skarpt klandras. Kovan onnen lapsia ("Olyckans barn", 3 akter, 1888), hvars uppförande efter några representationer förbjöds, framhåller samhällets försummade plikter mot proletärerna och den bland dessa rådande nöden såsom naturlig grund till socialistiska omstörtningsidéer. Efter några års hvila uppträdde fru C. med mindre tendentiösa stycken. Skådespelet Papin perhe ("Prestens familj", 4 akter, 1891) är en objektivt hållen framställning af striden mellan de gamles konservatism och de unges nya syn på tingen. Senare visade hon sig kunna helt och hållet frigöra sig från tendensen. I Sylvi (1893; både på finska och svenska) försöker hon, föranledd af en verklig tilldragelse, psykologiskt förklara huru en barnsligt lättsinnig ung hustru kan blifva sin mans mörderska. Anna Liisa (1895) är ett folkskådespel utan tendens, men med djupt allvarlig bakgrund och utvisar ett stort framsteg i konstnärligt hänseende. - Bland fru C:s berättande dikter märkas såsom de förnämsta Köyhää kansaa ("Fattigt folk"; 1886), en krasst realistisk "skildring ur arbetarnas lif" i en småstad, Hanna (1886) och Salakari ("Blindskär", 1887, bägge öfversatta till svenska 1886-88, under den gemensamma titeln "Lifsbilder från finska hem") samt Agnes, skildrande händelser inom Finlands medelklass. "Agnes" jämte tre andra noveller utgafs, åtföljd af fru C:s själfbiografi, 1894 på svenska under titeln "Noveller". Fru C. deltog äfven i redigerandet af den frisinnade tidskriften "Vapaita aatteita" ("Fria tankar"; 1889-90). Hon dog i Kuopio 13 maj 1897. - Fru C. hörde till vår tids utprägladt realistiska författare. Alla hennes arbeten utmärka sig genom en sund världsåskådning och ett stort dramatiskt lif. Hennes svagheter röja sig i brist på konstnärlig smak, inre motivering och stämningsfull fantasi. Genom sin genialiska begåfning intog hon en hög plats bland Nordens författarinnor, på samma gång hon visade sig ega stor förmåga af utveckling. O. G.

</img>
Cantharellus Adans., Kantarell. bot., växtsläkte i
svamparnas grupp, fam. Agaricineæ.   Det
skiljer sig från sina närmaste släktingar genom sina
på foten nedlöpande, gaffelgreniga lameller. Den
ätliga kantarellen, C. cibarius Fr., är en af våra
allra förnämsta ätliga svampar. Den är mycket allmän
i våra skogar (i synnerhet i barrskogarna) under
aug. och sept. Hvad som gifver den en så framstående
plats bland matsvamparna är - utom det att den
förekommer i sådan myckenhet - att den har ett mycket
fast kött, att den endast sällan angripes af insekter
och att den kan användas hel och hållen. 

</img>
En annan art,
brandgula kantarellen, C. aurantiacus
Fr., anses af några författare vara giftig. Båda
arterna skiljas lätt därigenom att den förra har
hatten ofvanpå glatt och af nästan ägg-gul färg samt
lamellerna tjocka och glesa, då den senare däremot
har hatten ofvanpå finluden och af brandgul färg samt
lamellerna smala och tättsittande. V. W. (G. L-m.)

Cantharides, farm.   Se Spanska   flugor.

Cantharis,  zool.   Se Flugbaggar.

Cantharus (lat.).   Se Kantarus.

Canticum (lat., af cantre, sjunga), en monolog, som
på romerska teatern föredrogs med en nästan sjungande
stämma samt under ackompanjemang af flöjter. -
Canticum canticorum, "sångernas sång", Höga visan.

Cantilena (it.), mus., kort visartadt sångstycke;
stundom äfven detsamma som cantabile. A. L.

Cantilever [kä'ntiliv9], eng.   Se Kantilever.

Cantillon [känti'lon], Richard, engelsk-fransk
nationalekonom och finansman, född på Irland i
slutet af 17:e årh. Stora delar af hans lif hvila
ännu i dunkel, men man vet, att han efter någon
tids verksamhet i London spelade en betydelsefull
roll i den franska finansvärlden, som bankir i
Paris under den vilda spekulationstiden på 1710-
och 1720-talen. Han visade sig därvid som en
ovanligt kallblodig och intelligent, men samtidigt
mycket samvetslös finansman och lyckades samla en
stor förmögenhet, med hvilken han flyttade öfver
till London, där han 1734 mördades af sin kock. -
C:s betydelse som teoretiker hvilar uteslutande på
arbetet Essai sur la naturs du commerce en général,
som utkom först 1755, i en anonym upplaga på franska
(en korrumperad engelsk bearbetning utgafs 1759);
upplagan var ofullständig såtillvida, som det
statistiska bihanget gått förloradt. Den lilla
boken är en sällsynt knappt och skarpt formulerad,
deduktiv framställning af nästan hela den
teoretiska nationalekonomien. Den äldre Mirabeau,
som haft tillgång till manuskriptet redan före
offentliggörandet, greps fullständigt af C:s system
och byggde därpå sitt

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.