von Schwarzenberg. Såsom minister ("landhofmeister") hos furstbiskopen af Bamberg utarbetade han en halsrättsordning för det biskopliga området, hvilken utfärdades 1507. Denna s. k. Bamlergensis (ofta benämnd "Carolinas moder") tillvann sig så stort anseende, att den, utan synnerligen stora förändringar, å riksdagen i Regensburg 1532 antogs till tysk rikslag. Carolina afsåg egentligen ordnandet af det processuella förfarandet i svårare brottmål, men meddelade äfven åtskilliga bestämmelser angående de särskilda brotten och deras bestraffning. I senare tider har den blifvit klandrad för sitt blodiga straffsystem och för bibehållandet af tortyren. För sin tid var likväl denna lag ett synnerligen förtjänstfullt och gagneligt arbete. På det område, som den behandlade, införde den en sträng, men lagbunden ordning i det förra godtyckets ställe samt gjorde tortyrens användning beroende af bestämda förutsättningar. Dessutom utmärkte sig Carolina därigenom att den i många stycken på ett lyckligt sätt sammansmälte romersk och inhemsk rätt. I detta afseende var den långt före sin tid. Följden däraf blef, att Carolina under den tid, för hvilken den var gifven, aldrig blef riktigt förstådd; århundraden igenom missuppfattades den i många viktiga delar. När man senare lärde sig fullt förstå och började grundligt bearbeta den, var dess tid redan förbi, och dess innehåll lämpade sig ej längre för de förändrade förhållandena. Formligen upphäfd har Carolina aldrig blifvit. Genom vetenskap och praxis ombildades och utvecklades småningom den däri innehållna rätten. Från midten af 18:e årh. inskränktes också dess giltighetsområde alltmera genom nya straff- och straffprocesslagar i de särskilda tyska länderna. I några småstater gällde den dock, ända tills den nya tyska rikslagstiftningen fullständigt utträngde densamma. J. H-r.* Carolina [kärəla͡ı'nə], ursprungligen en fransk koloni på östra kusten af Nord-Amerika, uppkallad efter franske konungen Karl IX. Landet upptäcktes redan 1497 af Seb. Cabot och togs 1512 af Ponce de Leon i besittning för kejsar Karl V:s räkning såsom en del af Florida. Spanjorerna gjorde flera misslyckade kolonisationsförsök där, och franska nybyggare slogo sig ned i landet 1562, men blefvo snart fördrifna af spanjorerna. Sedan landet därefter lång tid legat öde, gaf engelske konungen Karl II 1660 i ett patent allt land mellan 34° och 36° n. br. åt åtta engelsmän, hvilka där grundlade platsen Albemarle. 1729 inköpte engelska regeringen för 17,500 pd st. detta patent och delade landet i två kolonier, North C. och South C., hvilka gingo raskt framåt och vid oafhängighetskrigets slut ingingo som särskilda stater i unionen. 1. North Carolina (Nord-Carolina) gränsar i n. till Virginia, i ö. till Atlanten, i s. till South C. samt Georgia och i v. till Tennessee. 136,420 kvkm. 1,893,810 inv. (1900), 14 på 1 kvkm. Folkökningen 1890--1900 var 17 proc. Kusten vid Atlanten är fattig på vikar; Albemarle sound och Pamplico sound äro de enda inskärningarna i landet af betydenhet, skilda från Atlanten genom en rad sandöar och dyner. Af floder märkas Roanoke (till Albemarle sound), som till största delen, och Cape Fear river, som helt och hållet flyter inom North C. Östra delen är slättland, men i v. fylles landet af Alleghany-bergen, som i Black dome, på gruppen Black mountains, nå 2,044 m. ö. h. och i Grandfather, n. ö. därom, 1,798 m. ö. h. Klimatet är i bergstrakten mildt och sundt, på slättlandet mycket hett och i sumptrakterna kring några af floderna ohälsosamt. Det liknar mest Frankrikes och Italiens, men nederbörden är betydligt större. -- Hufvudnäring är åkerbruk, som dock ej är särdeles gifvande. Bomull och tobak äro landets förnämsta produkter. Deras enorma prisfall för några år sedan förorsakade verklig nöd i landet och föranledde en del reformer till en rationellare jordbruksdrift. I västra delen af landet drifves ansenlig odling af vinteräpplen. Hela värdet af jordens afkastning uppgick 1900 till 89 mill. doll. och af jordegendom s. å. till 234 mill. doll. År 1900 producerades 30 mill. bushels majs till ett värde af 17 mill. doll., 6 mill. bushels hvete till ett värde af 5 mill. doll. och 0,5 mill. balar bomull till ett värde af 18 mill. doll. Tobaksskörden uppgick 1903 till 135 mill. eng. skålpund. Grufdriften är relativt obetydlig, ehuru guld fås i en del små grufvor, 1899 till ett värde af 43,000 doll. Fisket är däremot af ålder betydande och lämnade 1899 ett utbyte af 1,3 mill. doll. Industrien har på sista tiden skjutit god fart, i synnerhet bomullsindustrien. 1880 funnos endast 92,385 spindlar, men 1900 nära 1,3 mill. North C. var 1890 den 10:e i ordningen bland Förenta staterna med afseende på denna industri, men 1900 den 3:e. Sistnämnda år voro 30,273 personer sysselsatta i bomullsindustrien, som lämnade ett utbyte af 28 mill. doll. Närmast i ordningen kommer sedan träindustrien, hvars produkter s. å. värderades till 15 mill. doll. I västra delen af landet finnas vidsträckta, ännu orörda skogar. Tobaksindustrien är storartad i några städer, särskildt i Durham och Winston-Salem. Tobaks- och cigarrettfabrikerna därstädes tillhöra de största i världen. 1900 funnos i staten 80 tobaksfabriker med ett tillverkningsvärde af 14 mill. doll. -- Af befolkningen 1900 voro 1,263,603 hvita, 624,469 negrer, 5,687 indianer och 51 kineser. 938,677 voro män, 955,137 kvinnor, 1,889,318 födda i staten och 4,492 utom densamma. S. å. bodde 202,274 i städer med 2,000 inv. och däröfver mot 50,778 år 1880 och 102,053 år 1890. Denna oerhörda ökning af stadsinvånare beror på industriens utveckling. De förnämsta städerna äro Wilmington, med 20,976 inv., Charlotte, med 18,091 inv., Ashville, med 14,694 inv., Winston-Salem, med 13,650 inv., hufvudstaden Raleigh, med 13,643 inv., Greensboro, med 10,035 inv., och Durham, med 6,679 inv., allt 1900. -- Skolväsendets utveckling har lidit af statens fattigdom, orsakad af de månge negrernas ringa eller inga skattebidrag. 1898 funnos 415,262 hvita barn i skolåldern, af hvilka 144,357 erhöllo skolundervisning. S. å. var antalet färgade barn i skolåldern 213,218, af hvilka endast 63,894 gingo i skola. 1900 utgjorde den manliga hvita befolkningen öfver 21 år 289,263, af hvilka 54,474 eller 18,83 proc. voro analfabeter; af den färgade manliga befolkningen öfver 21 år, som s. å. utgjorde 128,315, voro 68,184 eller 53,13 proc. analfabeter. Kännare af förhållandena anse dock, att negrernas bildningsnivå är i stigande. Den högre undervisningen är stadd i raskt framåtskridande tack vare en del genomgripande reformer, som på sista tiden införts. Baptister, metodister, lutheraner, kväkare och