han till professor i medicinsk klinik i Neapel, där han dog 1893. C. inlade stora förtjänster om införandet af den tyska medicinen i Italien och utgaf en mängd större och mindre arbeten inom olika områden af sin vetenskap. R. T-dt. Cantara (sp.), "krus", äldre kastilianskt vinmått, = 8 azumbres = omkr. 16 l., i östra Spanien = 10-12 l., i spanska Västindien = 15,44 l. Cantaro (arab. kantar), en handelsvikt i de östligare medelhafsländerna, merendels delad i 100 rotoli af växlande tyngd eller i något visst antal oken. l cantaro (kantar) är exempelvis i Grekland och Turkiet ungefär = 56 kg., i Kairo = 44,5 kg., på Malta och Sicilien = omkr. 79,3 kg. Cantaro (sp.). Se Cantara. Cantate (lat.), den katolska benämningen på fjärde söndagen efter påsk, så kallad efter inledningsorden till mässan ur 98:e psalmen (Cantate domino! "Lofsjungen Herren!"). Cantatorium (mlat., af lat. cantre, sjunga), responsoriebok till bruk vid romersk-katolska gudstjänsten. Cantenac [kätna'k]. Se Bordeaux-viner.

Katedralen i Canterbury.</img>
Canterbury [kä'ntabari]. 1. Stad, som bildar eget
grefskap (16kvkm.), i sydöstra England (Kent), ö. om
London, vid floden Stour. 24,899 inv. (1901). Det
har alltsedan den normandiska eröfringen (1066) varit
säte för engelska kyrkans primas, hvilken dock numera
vanligen residerar i Lambethpalatset i London. Den
berömda katedralen i C., hvilken har formen af ett
dubbelt kors, byggdes 1174-82 af William of Sens och
utvidgades sedermera betydligt; fullständigt blef
den ej färdig förrän 1517. Där finnas grafvårdar öfver
den 1170 framför högaltaret mördade ärkebiskopen
Thomas à Becket, Svarte prinsen, Henrik IV
m. fl. Handel med ull, säd och humle. - C. blef,
enligt sagan, anlagdt af Rudilibas omkr. 900
f. Kr. och kalladt Caerther l. Caerkent (Kents
stad). Vid romarnas ankomst till England var det
redan en betydande ort. Af dem blef det kalladt
Durovernum. I senare hälften af 6:e årh. var det
residens för de angelsaxiske konungarna af Kent. -
2. Provins på den södra af Nya-Zeelandsöarna i
Australien. Areal 36,362 kvkm. 143,051 inv. (1901),
3,9 på l kvkm. Hufvudnäring är boskapsskötsel,
hvartill kommer jordbruk. Hufvudstad är Christchurch.

Canterbury tales  en serie berättelser af G. Chaucer (se d. o.).

</img>
Canth, Vilhelmina (Minna), född Johnsson, finsk
författarinna, f. 19 nov. 1844 i Tammerfors. Tidigt
utvecklad och begåfvad med rik intelligens,
anslogs hon först af folkskolesaken samt blef,
då seminariet i Jyväskylä 1863 inrättades, en af
dess första elever. Men redan följande år förlofvade
hon sig och gifte sig 1865 med sin lärare, lektor
J. F. Canth. I ett par af dennes tidningsföretag tog
hon sina första steg på författarbanan, med noveller
och uppsatser i nykterhets- och kvinnofrågorna. Genom
några representationer, som i Jyväskylä gåfvos af den
finska teaterns medlemmar, väcktes hos henne lusten
att beträda den dramatiska författarbanan, men efter
sin mans död (1879) nödgades hon för att lifnära
sig och sina sju barn i Kuopio börja handel. Kommen
till mognare år, begynte hon ifrigt egna sig åt
författarverksamhet, och på både dramatikens och
novellistikens område åstadkom hon flera framstående
skapelser. Hennes första dramatiska arbete, det af
sprittande kvickhet och dramatisk kraft utmärkta
5-aktsskådespelet Murtovarkaus ("Inbrottsstölden"),
erhöll 1881 ett pris af finska litteratursällskapet,
uppfördes 1882 på finska teatern och utkom i tryck
1883. Den af henne själf såsom ett "idylliskt
sommarstycke" betecknade pjäsen Roinilan talossa
("På Roinila gård"; prisbelönt af finska teatern,
uppförd 1883, tryckt 1885) företer liksom det första
flera tekniska förtjänster och originellt skildrade
allmogetyper. I dessa första arbeten spåras ännu
ingen tendens. Men efter att hafva studerat Brandes',
Taines, Spencers, Mills och Buckles arbeten och
påverkats af de realistiska tidsströmningarna,
särskildt inom den norska litteraturen, begynte
fru G. skrifva i starkt tendentiös anda. De
arbetande klassernas svåra belägenhet och kvinnans
tillbakasatta ställning gåfvo henne ämnen till skarpa
skildringar. Hennes 5-aktstycke Työmiehen vaimo (1885;
"Arbetarens hustru", uppfördt i Stockholm 1886; tryckt
på svenska s. å.) framställer med stor dramatisk
kraft hustruns värnlösa ställning vid sidan af en
moraliskt fördärfvad och försupen man, hvarjämte de
högre klassernas hårdhet mot arbetarna

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.