare månaderna råder där mera lif; då komma talrika fårhjordar dit ned från Abruzzerna och Umbriens högland. 1887 räknade man 19,355 boskapsdjur, 211,924 får, 7,500 hästar, 2,600 åsnor och mulor samt 12,600 getter. -- Redan i forntiden ansågs kampagnan för osund, men var dock uppfylld af de praktfullaste villor och trädgårdar samt flera städer, såsom Fidenæ, Gabii och Veji. I början af medeltiden härjades den ofta af vandaler, goter, langobarder och sarasener. Sixtus V försökte uttorka Pontinska träsken, och Pius VI anlade den efter honom uppkallade kanalen Linea Pia. Under franska väldet inlade guvernören i Rom, Miollis, stora förtjänster om kampagnan genom trädplantering, torrläggning af träsken och uppodling. Sedan dess hafva många förslag att göra denna hed beboelig blifvit uppgjorda, i synnerhet sedan Rom blef Italiens hufvudstad. Eucalyptusträd hafva planterats, men de hafva icke, som man hoppats, skyddat mot den härjande malarian. Jfr Pontinska träsken. Campagna felice [kampa'nja felitje]. Se Kampanien. Campagnoli [kampanjåli], Bartolommeo, italiensk violinist, f. 1751, d. 1827, var 1797--1818 konsertmästare i Leipzig, därefter hofkapellmästare i Neu-Strelitz. Han komponerade mest för violin och flöjt, utgaf en omtyckt violinskola och väckte som violinvirtuos uppmärksamhet på konsertresor, hvarunder han besökte Sverige 1783. A. L. Campan [kãpã'], köping i franska dep. Hautes-Pyrénées (Gascogne), s. ö. om staden Bagnères-de-Bigorre, vid floden Adour, 668 m. ö. h. 649 inv. (1901). I närheten berömda marmorbrott. Staden lär hafva varit bebodd redan af de akvitaniske kampanerna. Den omgifvande Campan-dalen kallas för sin pittoreska skönhets skull "Pyrenéernas Tempe". Campan [kãpã'], Jeanne Louise Henriette, född Genest, fransk författarinna, f. 1752, d. 1822, blef 1767 föreläserska hos Ludvig XV:s Ord, som saknas under C, torde sökas under K.