Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1181-1182 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlson ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i festskrift tillegnad K. G. Malmström), Han har
vidare utgifvit och försett med inledning "Konung Karl
XII:s egenhändiga bref" (1893; tysk öfv. 1894). C. har
gjort vidtomfattande forskningar för en fortsättning
af sin faders stora historiska verk. En synnerligt
stor förtjänst om den geografiska undervisningen har
C. inlagt genom sin förträffliga Skolgeografi (1887;
"Första kursen", 8:e uppl. 1904; "Andra kursen", 4:e
uppl. 1900). Han har 1905 utgifvit en Folkskolans
geografi och en broschyr om Skolfrågans lösning
vid 1904 års riksdag och dess betydelse för vår
nationella kultur och sociala utveckling. C. är sedan
1887 ledamot af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg.

Carlson, Vilhelmina, född Bredberg, målarinna,
f. 2 sept. 1857 i Stockholm, var först gift med
protokollssekreteraren V. Swalin och blef 1895 omgift
med kanslirådet G. Carlson. Fru C. studerade 1883–87
och 1888–90 i Paris. Å salongen utställde hon 1887
ett porträtt och å världsutställningen 1889 sitt
själfporträtt. Hon har sedan utställt porträtt såväl
i Sverige som i Paris, Köpenhamn, Chicago m. fl. st.

(^{G–g N.})

Carlsonit. Se Sprängämnen.


Carlsson, Carl (Carolus), biskop, f. 1642 i
Kalmar, blef 1659 student i Uppsala och 1664 filos.
magister, besökte därefter flera tyska universitet och
avlade 1667 teologie licentiatexamen i Jena, där han äfven
försvarade en teologisk afhandling. 1668 anträdde
han såsom handledare åt en ung svensk adelsman en
resa i Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike,
England och Holland samt återkom till hemlandet
1671. Då hans önskan att erhålla anställning som
universitetslärare ej kunde uppfyllas, blef han
präst. 1672 blef han ordinarie hofpredikant, 1674
kyrkoherde i Maria Magdalena i Stockholm och fyra
år senare i Storkyrkoförsamlingen. 1680 utnämndes
han till biskop i Västerås. C., hvilken oriktigt
påståtts vara son af Karl X, stod länge i stor ynnest
hos Karl XI. Hans egenmäktighet och ett rykte att
han vid pastorats tillsättande gärna hade sådana
män i åtanke, hvilka tagit sig hustrur bland hans
tjänarinnor – något, som gaf anledning till en visa
"om biskop Karin, domprost Lisa och gubben själf" –,
förskaffade honom emellertid ett skarpt bref från
konungen, som "förmanade honom nådeligen att rätta
conduite", ehuru C. af domkapitlet fått ett intyg om
ryktets osanning. C. var medlem af den kommission,
som 1675 af ständerna tillsattes för att granska
förmyndarstyrelsens förvaltning. Han bevistade
riksdagarna 1678, 1680, 1682, 1686, 1693 och 1697 samt
var 1678 prästeståndets fullmäktig i riksens ständers
bank. Han hade äfven deltagit i utarbetandet af 1686
års kyrkolag. 1678 fick han adliga privilegier, och
hans barn adlades 1684 med namnet Cederström. Vid
Uppsala universitets jubelfest 1693 blef han teologie
doktor. Död 14 april 1708 (ej 1707).

(^{J. Hdr.})

Carlsson, Johan Gustaf von, ämbetsman, ornitolog,
f. 1743 i Vårdinge socken, Stockholms län,
blef 1781 statssekreterare vid krigsexpeditionen
och 1792 president i Vasa hofrätt, men tog 1794
afsked från sistnämnda ämbete, utan att hafva
tillträdt detsamma. Död i Stockholm 1801. –
C. egde en stor och dyrbar samling af väl
uppstoppade fåglar, hvilken han testamenterade till
Vetenskapsakademien. Af de sällsyntare fåglarna
utgaf han kopparsticksafbildningar under titeln
Museum carlsonianum (1786–89). I Vet. akad:s
handlingar meddelade han ett par ornitologiska
uppsatser. – En farbroder till C., statssekreteraren
vid krigsexpeditionen Karl von C., f. 1686,
d. 1737, adlades 1719 och blef friherre 1731.

Carlsson, Erland, svensk-amerikansk predikant,
f. 24 aug. 1822 i Älghults socken, Kronobergs
län, blef student i Lund 1844, prästvigdes 1849
i Växjö, tjänstgjorde därefter som brukspredikant
och pastorsadjunkt i Växjö stift och kallades 1853
att förestå en svensk församling i Chicago. Vid
hans ankomst dit räknade församlingen 36 fattiga
landsmän, men då han efter 22 år lämnade densamma
2,185 pers. Sedan församlingens kyrka förstörts vid
den stora branden 1871, kunde genom C:s ihärdiga
arbete med insamling af medel ny kyrka invigas
efter 15 månader. Inom Augustana-synoden, för hvars
framgång han nitiskt arbetade, innehade han en mängd
uppdrag. Han var 1881–88 synodens president, i många
år Illinois-konferensens kassör och ordförande samt
missionsstyrelsens ordförande och skattmästare,
1860–70, 1878–82 och 1884–87 läroverksdirektionens
ordförande samt 1860–68 och 1887–89 läroverkets
skattmästare, hvarjämte han var medlem af och
oftast ordförande i många och viktiga kommittéer,
bl. a. katekeskommittén 1874–79. 1875 kallades
han att förestå den svenska församlingen i Andover,
Illinois, och 1887 flyttade han som syssloman för
synodens läroverk till Rock island, men nödgades
1889 af hälsoskäl lämna denna befattning och bosatte
sig i Kansas nära Lindsborg. Han afled i Chicago 19
okt. 1893.

Carlsson, Vilhelm, finsk andlig skriftställare,
f. 1834 i Hvittis socken (Åbo län), blef student
i Hälsingfors 1856, prästvigdes 1858, blef därefter
först adjunkt i Birkkala och 1865 kapellan i Jämijärvi
kapell under Ikalis socken samt 1875 kyrkoherde i
Nastola. Död s. å. Utom en mängd öfversättningar utgaf
han mer än tjugo originalarbeten på finska, bl. a.
utmärkta sockenbeskrifningar öfver Birkkala och det
forna Ikalis. Främst bland hans andliga arbeten står
hans stora bibelverk, det första på finska (1872 ff.).

^V.*

Carlsson, Alexander, bildhuggare, f. 18 april
1846 i Stockholm, försökte sig 1863 vid Selinders
elevteater, studerade vid konstakademien 1865–68,
var samtidigt elev hos J. P. Molin och sattes 1872
i tillfälle att fara till Rom, hvarest han afled 13
nov. 1878. C. var en tillbakadragen och anspråkslös
natur, som saknade förmåga att hålla sig framme. I Rom
måste han egna större delen af sin tid åt utförandet
af beställda marmorkopior efter antika statyer,
men medhann likväl att under sin korta konstnärsbana
skapa verk, hvilka stämpla honom såsom en af de
mest begåfvade bland samtida svenska skulptörer. För
G. Heyman i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>