Capitis deminutio (lat.), jur., betydde i den romerska rätten förändring af en persons allmänna rättsställning genom förlust af rättslig behörighet i ett eller flera afseenden. Rättslig behörighet i allmänhet betecknades af romarna med ordet caput ("hufvud"). Enär rättsställningen (status) omfattade tre gradationer däraf, näml. den fria människans (st. libertatis), medborgarens i en viss stat (st. civitatis) och familjemedlemmens i en viss familj inom denna stat (st. familiæ) - af hvilka den sistnämnda innefattade de båda föregående och den andra den förstnämnda -, hade också förlusten af rättslig behörighet tre gradationer, näml.: capitis deminutio maxima (förlust af status libertatis), cap. dem. media (förlust af st. civitatis) och cap. dem. minima (förlust af st. familiæ), af hvilka således den förstnämnda innefattade de båda följande och den andra den sistnämnda. I. L. (Rid.) Capitolinus, Marcus Manlius, en romare, som enligt en romantiserande framställning skall hafva 390 (387) f. Kr. omintetgjort gallernas stormning af Kapitolium, i det han, väckt af de heliga gässen, nedstörtade den främste galliern. Något senare omtalas han som ledare för en farlig resning (enl. annan framställning såsom en för de skuldsattes bästa kämpande folkets man) ha dömts till döden och afrättats. Se Mommsen, "Röm. forsch.", s. 179 ff., och Ihne, "Röm. gesch." s. 285 ff. Capitolium. 1. (Kapitolium) Borgen i det gamla Rom (se d. o.). - 2. Kongressbyggnaden i Washington (se d. o.). Capitonidæ, zool. Se Bucconidæ. Capitula Angilrami Se Angilram. Capitularia (lat.). Se Kapitularier. Capitularis (lat., af capitulum, kapitel), ledamot af ett domkapitel. Capitulatio (mlat., af lat. capitulum, kapitel, artikel), en i vissa artiklar eller paragrafer affattad öfverenskommelse. Se vidare Kapitulation och Valkapitulation. Capitulum (lat., af caput. hufvud), kapitel; domkapitel; i botaniken dets. som blomhufvud. Se Blomställning, sp. 764. Capmany y de Montpalau [kapma'nj i], Antonio de, spansk språk- och fornforskare, f. 1742, blef 1790 sekreterare vid historiska akademien i Madrid och dog 1813. Under det 1808 började befrielsekriget spelade han en glänsande roll, dels genom sina hänförande tal till fosterlandsförsvararna, dels såsom patriotisk medlem af cortes. Han utgaf åtskilliga ganska viktiga arbeten angående medeltiden, men vann ännu större betydenhet genom sina filologiska verk, bl. a. Teatro historico-critico de la elocuencia castellana (1786-94; ny uppl. 1826), Arte de traducir del idioma frances al castellano (1776; ny uppl. 1835) och Diccionario frances-español (1805). C. kämpade för språkets renhet och sökte energiskt motarbeta det franska inflytandet. Capo (it., af lat. caput, hufvud), början af ett tonstycke. - Da capo (da kapo), förk. d. c., från början, om igen. Capo Colonne, udde i Italien. Se Lacinium. Capo di Faro. Se Faro. Capodimonte, kungligt slott vid Neapel, påbörjadt af Karl III 1738, men fullbordadt först ett århundrade senare af Ferdinand II. Det innehåller ett tafvel- och skulpturgalleri samt en samling porslin från den af Karl III där anlagda porslinsfabriken (1732-1806). Äfven porslinet kallas capodimonte; dess märke är antingen N (Neapel) eller R F (Real fabbrica). Capodistria, stad i österrikiska markgrefskapet Istrien, vid Triestviken, på en klippö, som genom en stenbro är förbunden med fastlandet. 8,230 inv. (1900). Citadell. Betydliga saltverk och liflig handel. Det berättas, att staden byggdes af kolcherna och af dem kallades Aegida. Af romarna kallades den Justinopolis. 1278-1797 var det i Venezias ego och delade sedan samma öde som det öfriga Istrien (se d. o.). Säte för ett domkapitel i biskopsstiftet Triest-C. Capo d'lstrias, grekiska statsmän. Se Kapodistrias. Caponnière [-niär], fr., fortif., i Frankrike dels gångvärn tvärs öfver en fästningsgraf, dels en i denna senare uppförd kasemattbyggnad för grafvens beskjutning längs efter eller s. k. flankering. I Sverige har endast sistnämnda betydelse vunnit burskap. Se Gångvärn och Kaponiär. L. W:son M. Capo Palinuro. Se Palinurus. Caporali, Cesare, burlesk italiensk skald, f. 1531, d. 1601, en tid guvernör öfver Atri, var Bernis berömdaste efterhärmare. Hans satirer: Capitoli, Viaggio al Parnaso, Vita di Mecenate m. fl., utmärka sig för behag, liflighet och moralisk renhet. De utkommo 1770 under titeln Rime o. s. v. Se Pinetti i "Favilla" (1897). Capotasto (egentl, capo di tasto), it., mus., metallkloss eller "sadel", företrädesvis den på gitarrer använda, rörliga kloss, som fastskrufvas tvärs öfver strängarna, när man vill höja instrumentets stämning. A. L. Capoul [kapöl], Joseph Amédée Victor, fransk operasångare, f. 1839, sjöng- 1861-70 tenorroller på Opera comique i Paris, sedan på italienska operan, Lyrique, Gaité och Renaissance samt gjorde tidtals vidsträckta konstresor, till en del tillsammans med Kristina Nilsson, till London, New York, Wien o. s. v. Han var på Comique mycket omtyckt och ansågs som Rogers efterföljare, men urartade sedan i manierism. I slutet af 1880-talet blef han direktör vid konservatoriet i New York. A. L. Capparidaceæ, Kapparidéer, bot., växtfamilj, nära släkt med Cruciferæ, från hvilka kapparidéerna skilja sig genom enrummig frukt och ej fyrväldiga ståndare. Blommans stamdel är nästan alltid förlängd, så att frukten uppbäres af ett långt skaft (gynofor). Familjen omfattar omkr. 300 örter och buskar i varmare trakter. Dess nytta är ringa. Cleome-arter odlas i trädgårdarna. Af Cleome ornithopodioides erhålles s. k. levantisk senap; som senap användas äfven fröna af Pedicellaria pentaphylla. Några arter ha medicinsk användning, t. ex. Buchhohia coriacea (banda) i Kamerun. Den viktigaste kapparidéen är Capparis spinosa L., den vanliga kaprisbusken, som växer på klippor och andra torra ställen i medelhafsländerna, företrädesvis Grekland. Den är en vacker buske med taggiga grenar och ovala, blågröna blad. Blomknopparna nyttjas, inlagda i ättika, såsom krydda. Kapris förfalskas stundom med blomknoppar af Caltha palustris och Sarothamnus scoparius. Barken af kaprisbusken hade fordom medicinsk användning. G. L-m Ord, som saknas under C, torde sökas under K.