såsom prydnadsväxter såväl inom- som utomhus. En af de mest bekanta torde vara C. pyramidalis L., vild i Syrien och Italien, med en 1,₃--1,₆ m. hög stjälk med korta sidogrenar, bildande en vacker pyramid fullsatt med blå eller hvita klocklika blommor; den odlades förr vida mer än nu. -- En

Campanula rotundifolia.</img>

af våra vackraste trädgårdsväxter är C. medium L.
(från Syd-Europa) med blåa, hvita, rosenröda l.
strimmiga, ofta fyllda blommor. Andra ofta odlade
arter äro C. garganica Ten. (som ampelväxt), C.
pusilla Hænke (som infattningsväxt), C. carpatica
Jacq. och den hos oss som vild allmänna C.
persicifolia L. i olika varieteter. C. rapunculus L.,
rapunsel, som förekommer förvildad i södra Sverige, har
ätlig, tapplik rot.
S. A.
G. A.
(G. L--m.)

Campanulaceæ, bot., en naturlig växtfamilj af
dikotyledonernas stora grupp. Dithörande växter, som
till största delen äro mjölksaftiga örter l. buskar,
utmärka sig i synnerhet därigenom att ståndarna
ej äro fästa på kronan, fastän denna är sambladig.
Familjen delas i tvenne grupper: Campanuloideæ,
med flersymmetriska, och Lobelioideæ (Lobeliaceæ),
med ensymmetriska blommor. De förra förekomma
i synnerhet i tempererade, de senare företrädesvis
i tropiska trakter. I Skandinavien finnas 4 släkten.
Många arter odlas som prydnadsväxter. För öfrigt
är deras nytta ringa. Rötterna af Campanula- och
Phyteuma-arter äro ätliga; äfven frukterna af några
arter af släktena Canarina och Centropogon ätas.
Några hafva medicinsk användning. Giftiga äro
Lobelia- och Isotoma-arter.
G. L--m.

Campanularia, zool., ett släkte, tillhörande
polypmaneternas klass bland coelenteraterna (se d. o.). [**U+0153]

Campanuloideæ, bot. Se Campanulaceæ.

Campanus, Johannes, en af
reformationstidens mest bekante antitrinitarier och svärmeandar,
gjorde sig först, i Köln och Jülich, bemärkt såsom
en fanatisk anhängare af Luthers idéer, begaf sig i
slutet af 1520-talet till Wittenberg, kom där genom
sina yrkanden på en grundligare reformation, som
han ansåg sig ensam kallad att genomföra, genom
sin egendomliga ståndpunkt i nattvardsfrågan, sina
antinomistiska tendenser och framför allt sin kritik af
treenighetsläran i strid med reformatorerna, som
dock, efter några misslyckade medlingsförsök,
afsiktligt ignorerade honom. Djupt kränkt lämnade han
1531 Kursachsen och förde nu ett oroligt och
kringflackande lif samt var bl. a. inblandad i den radikala
vederdöparrörelsen. Af hertigen af Jülich sattes han
omkr. 1555 i fängelse och kvarhölls där till sin död,
omkr. 1575. Här synes hans sjukliga
själföfverskattning småningom hafva utvecklats till verklig
sinnesförvirring. Sin åskådning har han fullständigast
nedlagt i stridsskriften: Contra lutheranos et totum
post apostolos mundum (omkr. 1530). Jfr.
Antitrinitarier.
E. Bg.

Campardon [kãpardå'], Émile, fransk
skriftställare, f. 1834 i Paris, afdelningschef vid franska
nationalarkivet, har egnat djupgående forskningar
åt 18:e årh:s, särskildt revolutionstidens, historia.
Han har utgifvit bl. a. Histoire du tribunal
révolutionnaire de Paris (2 bd, 1861; ny uppl. 1866),
Marie Antoinette à la Conciergerie, pièces originales
conservées (1862; ny uppl. 1867), Marie Antoinette
et le procès du collier (1863), Voltaire. Documents
inédits (1880) och L'académie royale de musique
au XVIII:e siècle (2 bd, 1884). I förening med
Boutaric utgaf han 1866 "Mémoires de Frédéric II,
roi de Prusse" (2 bd).

Campbell [kä'mb*l l. kä'm*l], ö, belägen s. ö. om
Nya Zeeland, 52° 34' s. br., 169° 12' ö. lgd. 184
kvkm. Denna ö, som upptäcktes 1810, är full af
vulkaniska berg af ända till 457 m. höjd och väl
vattnad, men trädlös. Den är obebodd, men besökes
tidtals af hvalfångare. C. har en god hamn, Port
Perseverance.

Campbell [kä'mb*l l. kä'm*l], gammal högskotsk
ätt, som sedan medeltiden utöfvat stort inflytande i
högländerna och på 1600-talet var den mäktigaste
i Skottland. Som dess stamfar uppgifves sir Colin
C. af Lochow, hvilken 1280 fick riddarslaget af
konung Alexander III. Denne höfding, hvars
gaeliska namn var Mac Galain More, stupade i en
släktfejd med lorden af Lorne, men dessa båda familjer
förenades på 1400-talet genom giftermål. Sir Colin
C:s ättlingar vunno med tiden värdighet af lorder
C. (1445) och earler af Argyll (1457). Andra
grenar af samma ätt äro husen Breadalbane
och Loudon, hvilka liksom hufvudgrenen vunnit
en mängd skotska och engelska adelstitlar. Den i
Skottland ännu vidt förgrenade ätten är från
genealogisk synpunkt behandlad i det 1871 utkomna
arbetet "The house of Argyll and collateral
branches of the clan Campbell".

I. Argyll-grenen. Bland dennas medlemmar i
äldre tider märkas Colin C., 1:e earl af Argyll,
som genom gifte förvärfvade lordernas af Lorne titel
och gods, 1483 blef Skottlands lordkansler och dog

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.