storhertigen låtit mörda 1570. 1587 dogo samtidigt Bianca och hennes man, möjligen af gift. Hennes lefnadsöden äro på svenska dramatiskt behandlade af J. Engström (1861) och P. Hallström (1900). Se Saltini, "Della morte di Francesco de' Medici e di Bianca C." (1863). Capello, Hermenegildo Augosto de, portugisisk Afrikaresande, f. 1839 i Lissabon, sjöofficer, ledde 1877-79 med sin landsman Roberto Ivens en expedition för undersökning af Kvangos öfre lopp samt med mera framgång den äfven med Ivens 1884-85 företagna expeditionen från Mossamedes genom kontinenten till Quelimane vid Indiska oceanen. Resultaten af dessa resor offentliggjordes i de båda reseberättelserna "De Benguella ás terras de Jacca" (1881) och "De Angola á Contra-Costa" (1886). G. Stg. Cape May [kéip méY], badort på en liknämnd landtunga i nordamerikanska staten New Jersey, vid mynningen af Delaware bay, mycket besökt under somrarna af invånare från Filadelfia, med hvilket C. står i både järnvägs- och ångbåtsförbindelse. 2,257 inv. (1900). Cape Nome [kéip nåli'm], udde på västkusten af Alaska, vid Norton-sundet, 64° n. br.. 165° v. lgd. Från C. sträcker sig mot n. v. det 1898 upptäckta gulddistriktet med samma namn, med betydande guldfyndigheter i Snake- och Nome-flodernas dalar samt vid hafsstranden. Redan 1899 uppstodo orterna Anvik city, vid Snake-flodens, och Nome city, vid Nome-flodens mynning. Capet [kapa]. Se Hugo Capet och Kapetinger. Cape town [kéYp taun]. Se Kapstaden. Cap Français [-fräsa]. Se Cap Haiti. Cap Haiti, Le, Cap Haitien, Le Cap l. Guarica, förr kalladt Cap Français, den näst största staden i republiken Haiti, på ön Haitis norra kust. Omkr. 29,000 inv. Betydlig utförsel af kampeschträ och kaffe. C. anlades 1670, var hufvudstad i franska kolonien och utmärkte sig för sin lyx (det kallades "Lilla Paris"), men brändes 1793 af negrerna och utrymdes 1803 af fransmännen. Cap Haitien [-aitiä']. Se Cap Haiti. Capilli (lat.). Se Hår. Capistranus, Johannes, rättare Johannes från Capistrano, italiensk predikant, f. 1386 i provinsen Aquila (Abruzzerna), förvärfvade juris doktorsgrad och vann anställning i staden Perugias tjänst. 1416 inträdde han i franciskan-observanternas orden (se Franciskanorden), studerade under ledning af Bernhardino från Siena och gjorde sig snart bemärkt genom sin stränga askes och sin glödande vältalighet. 1426 sändes han som inkvisitor mot "fraticelli" (en kättersk gren af franciskanerna); i samma egenskap rasade han mot judarna i Neapel och senare äfven i Breslau. C. utarbetade - enligt uppdrag af Martin V, hos hvilken han stod högt i gunst - ett förslag till reformerade stadgar för franciskanerna (constitutiones martinianæ), ämnade att bilda grundvalen för en förening af konventualer och observanter; de blefvo antagna på ett generalkapitel 1430, men reformens genomförande förhindrades. C. arbetade därpå för skilsmässa mellan konventualer och observanter, blef 1443 de senares generalvikarie i Italien och utverkade 1446, att de ultramontane observanterna afskildes såsom en särskild förvaltningsenhet. 1450 lyckades han genomdrifva Bernhardinos af Siena kanonisation. Året därpå begaf han sig, sannolikt på bedrifvande af Æneas Sylvius Piccolomini (senare Pius II), till Tyskland för att missionera bland husiterna och predika korståg mot turkarna. Han företog där långa predikofärder och skall särskildt i Mähren ha omvändt många kättare. Till själfva Böhmen vågade han sig dock aldrig, ehuru af den utrakvistiske biskopen Rokyczana uppfordrad till en disputation. Efter Konstantinopels fall 1453 predikade han, ehuru med ringa framgång, på riksdagarna i Frankfurt (1454) och Neustadt (1455) korståg mot turkarna och begaf sig 1455 till Ungern. Då Muhammed II året därpå anföll Belgrad, var C. jämte kardinal Carjaval och Hunyadi en bland de få, som sökte sätta sig till motvärn, tågade med en hastigt hopsamlad här mot Belgrad, uppmuntrade de belägrade och bidrog till en lycklig utgång af striden. Några månader efteråt, 23 okt. 1456, dog han i Ilok (nära Peterwardein). Han blef 1690 beatificerad och 1724 kanoniserad (åminnelsedag 23 okt.). Se de Kerval, "S:t Jean de Capistran, son siècle et son influence" (1887). Om den s. k. Capistranus' krönika se Bildt, "Den s. k. Capistrani krönika i chigianska biblioteket i Rom" (Ymer, 1892). T. H-r. Capita (lat.), plur. af caput (se d. o.). Capita aut navim (lat.), "hufvud eller skepp", ett slags fornromerskt spel, motsvarande vårt "krona eller klafve". Capitaine [-tån], fr., kapten (se d. o.). - Capitaine-adjutant-major [-tän-ad jytä^-ma-jår], fr., benämning på en bataljonschefs adjutant i franska armén. - Capitaine-d'armes [-tän-da;rm], fr. (ry. kaptenarmus), i Tyskland och Ryssland titel för den underofficer, som har hand om beklädnaden vid ett kompani eller motsvarande truppenhet. (Vid det tyska kavalleriet har denna benämning blifvit ersatt med "quartier-meister".) - Capitaine-major [-tån-majår]. Se Major. - Capitaine zur see [-tan zor seL ty., kommendör i flottan. Capitanata, det forna namnet på nuv. italienska prov. Foggia (se d. o.). Capitano (it., plur. capitani, af lat. caput, hufvud), egentligen hufvudman; höfding, anförare; kapten. Under medeltiden var detta ord titel på de italienske biskoparnas större vasaller. Jfr Armatoler och Kapten. - I den italienska commedia dell'arte var capitano en typisk manlig mask, som framställde en storskräflare i militärdräkt; afarter däraf voro Fracassa och Spavento, och typen härleder sig från Plautus' miles gloriosus samt har sin motsvarighet i Holbergs Jacob von Thyboe. Capite censi (lat.), egentl, "efter hufvudet (d. ä. sin medborgarrätt) skattade", de romare, som hade inga eller helt obetydliga tillgångar. De voro fria från skatter och före Marius' tid från krigstjänst, men hade mycket ringa politisk betydelse. tJfr Proletär. Capitellidæ, zool., en grupp små hafsmaskar, som stå på gränsen emellan glatt- och borstmaskar. Å kroppen urskiljas två afdelningar, en främre, mörkare färgad, med förkrympta s. k. fotknölar, och en längre, ljusare, bakre, som bär gälar. Se H. Eisig, "Monographie der capitelliden des golfes von Neapel" (1887). L-e. Ord, som saknas under C, torde sökas under K,