många forsarna svåra hinder, som måste undanröjas. Detta har hittills skett endast i S:t Lawrence-floden, som leder upp till C:s förnämsta kulturstränder, däremot återstå till framtiden de påtänkta reglerings- och kanaliseringsarbetena i Nelson--Saskatchewan samt dessa floders förenande med Öfre sjön och med Athabasca m. fl. liknande företag. Genom kanaliseringen i S:t Lawrence-bäckenet är hela floden gjord segelbar, hvarjämte sjöfart kan drifvas på hufvudstaden Ottawa samt genom Richelieu-floden på Champlainsjön och Hudson. För åstadkommande af dessa kanaler samt ett antal mindre kring Ontariosjön, skapande ett segelbart flod- och kanalnät af inalles 4,400 km. längd, har till år 1902 utgifvits en summa af 83,5 mill. doll.. Godstrafiken ombesörjdes 1901 af 26,500 fartyg om 5,7 mill. ton. C:s klimat skiljer sig ofördelaktigt från Unionens genom den mycket kortare sommaren, som i södra delen icke börjar förrän i midten af maj och i norr (vid Björnsjön) knappt före juli. Dess värme är i Labrador och Hudsonområdet i regel icke tillräcklig för att bringa de flesta frukter till mognad. Öfver C. går därför de flesta kulturväxters och trädslags norra växtlighetsgräns. Dock återstå minst 1,5 mill. kvkm., på hvilka sommarhvetet med framgång kan odlas, och det område, på hvilket kornet kan odlas, omfattar föga mindre än landets halfva areal. Endast majs och vin äro inskränkta till det sydliga Ontario. Nederbörden synes i landets inre delar vara större än i det inre af Unionen, medan afdunstningen är mindre. Detta befordrar barrskogsväxtligheten, och dessa skogars produkter hafva sedan länge varit landets viktigaste exportvara. Hufvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel, fiske, skogsafverkning, grufdrift och jakt. År 1901 utgjorde arealen af kulturjord 12,1 mill. har; produktionen steg till 104 mill. bushels hvete, 160 mill. bushels hafre, 25 mill. bushels korn, 13,2 mill. bushels ärter och bönor samt 55,4 mill. bushels potatis. Dessutom produceras majs (1903: 25,9 mill. bushels) samt mycket frukt (1902 gaf äppelskörden 48,2 mill. bushels). I södra delen är tobaksodlingen betydlig, och vid Ontariosjön finnas 5,600 har vingårdar. Boskapsskötseln är i C. mer än i Unionen anlagd på mejeriproduktion; därför är ock exporten af smör och ost storartad (1903 för 31,7 mill. doll.). År 1901 funnos 1,6 mill. hästar, 5,6 mill. nötkreatur, 2,5 mill. får och 2,4 mill. svin. -- Fisket lämnade år 1901 i afkastning för lax 7,2 mill. doll., för stockfisk 4 mill. doll., för hummer 3,2 mill. doll., för sill 1,9 mill. doll., hvarjämte konservering af fisk samt tranberedning äro stora inkomstkällor. Det rikaste fisket förekommer på västkusten. Hela afkastningen af fisket var 1901 25,7 mill. doll. och antalet fiskare 86,924 (mot 65,575 år 1891). Af pälsvaror utfördes 1903 för 24 mill. doll.; dock blir jakten allt mindre gifvande äfven i nordens ödemarker. -- C:s skogar beräknas till 3,234,386,82 kvkm. 1903 exporterades alster af trämasseindustri till ett värde af 3,15 mill. doll. Värdet af C:s bergverksproduktion steg 1891 till 20,4 mill. doll., men 1901 till 65 mill. doll. Af guld steg produktionen 1862 till 4,2 mill. doll. (mest i British Columbia), men aftog därefter, så att den 1892 var blott 0,9 mill. doll. Men så inträffade 1894 guldfynden i Cariboo- och Cassiardistrikten och 1896 i Klondyke-distriktet, och afkastningen steg då till 6 mill. doll. 1897, 13,8 mill. doll. 1898. 