lordlöjtnant på Irland, där han gjorde sig känd som en synnerligen duglig och redbar administratör. De vinnings!ystne hofgunstlingarna sågo i C. ett hinder för sina egennyttiga planer och sökte ständigt göra honom misstänkt hos konungen. C. slöt sig i partistriderna rätt nära till Shaftesbury, men misstrodde i det längsta hertigen af Monmouth och sökte på andra sätt än genom stöd åt dennes anspråk motverka vådorna af hertigens af York tronbestigning. 1682 blef C. emellertid invecklad i Monmouths konspirationer och insattes i Towern, där han en dag i juli 1683 hittades med afskuren strupe. Förmodligen hade han begått själfmord i ett anfall af melankoli. Från C. härstafnma senare bärare af titeln earl af Essex. V. S-g. Capella, astron., en stjärna af första storleken i stjärnbilden Auriga. Se Kusken. Capella, zool. Se Gemsen. Capella, Martianus Minucius Felix. Se Martianus. Capella, Galeazzo Flavio Capra, stundom kallad endast Galeazzo, italiensk skriftställare och statsman, f. 1487, d. 1537, var minister och diplomatisk agent hos Frans Sforza, hertig af Milano. Han skref bl. a. det värdefulla samtidshistoriska arbetet De rebus nuper in Italia gestis et de bello mediolanensi pro restitutione Francisci Sfortiæ II ab anno 1521 usque ad annum 1030 (1532). Capellari, Bartolommeo Alberto, påfven Gregorius XVI:s ursprungliga namn. Capelle, Jan van de, holländsk marinmålare, f. 1625 i Amsterdam, d. där 1679, var en mästerlig skildrare af strandpartier och hamnstycken, framställda såsom lugna eller i sakta rörelse försatta vattenytor med fartyg, allt insvept i en nordiskt dämpad och dock sommarvarm ton och med öfverlägset utförda molnformationer. Innehafvare af ett inbringande färgeri, utöfvade han målarkonsten blott för nöjes skull och var sannolikt autodidakt. Stor konstsamlare, egde han bl. a. hundratals studier och teckningar af S. de Vlieger, och tydligt är att denne på honom öfvade ett stort inflytande, ehuru C. öfverträffade honom och fullt uthärdar en ingående jämförelse med den med rätta så berömde W. van de Velde d. y. C. är i synnerhet i England väl representerad. Så finnas af honom 5 taflor i Londons nationalgalleri, Kustscen, Flodbild, med segelbåtar, Flodbild, med en befäst stad på stranden (1650), Flodscen, med örlogsslup och saluterande fartyg, samt Skepp till segels, alla utmärkta för den yppersta naturpoesi. Likaså återfinnes han i enskilda samlingar i England, såsom i Bridgewater gallery, hos lord Northbrook och hos markisen af Lansdowne. Utanför England har han ofta varit förblandad med andra, t. ex. med Rembrandt; så i Petersburgs Eremitage, och i Amsterdam har en bild af honom länge gått för att vara af S. de Vlieger. I Berlin, München och Wien finnas signerade taflor af hans hand och i nationalmuseum en utomordentlig målning, en af den holländska afdelningens pärlor, Hamnstycke med speglande sjö (dat. 1649). C. R. N. (O. G-g.) Capellen, Theodorus Frederik, baron van C., holländsk sjöofficer, f. 1762 i Nijmegen, kom i sjötjänst 1772 och deltog i en mängd sjöexpeditioner. 1792-93 utmärkte han sig såsom befälhafvare öfver åtskilliga kanonbåtar mot fransmännen. Efter nya sjöresor utnämndes C. till konteramiral (schoutbynacht), men öfvergick 1799 med en del af sina fartyg till engelsmännen och blef därför in contumaciam dömd till döden. 1813 återvände han emellertid till Holland och blef Viceamiral. När holländska flaggan 1816 skymfades af Alger, utnämndes C. till befälhafvare öfver holländska flottan i Medelhafvet. Såsom sådan hade han en betydlig del i den algeriska flottans och staden Algers uppbränning samt de kristne fångarnas befrielse och erhöll därför en offentlig tacksamhetsbetygelse af engelska parlamentet. Därefter lefde C. i stillhet, blef 1822 hofmarskalk hos prinsen af Oranien och dog 1824. Capellen, Georg, tysk musikteoretiker, f. 1869, var några år ämbetsman i Lippe, men egnade sig därefter uteslutande åt musikvetenskapen. Han eftersträfvar särskildt en grundlig reform af harmoniläran, och af sin "monism" på detta område (i opposition mot H. Riemanns "dualistiska" mollteori) förväntar han sig nya melodisk-harmoniska stilarter, hvilkas berättigande han sökt visa bl. a. genom sättningar af folkvisor, äfven japanska. Skr.: Die musikalische akustik als grundlage der harmonik und melodik (1903), Die freiheit oder unfreiheit der töne und intervalle als kriterium der stimmführung (1904, med bifogade analyser af Griegs musik), Die abhängigkeitsverhältnisse in der musik (s. å.) m. m. Capellini, Giovanni, italiensk paleontolog, f. 1833 i Spezia, blef 1861 professor i geologi och paleontologi vid Bolognas universitet. Han påvisade tidigt vikten af den förhistoriska forskningen, som slår en brygga från historia och arkeologi till geologi och paleontologi; och såsom ordförande vid italienska naturforskarmötet i Spezia 1865 gaf han jämte G. de Mortillet uppslag till de internationella kongresserna för förhistorisk antropologi och arkeologi, af hvilka han bevistat flera. C. har äfven först fattat planen till de internationella geologiska kongresserna. I vetenskapligt syfte har han genomrest Europa och en stor del af Nord-Amerika. C. är till sitt åskådningssätt evolutionist. Ett betydande antal vetenskapliga skrifter af honom är offentliggjordt, afhandlande t. ex. norra Apenninernas topografiska geologi, Italiens tertiära däggdjur, diluviala däggdjursfynd, fossila cetaceer o. s. v. Han har i Bologna inrättat ett geologiskt museum. Såsom därvarande universitets rektor presiderade han vid universitetets 800-års-jubileum år 1888. (A. Hng.)

</img>
Capello (Cappello), Bianca, en
venezianska af ansedd familj, f. omkr. 1548, flydde
med en handelsbetjänt, Pietro Buonaventuri, till
Florens, där hon gifte sig med honom. Storhertig
Francesco af Medici blef där förälskad i henne och
tog henne till älskarinna med mannens samtycke. Sedan
Francesco blifvit änkling, gifte han sig 1579 med
Bianca, som af den venezianska republiken blifvit
adopterad såsom dotter. Hennes förste man hade

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.