uppmärksamheten på sig genom kyrkopolitiskt författarskap under den skotska kyrkostriden på 1840-talet, hvarvid han förgäfves sökte afvärja en schism. I öfverhuset, där han efter faderns död 1847 tog säte, blef han snart en af de ledande männen på den liberala sidan, tillhörde som sigillbevarare lord Aberdeens koalitionsministär 1853--55, var 1855 --58 generalpostmästare under Palmerston samt ånyo sigillbevarare 1859--60 och 1860--66 under Palmerston och Russell. En viktigare befattning, som minister för Indien, innehade C. i Gladstones första ministär 1868--74; den oförsiktiga afganska politik, han därunder mot indiska regeringens råd fullföljde, anses indirekt ha bidragit till utbrottet af det andra afganska kriget. C. inträdde som sigillbevarare äfven i Gladstones andra kabinett 1880, men afgick redan följande år till följd af missnöje med sin chefs irländska jordlagstiftningspolitik. Från början motsatte han sig bestämdt Gladstones home-rule-planer och intog under sina sista år en obunden ställning utanför partierna. C. var en god talare och sysslade rätt mycket med skriftställeri, dels i politiska frågor, dels rörande utvecklingslärans af honom starkt häfdade förenlighet med en kristen världsuppfattning. Bland hans skrifter märkas: Essay on the ecclesiastical history of Scotland (1848), India under Dalhousie and Canning (1865), The reign of law (s. å., 19:e uppl. 1890), Primeval man (1869), The eastern question (2 bd, 1879), The unity of nature (1884) och What is science? (1898) samt en mängd tidskriftsuppsatser. Hans skriftställarverksamhet kännetecknas af större smidighet än djup, och det stora anseende han åtnjöt egnades mer åt honom som finbildad magnat än som politiker eller vetenskapsman. 1892 lade C., hvars son 1871 trädt i släktskapsförbindelse med den kungliga familjen, en engelsk hertigtitel till den fäderneärfda skotska. 7. John Douglas Sutherland C., 9:e (i England 2:e) hertig af Argyll, den föregåendes son, f. 1845, under faderns lifstid känd under titeln markis af Lorne, inträdde 1868 i det politiska lifvet som liberal underhusmedlem för Argyllshire (till 1878) och faderns privatsekreterare i ministeriet för Indien (till 1871). C. förmäldes 21 mars 1871 med drottning Viktorias 4:e dotter, prinsessan Louise (f. 1848), och var 1878--83 generalguvernör öfver Canada, där han företog vidsträckta resor och jämte sin gemål förvärfvade mycken popularitet. Efter att ett par gånger förgäfves ha sökt återval till underhuset, invaldes han 1895 som liberal-unionistisk parlamentsledamot för South Manchester; 1900 intog han vid faderns död dennes plats i öfverhuset. I det politiska lifvet har C. ej spelat någon mera ingripande roll. Bland alster af hans litterära verksamhet märkas utom poem och reseminnen broschyren Imperial federation (1885), Canadian life and scenery (1886), en biografi öfver Palmerston (i serien "Queen Victoria's prime ministers", 1892) samt Queen Victoria, her life and empire (1901). II. Breadalbane-grenen härstammar från en yngre son till den förste lord Argyll. Denna gren, ursprungligen kallad C. of Glenorchy, vann 1625 baronettitel och 1677 earlvärdighet i Skottland. Den förste earlen, John C., f. 1635, d. 1716, lade grund till släktens stora possessioner genom att af den bankrutterade earlen af Caithness 1672 förvärfva dennes gods och titlar; de senare blefvo honom emellertid fråndömda 1681, hvarvid han i utbyte fick titeln earl af Breadalbane. Efter 1689 års revolution användes C., som näst sin frände Argyll hade störst inflytande i högländerna, af Vilhelm III att muta befolkningen till underkastelse, och han misstänktes för att därvid ej obetydligt ha ökat sin egen förmögenhet. Han var sedermera 1692 en af anstiftarna till "massakern vid Glencoe" (se d. o.) och lämnade vid 1715 års resning den stuartske pretendenten ett mycket osäkert och vacklande understöd. Huset Breadalbane har sedan alltjämt tillhört Skottlands inflytelserikaste magnatsläkter samt äfven förvärfvat engelsk markisvärdighet. Titeln markis af Breadalbane innehas f. n. af Gavin C., f. 1851, hvilkens bana väsentligen varit jorddrottens och hofmannens. III. Loudon-grenen framgick ur den med Argyll-grenen besläktade familjen C. of Lawers och vann 1641 sin earlvärdighet med John C., f. 1598, d. 1663, en af underhandlarna vid Berwick 1639 och sedermera förtroendeman åt Karl I i skotska angelägenheter samt Karl II:s anhängare under dennes skotska restaurationskamp 1650--53. Under 1700-talet innehade flera af denna familjs medlemmar Skottlands högsta ämbetsvärdigheter. V. S--g. Campbell [kä'mb*l l. käm*l], Archibald, brittisk general, f. 1769, d. 1843, fick 1824 öfverbefälet i kriget mot burmanerna, hvilka han besegrade efter en tvåårig strid. Till lön för denna bragd blef han baronet. Sin militära bana slutade han som ståthållare och befälhafvare öfver trupperna i New Brunswick. Campbell [kä'mb*l l. kä'm*l], Thomas, engelsk skald, f. 1777 i Glasgow, d. 1844, studerade först juridik, men egnade sig snart uteslutande åt litteraturen. Vid 22 års ålder utgaf han skaldestycket The pleasures of hope (fyra upplagor 1799, flera gånger omtryckt), en lärodikt, utmärkt genom tankarnas adel, bildernas prakt och en versifikation, som den engelska kritiken anser oöfverträffad. C:s episka dikt Gertrude of Wyoming (1809) är en historia från Pennsylvania, berättad på spenserstanser. Bland C:s mindre dikter må nämnas The last man. Ye mariners of England och O'Connor's child.

</img>

Under en resa till kontinenten blef han åsyna
vittne till flera af krigshändelserna, hvilka han
poetiskt behandlade bl. a. i dikterna
Hohenlinden och The battle of the Baltic, den sistnämnda
om sjöslaget på Köpenhamns redd. C. uppsatte 1820
och ledde till 1830 tidskriften "New monthly
magazine". 1831 blef han redaktör för
"Metropolitan magazine". C. var äfven biograf och
samlare -- Life of mrs Siddons (1837), Life of Petrarch
(1841; 2:a uppl. 1843) och Specimens of the british
poets (1819--21; 2:a uppl. 1844). Hans Poetical
works hafva flera gånger blifvit utgifna. 1825
uppgjorde C. planen till universitetet i London, och

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.