21,3 mill. doll. 1899, 27,9 mill. doll. 1900, 24,5 mill. doll. 1901 och 20,7 mill. doll. 1902. Utbytet var 1902 31,207 kg. och 1903 28,000 kg., hvilket betecknar en regress från 1900, då produktionen var störst, 41,980 kg. Emellertid intager C. nu femte rummet bland guldproducerande länder. -- Nickelgrufvor började bearbetas 1883; 1903 producerades för 5,002 mill. doll. -- Brytning af silfver och bly har först i senare tider blifvit af någon betydelse och steg 1902 till ett värde af 2,3 mill. doll. för silfver och 0,9 mill. doll. för bly; för 1903 uppgifves produktionen af bly till 8,000 ton. -- Koppar har sedan äldre tider brutits i Quebec och Ontario, men de rikaste grufvorna, i trakten af Öfre sjön, ha först senare upptäckts och blifvit möjliga att bearbeta först efter den kanadiska pacificbanans anläggning. Medan tillverkningen 1881--85 i medeltal blott var 865 ton, steg den 1896--1900 till 6,741 ton och 1901--03 till 18,831 ton per år; 1903 var siffran 19,629 ton. -- Järntillverkningen hämmades länge genom den öfverväldigande konkurrensen från Förenta staterna och steg 1891 blott till 70,000 ton samt i medeltal 1896--1900 till endast 65,713 ton årligen, men har under de sista åren tagit en rask utveckling och var 1902 324,670 ton tackjärn. Brytning af stenkol och brunkol har förekommit sedan början af 1800-talet, men varit mindre omfattande ända till senare tider. Under åren 1866--70 steg den i medeltal till 625,000 ton, 1896--1900 till öfver 4 mill. ton per år, 1902 till 6,9 mill. ton och 1903 till 7,3 mill. ton, däraf nära hälften kom från Nova Scotia och en tredjedel från British Columbia. Den årliga förbrukningen öfverstiger dock fortfarande produktionen. Petroleum förekommer hufvudsakligen i provinsen Ontario; produktionen var 1898 0,8 mill. hl. Af salt framställdes i medeltal 1896--1900 49,292 ton årligen samt 1902 57,192 ton. Asbest erhöll man 1891 för 1 mill. doll. och 1902 för 1,2 mill. doll. Apatitproduktionen var i början af 1890-talet betydande (1891 32,000 ton), men har sedan gått mycket tillbaka i följd af konkurrens från andra länder, hufvudsakligen Algeriet. Ett industriland har C. blifvit först under de tre sista årtiondena, och utan tvifvel har detta befrämjats genom de höga tullar, hvarmed det utestängt konkurrensen från andra länder, särskildt från Förenta staterna. 1857 fanns det blott 2 yllefabriker i landet, 1889 voro däremot 200,000 ullspindlar och 520,000 bomullsspindlar i verksamhet; 1901 voro bomullsspindlarna 640,000 i 20 stora fabriker. -- 1902 fanns det 14 masugnar. Antalet industriarbetare var 1891 367,496. De viktigaste industrierna äro kvarnrörelse, möbel- och träindustri, lädertillverkning och pappersfabrikation. I fråga om utrikeshandeln har den förändring på senare tider inträdt, att utförseln af vissa råvaror, som nu förarbetas inom landet, betydligt minskats, hvarjämte införseln af de flesta industrivaror aftagit. Exporten omfattar hufvudsakligen råvaror och födoämnen, såsom trä (36,3 mill. doll. 1902--03), boskap (14 mill. doll, s. å.), mejerivaror (31,6 mill. doll. s. å.), spannmål (34,5 mill. doll. s. å.), fisk (11,8 mill. doll. s. å.), kött (17,1 mill. doll. s. å.), guld (16,47 mill. doll. s. å.) och stenkol (5 mill. doll. s. å.), medan importen mest utgöres