och New Brunswick. 1869 förvärfvades det nya statsförbundet Hudson-bay-kompaniets förut tämligen afstängda område, och däraf bildades efter några oroligheter bland halfindianerna provinsen Manitoba och Nordvästterritorierna. 1871 tillkom provinsen British Columbia och 1873 Prince Edward island. Utanför står nu endast det länge af dryga skulder och främmande makters fiskerirättigheter tyngda Newfoundland. 1870 och 1885 utbröto i C. uppror bland ättlingarna af fransmän och indianer, men båda gångerna blefvo upproren med lätthet kufvade, Åtskilliga gräns- och handelstvister, som uppkommit mellan C. och Förenta staterna, hafva afgjorts genom skiljedom, och 1898 samlades i Quebec en blandad kommission för att slutgiltigt behandla alla oafgjorda frågor mellan Förenta staterna och C. 1903 afgjordes den sista gränstvisten, då gränslinjen mellan British Columbia och Alaska uppdrogs. Den brittiska imperialismen har i C. haft flera af sina ifrigaste förespråkare, och numera torde icke längre där förefinnas någon stämning för en anslutning till Förenta staterna. Litteratur: Murray, "History of British America" (3 bd, 1843), Faillon, "Histoire de la colonie française en C." (3 bd, 1865), Parkman, "France and England in North-America" (5 bd, 1865-74), Stewart, "C. under the administration of the earl of Dufferin" (1878), Garneau, "Histoire du C." (4:e uppl., 4 bd, 1883), Sulte, "Histoire des canadiens-français" (8 bd, 1882-84), Bryce, "Short history of the canadian people" (1887) och "Remarkable history of the Hudson bay company" (1900), Kingsford, "History of C." (8 bd, 1888-96), de Rini, "The fisheries dispute and annexation of C." (1888), G. Smith, "C. and the canadian question" (1890), lady Dufferin, "My canadian journal" (1891), Mc Mullen, "The history of C." (3:e uppl., 2 bd, 1893), Guénin, "Histoire de la colonisation française, La nouvelle France" (1896), Bourinot, "C. under british rule 1760-1900" (1900), och Bradshaw, "Selfgovernment in C. and how it was achieved" (1903). Jfr vidare de bibliografiska arbetena: Morgan, "Bibliotheca canadensis" (1867), och Gagnon, "Essai de bibliographie canadienne" (1895). Canada, ett föråldradt portugisiskt och brasilianskt rymdmått för våta varor, = 1/12 almud, f. ö. af mycket växlande storlek, i Lissabon = 1,4 1., i Oporto =2,113 L, i Rio de Janeiro =2,79 l., i Bahia = 7,57 1. Canada-balsam, Balsamum canadense, farm., fås af den i Canada samt i norra och västra delarna af Förenta staterna växande Abies balsamea Mill. (Pinus balsamea L., af fam. Coniferæ), balsamgranen, som mycket liknar den europeiska silfvergranen (Abies alba). Äfven Abies Fraseri Lindl. lämnar Canada-balsam. Balsamen afsöndras i särskilda gömmen i barken, hvilka bilda upphöjningar å dennas yta. Dessa "bulor" öppnas, och den utflytande balsamen uppsamlas. Canada-balsam är genomskinlig och honungstjock samt har ljust halmgul färg med något grönaktig skiftning. Under förvaring blir den småningom tjockare och mörkare, men bibehåller genomskinligheten. Lukten är aromatisk, smaken något bitter, föga skarp, ej obehaglig. Balsamen är en blandning af harts och flyktig olja. Efter den senares afdunstning återstår hartset som en genomskinlig, något seg och elastisk massa. - Canada-balsam var förr officinell i Sverige och användes då såsom andra terpentinsorter samt i stället för kopaiva-balsam. Nu är den ej bruklig som medicin, men användes för tekniska ändamål och till förvaring af mikroskopiska preparat. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.) Canadian--Pacific-railway [kənei'diən--pəsi'fik-rei'lωei], Kanadiska Stillahafsbanan, den nordligaste af de järnvägar, som genomskära Nord-Amerikas fastland, framgår mellan Montreal i ö., längs norra stranden af Öfre sjön, förbi Winnipeg, öfver Klippbergen till Vancouver och Port Moody vid Stilla hafvet, midtemot Vancouver-ön i v., med en längd af 4,643 km., med alla sidolinjerna omkr. 8,200 km. För England har banan, såsom liggande på uteslutande kanadiskt område, stor politisk betydelse, därigenom att den öfver endast engelskt område kan befordra människor och gods såväl i fred som krig till de australiska och asiatiska kolonierna och Japan; men någon ur allmän trafiksynpunkt afgörande täflan med de från New York till San Francisco gående äldre amerikanska pacifikbanorna torde den, oaktadt sin omkr. 600 km. kortare banlängd, icke kunna upptaga, dels emedan Montreal i fråga om sjöfartsförhållandena icke lär kunna blifva likställdt med New York, dels emedan banans egen beskaffenhet och läge sannolikt ej medgifva tillräckligt kort tid för resan öfver kontinenten. Banan framgår nämligen delvis i en mycket svår terräng -- högsta stationen i Klippbergen ligger 1,950 m. ö. h. -- och ligger under ett klimat, som i synnerhet vintertiden kräfver de största omsorger för trafiksäkerheten. Emellertid befinner sig banan i sin helhet i ett enda bolags händer och kan därför på ett enhetligt sätt trafikeras och förvaltas. Knappast någon bana torde hafva erhållit så ytterst rikliga statsunderstöd i snart sagdt alla former. Statslån hafva beviljats på tillsammans 55 mill. dollars, fri mark för bana och byggnader och dessutom hafva 25 mill. acres land lämnats, utom räntegaranti, tullfrihet för räler och byggnadsmaterialier, skattefrihet m. m., och slutligen har staten själf byggt 1,147 km. af banan för en kostnad af 35 mill. dollars och skänkt bolaget. Koncession erhölls 1881, och banan var i det närmaste färdig i nov. 1885, men öppnades för allmän trafik först i juni 1886. H. L. Canadian river [kənei'diən ri'və], äfven Rio Colorado, flod i Förenta staterna i Nord-Amerika, biflod till Arkansas, är under största delen af sitt lopp delad i tvenne armar: North fork, äfven kallad Rio Nutria, och South fork, hvilka bägge hafva sitt upphof i New Mexicos bergstrakter och flyta i östlig riktning genom Indianterritoriet, där de förenas. Canadiska (Kanadiska) sjöarna de fem stora sötvattensjöarna mellan Brittiska Nord-Amerika och Förenta staterna: Öfre sjön, Michigan, Huron, Erie och Ontario, hvilka alla stå i förbindelse med hvarandra. Den högst belägna är Öfre sjön l. Lake superior (80,800 kvkm., 183 m. ö. h.); den står genom S:t Mary-floden i förbindelse med Huron (61,600 kvkm., 177 m. ö. h.); dennas nordöstra del kallas Georgian bay och är genom ön Great Manitoulin och en halfö skild från den öfriga sjön; Michigan (58,100 kvkm., 177 m. ö. h.) är genom ett bredt sund förenad med Huron; från sistnämnda sjö leder S:t Clair-floden till den lilla S:t Clair-sjön, som genom Detroit-floden afflyter till Erie (25,800 kvkm., 175 m. ö. h.), som genom den 55 km. långa