of Colin Campbell, lord Clyde" (1881), och O. T. Burne, "Clyde and Strathnairn" (1895, i "Rulers of India"). V. S--g. Campbell [kämb*l l. kä'm*l], William Wallace, amerikansk astronom, f. 1862, blef 1891 astronom vid Lick-observatoriet i Kalifornien och 1901 föreståndare för detta observatorium. Han deltog i solförmörkelseexpeditionerna till Indien 1897--98 samt till Georgia 1900. C. har mest egnat sig åt spektralanalysen och författat bl. a. Practical astronomy (1892; 2:a uppl. 1899). Campbell-Bannerman [kä'mb*l-bä'n*m*n], sir Henry, brittisk politiker, f. 7 sept. 1836 i skotska grefskapet Lanark, hette först Campbell, men tillade såsom arfvinge till sin morbroder 1872 dennes namn Bannerman. Efter studier i Glasgow och Cambridge inträdde C. 1868 i det politiska lifvet som liberal parlamentsledamot för Stirling burghs och har alltsedan dess representerat denna valkrets. C. var i liberala ministärer finanssekreterare i krigsministeriet 1871--74 och 1880--82, amiralitetssekreterare 1882-- 84 och förste sekreterare för Irland 1884--85. I

</img>

Gladstones tredje ministär, febr.--aug. 1886, var
han krigsminister och innehade samma befattning i
Gladstones fjärde ministär, aug. 1892--mars 1894,
samt i Roseberys, mars 1894--juli 1895. Det var
en anmärkning mot C. -- framställd af Brodrick och
gällande otillräckligheten af kronans förråd af kordit
till gevärsammunition --, som plötsligt störtade den
roseberyska ministären. Sedan Harcourt nedlagt sin
befattning som det liberala partiets ledare i
underhuset, utsågs C. på ett partimöte i febr. 1899 till
hans efterträdare och har sedan tills nu (sept.
1905) varit den liberala oppositionens officielle ledare.
Som sådan har han stundom haft svårt nog att
sammanhålla partiets skilda grupper, i synnerhet sedan
lord Rosebery och dennes liberal-imperialistiske
vänner 1902 inom partiet bildade en egen organisation,
"den liberala ligan". Under parlamentsdebatterna
om boerkriget intog C. en ganska utprägladt
boervänlig ståndpunkt, och hans ord om "barbariska
metoder" i krigföringen framkallade mångenstädes i
landet en harm, hvaraf det unionistiska partiet vid
valen drog stor fördel. I spetsen för oppositionen
har C., som hyllar de gammal-liberala traditionerna
från Gladstones tid, häftigt angripit den unionistiska
regeringen för dess imperialistiska politik och
energiskt bekämpat särskildt Balfours enligt hans mening
fullständigt missriktade lagförslag på
undervisningsväsendets och utskänkningslagstiftningens områden,
hvarjämte han flitigt i underhuset och på folkmöten
uppträdt emot såväl Chamberlains som Balfours
tullpolitik. "C. B." -- detta är den öfliga, förtroliga
beteckningen på honom -- åtnjuter personligen inom
alla partier mycken aktning och rätt stor popularitet
genom sitt joviala uppträdande och sin lyckliga
talegåfva och har därför måhända större förutsättningar
än sitt partis politiskt högre begåfvade märkesmän
att vara dess sammanhållande kraft.
V. S--g.

Campbelliter. Se Campbell (Alexander).

Campbells ugn [kä'mb*ls-], metall., en af
amerikanen H. H. Campbell uppfunnen typ för
stjälpbara martinugnar, karakteriserad däraf att ugnen
vid stjälpningen rör sig rundt sin längdaxel, så att
gas- och lufttilloppen icke afstängas under
tappningen. Se vidare Martinprocessen.
G. D.

Campbelltown [kä'm*lt*n], stad i skotska
grefskapet Argyll, vid Clyde-viken. 5,285 inv. (1901).
Utmärkt hamn. Handel med boskap, får och sill.
Stort antal viskybrännerier.

Camp du drap d'or [kã dy dra dår], fr.
("guldbrokadslägret"). Se Ardres.

Campe, Joachim Heinrich, tysk pedagog,
f. 29 juni 1746 i Deensen i Braunschweig, studerade
i Halle teologi och filosofi, hade ett par år
anställning som informator för
bröderna Wilhelm och
Alexander Humboldt,
utnämndes 1773 till
fältpräst i Potsdam och
1776 af furst Frans af
Dessau till
edukationsråd och lärare vid den
af Basedow grundade
"Filantropin", hvars
föreståndare han var till
slutet af 1777, då han
i Billwärder vid
Hamburg upprättade en
mindre uppfostringsanstalt,
som han 1783

</img>

flyttade till Trittau i Holstein. 1787 kallades
han af hertig Karl till domherre och skolinspektör
i Braunschweig, men då hans pedagogiska
reformsträfvanden i "filantropinsk" riktning mötte
kraftigt motstånd af prästerskap och ständer, drog han
sig 1805 tillbaka och egnade sig sedan uteslutande
åt författarskap, förläggarverksamhet och bokhandel.
Härigenom kom han i besittning af en större
förmögenhet. Han dog i Braunschweig, efter en längre
tids sjuklighet, 22 okt. 1818.

C:s pedagogiska grundsatser öfverensstämma med
Basedows. Han ifrade för kroppens öfning och vård,
för undervisningens riktande på det materiellt
nyttiga och för lifvet brukbara, för den "af naturen
goda" människans uppfostran till sedlighet,
företrädesvis genom förståndets upplysning. Poesien var
honom nästan en styggelse. "Deras förtjänst, som
infört potatisodlingen eller uppfunnit spinnrocken",
ansåg han vida större än Homeros'. Han saknade
Basedows originalitet och hänförelse, men hans
betänksamhet och alltid värdiga uppträdande, hans
pedagogiska takt och hans kloka hushållning gjorde
honom till en praktisk skolföreståndare.

För utbredande af filantropismens idéer har ingen
utvecklat en så omfattande skriftställarverksamhet
som C. Märkligast bland hans pedagogiska verk
äro: "Allgemeine revision des gesammten schul-
und erziehungswesens" (16 band, 1785--91),
utgifven af honom i förening med flera skolmän, samt
Theophron oder der erfahrene rathgeber für die
unerfahrene jugend (1783; 11:e uppl. 1843;
"Theophron eller den erfarne rådgifvaren för den oerfarna
ungdomen", d. I, 3:e uppl. 1851). Af vida större

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.