Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sändas som ståthållare till Nederländerna, närd
af de flamländske ädlingarna vid spanska hofvet,
ej uppfylldes, slog hans vilda hat till Filip ut i
full låga, och han synes umgåtts med planer på att
mörda sin fader. Tillika förberedde han sin flykt
från Spanien och sökte 18 jan. 1567 mörda sin faders
halfbroder, don Juan d’Austria, som han misstänkte
för att hafva förrådt honom. Filip lät då under sin
personliga ledning fängsla honom och arrangerade ett
slags undersökning, som gaf konungens många fiender
anledning att sätta i gång en mängd illvilliga rykten
om hans förhållande till C. Dennes vansinne växte
oupphörligt och var antagligen orsaken till hans
död. Uppgiften om ett kärleksförhållande mellan
C. och styfmodern Elisabet är falsk, men en varm
tillgifvenhet förenade dem. Lika osant är påståendet
om C:s böjelse för protestantismen. Schillers berömda
"Don Carlos" är icke alls verklighetstrogen. Litt.:
Gachard, "Don Carlos et Philippe II" (1863; 2:a
uppl. 1867), Mouy, "Don Carlos et Philippe II" (1863;
3:e uppl. 1888), Maurenbrecher, "Don Carlos" (2:a
uppl. 1876), och Budinger, "Don Carlos’ haft und tod,
insbesondere nach den auffassungen seiner familie"
(1891).
2. Don Carlos Maria José Isidoro de
Borbon y Borbon, spansk tronpretendent, andre son
till konung Karl IV af Spanien och broder
till Ferdinand VII, f. 29 mars 1788, d. 10 mars 1855,
måste 1808 jämte sin släkt afsäga sig alla anspråk på
spanska tronen och hölls af Napoleon fången i Valençay
till 1814, då han med sin broder återvände till
Spanien. 1816 förmäldes han med Maria Francisca,
dotter till konung Johan VI af Portugal och syster
till dom Miguel samt till Ferdinand VII:s första
gemål. Ferdinands barnlöshet i sina tre första
äktenskap gjorde den klent begåfvade, men fanatiskt
religiöse C. såsom presumtiv tronarfvinge till
medelpunkten i de reaktionäres alla sträfvanden
och intriger för absolutismens återinförande.
Liberalerna lyckades då få konungen att gifta
sig med Maria Kristina och 29 mars 1830 utfärda
en pragmatisk sanktion, hvarigenom den i saliska
lagen stadgade agnatiska tronföljden, som
dittills gällt för hela det bourbonska huset,
förändrades till kognatisk för Spaniens vidkommande
i öfverensstämmelse med den äldre kastilianska
arfslagen, Ferdinands dotter Isabella, som föddes
s. å., blef sålunda den närmaste tronarfvingen.
När C. protesterade mot följderna af den förändrade
arfslagen, blef han förvisad, först till Portugal och
sedan till Kyrkostaten. Efter Ferdinands död (1833)
erkändes han af sitt parti, som därefter kallade sig
carlister, för rättmätig konung under namn af Karl V.
1834 grep han till vapen mot den lagliga regeringen
och förde sedan med omväxlande lycka ett blodigt
krig - det s. k. carlistkriget -, tills han 1839
måste fly till Frankrike. Därefter vistades han i
Bourges - till hälften som fånge -, tills han 1847
begaf sig till Österrike. På grund af splittring
inom carlistpartiet afsade han sig 1845 sina anspråk
på tronen till förmån för sin äldste son, prinsen
af Asturien.
3. Don Carlos Luis Maria Fernando de Borbon, prins
af Asturien, de>’ föregåendes son, f. 31 jan. 1818,
kallade sig grefve af Montemolin, sedan hans fader
1845 öfverflyttat sin arfsrätt
på honom. 1860 företog han tillsammans med sin yngste
broder, Fernando, och befälhafvaren på Baleariska
öarna, Ortega, en landstigning vid Tortosa och lät
utropa sig till konung under namnet Karl VI. Han blef
dock snart tillfångatagen och måste, för att rädda
sitt lif, formligen afstå alla sina arfsanspråk åt
drottning Isabella. C. dog barnlös 1861.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
