Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caracará ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Oliviero C., kardinal, f. 1430, d. 1511, var
1458-84 ärkebiskop af Neapel, blef 1467 kardinal och
eröfrade 1478, som befälhafvare öfver en af påfven
Sixtus IV utrustad flotta, från turkarna Smyrna och
hamnen vid Satalia på Karamaniens kust.
2. Giovanni Pietro C., påfve 1555-59 under namn
af Paul IV (se d. o.).
3. Carlo C., den föregåendes brorson, kardinal,
f. 1519, förde i sin ungdom ett äfventyrligt
krigarlif och stred bl. a. under hertigen af Parma
i Nederländerna, ingick i malteserorden och vann
sedan genom hycklad fromhet sin farbroder Paul
IV:s förtroende samt utsågs af denne till kardinal och
ledare af den heliga stolens utrikespolitik. Han och
hans bröder Giovanni och Antonio C. utplundrade
folket och invecklade påfven i ett olyckligt krig
med Filip II af Spanien. Paul förvisade efter
krigets slut brorsönerna från Rom, och de
utlämnades af dennes efterträdare Pius IV åt sina
många fienders hämnd. Efter en i oregelbundna
former förd process afrättades såväl kardinal Carlo
C. som hans broder Antonio 1560. Jfr Reumont,
"Die Caraffa von Maddaloni" (2 bd, 1851), och Duruy,
"Le cardinal Carlo C." (1883).
4. Antonio C., den föregåendes broder. Se Caraffa
3.
5. Antonio C., den föregåendes kusin, kardinal, f.
1538, d. 1591, erhöll kardinalshatten af Sixtus V och
var senare Gregorius XIII:s bibliotekarie. Han utgaf
en samling af påfliga dekretal (från S:t Clemens till
Gregorius VII) och ombesörjde en förbättrad edition
af Septuaginta (1587).
6. Carlo C., f. 1561, d. 1633, stiftade i Neapel
ett religiöst sällskap, kalladt "fromma arbetare"
(pii operarii), som 1621 fick påflig stadfästelse
på sina stadgar och sedan dess verkat för själavård
bland de fattigaste lagren af befolkningen. C. har
sedermera blifvit beatificerad.
7. Vincenzo C., den föregåendes broder,
jesuitgeneral, f. 1585, d. 1649, inträdde
1604 i jesuitorden och blef 1646 dess general.
Han är känd som författare till i den katolska världen
ännu mycket lästa och på flera språk öfversatta
uppbyggelseskrifter.
8. Carlo C., påflig diplomat och
historieskrifvare, blef 1616 biskop af Aversa och
var 1621-28 som nuntie vid kejsarhofvet synnerligen
verksam i striden mot reformationen. C. dog 1644
i Aversa. Af vikt för trettioåriga krigets historia
äro hans Commentarii de Germania sacra
restaurata (1630). Jfr Anthieny, "Der päpstliche
nunzius Karl C." (1869).
9. Antonio von C., tysk grefve, krigare i
österrikisk tjänst, d. 1693, nådde fältmarskalks grad
och var från 1685 befälhafvare öfver de kejserliga
trupperna i Ungern, där han 1687 presiderade i
"blodsdomstolen i Eperjes", som skoningslöst
bestraffade deltagarna i Tökölyis uppror. Genom
grymhet och utpressningar gjorde han sig allmänt hatad
såväl i Ungern som i Siebenbürgen, där han 1688 blef
öfverbefälhafvare och genast anställde en skarp räfst
med kejsarens fiender.
10. Ettore C., f. 1767, en af parthenopeiska
republikens grundläggare, stred som general med
stor tapperhet för den nya fristaten och blef efter
dess fall afrättad 1799 på föranstaltande
af kardinal
Ruffo. Jfr B. Maresca, "Ettore C." (i "Archivio
storico napolitano", 1885), och R. Caraffa d’Andria,
"Ettore C., conte di Ruvo" (1886).
Caragana Lam., Ärtträd, Ärtbuske, bot., växtsläkte
af fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ. Det
innefattar ett fåtal träd eller buskar, inhemska i
Asien. C. arborescens Lam., sibiriska ärtträdet, som
härstammar från Sibirien, är en af de buskväxter,
som bäst lämpa sig till odling i Sverige. Det
växer fort, är ytterst härdigt (trifves på kalljord
ända upp till Luleå) och ej noga på jordmån. Till
häckar är det synnerligen lämpligt. Det sibiriska
ärtträdet är en storväxt, ända till 5 m. hög
buske ined parbladiga blad och gula blommor,
som sitta enstaka eller 2-3 tillsammans vid
bladknippenas bas. Äfven andra arter odlas.
Ldt. (G. L-m.)
Caragheen [-gin], Carragheen, Pärlmossa, farm., två
alg-arter, Chondrus crispus Stackh. och Gigartina
mamillosa J. Ag., tillhörande afd. Rhodophyceæ,
hvilka växa i hafvet, på klippor, inom området
för ebb och flod. Synnerligen ymnigt förekomma de
å Irlands kust, men träffas ock (den förra allmänt)
vid Skandinaviens västra kuster. De friska algerna äro
röda i olika schatteringar. Genom torkning i solen få
de en blekgul färg, sådan man finner hos handelsvaran
caragheen. Drogen består af hela de torkade,
gaffelformigt delade algerna, som genom torkningen
blifvit hornartade och genomskinliga. Caragheen
sväller mycket i vatten samt blir mjuk och slipprig
som ett brosk. Genom kokning af l del caragheen med
20-30 viktsdelar vatten fås en lösning af växtslem,
som vid svalnandet stelnar till ett gelé, hvilket,
med ringa skäl, ansetts vara mycket närande och
välgörande för bröstpatienter. En sådan beredning,
gelalina caragheen, fanns förr upptagen i svenska
farmakopén, men har numera i. likhet med själfva
drogen caragheen såsom obruklig blifvit utesluten. I
stor mängd användes däremot caragheen i industrien
till klarande af öl och andra flytande näringsmedel,
i stället för gummi till appretering af tyger och vid
fabrikationen af hattar. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)
Caraguata, bot. Se Bromeliaceæ.
Cara Insula ("täcka ön"), latinska namnet på Öms
l. Ems kloster.
Caralis. Se Cagliari 2.
Caralitanus. Se Lucifer, biskop.
Carambole [karäbå’1], Carambolage [-läj] och
Caramboline [-li’n]. Se Biljard.
Caran d’Ache [kära7 da’j], pseudonym för den franske
tecknaren E. Poiré. Pseudonymen är af ryskt ursprung
(karandasj) och betyder "blyertspenna". Se vidare
Poiré.
Carangidas, zool. Se Taggmakrillsläktet.
Caranna, bot. Se Protium.
Caranx, zool Se Taggmakrillsläktet.
Carapa, bot. Se Meliaceæ.
Carapella, en 100 km. lång flod i italienska
prov. Foggia (Capitanata). Den faller ut i
Manfredoniaviken.
Carassius, zool Se Rudsläktet.
Caratheodory, A. Se Karatheodory.
Carassius, Marcus Aurelius, romersk fältherre,
som 286 e. Kr. gjorde sig till härskare i
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
