Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cartesius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"skapade" substanser, nämligen tänkande
och utsträckta, eller själar och kroppar. Hans
lärjungar, hvilka sökte öfvervinna svårigheten att
på ett tillfredsställande sätt förklara sammanhanget
mellan dessa artskilda substanser, drefvos därvid att
utveckla cartesianismen i panteistisk riktning. (Se
Geulinex.)
Med frågor, som tillhöra den praktiska filosofien,
ville C. ogärna sysselsätta sig. Han förklarade,
att människan på detta område trefvar i mörker, så
länge hon lämnas åt sig själf, hvadan hon behöfver
ledas af den gudomliga uppenbarelsen. Denna praktiska
dogmatism står för öfrigt i närmaste sammanhang
med hans uppfattning af friheten. Viljan kan han
icke tänka sig annorlunda än såsom en godtycklig
makt öfver de solliciterande motiven ("liberum
arbitrium"). Då C. hade en sådan uppfattning, är det
mindre underligt, att den fria viljan föreföll honom
icke endast obegriplig, utan rent af begreppsvidrig -
oaktadt han, för att bevisa dess tillvaro, hänvisade
till vårt omedelbara praktiska medvetande och
t. o. m. stundom kallade den en medfödd idé. Vidare
är det alldeles följdriktigt, att han gör begreppen
om rätt och orätt beroende af Guds absolut fria,
d. v. s. rent godtyckliga, vilja. Men om dessa den
gudomliga viljans godtyckliga beslut ("beneplacita
divina") kan människan erhålla kännedom endast genom
en yttre och öfvernaturlig uppenbarelse.
I matematikens historia har C. sin största betydelse
såsom skaparen af den analytiska geometrien. Men
äfven på andra områden gjorde han banbrytande
upptäckter. Han var t. ex. den förste, som angaf
den verkliga betydelsen af ekvationers negativa
rötter; han fann en ny och sinnrik lösning af 4:e
gradens ekvationer och införde beteckningssättet med
exponenter, hvarigenom han lade grunden till räkningen
med potenser. Inom optiken har ljusets brytningslag
sitt namn efter honom.
C:s förnämsta arbeten äro Discours sur la méthode (i
"Essays philosophiques", 1637), Meditationes de prima
philosophia (1641), Principia philosophiæ (1644)
samt Géometrie (1637) och Dioptrique (1639). C:s
Œuvres complètes utgåfvos af Cousin i 11 bd
(1824-26), och en ny upplaga af dem utgifves (sedan
1896) af Charles Adam och Paul Tannery under franska
undervisningsministeriets auspicier. Hans Œuvres
philosophiques hafva utgifvits af Ad. Garnier i
4 bd (1835) och af Aimé Martin i l bd (1838). En
rätt användbar upplaga af hans Œuvres choisies
finnes utan utgifvarnamn i l bd på Garnier Frères’
förlag i Paris. Den franska litteraturen eger
flera monografier öfver C., af J. Millet (1870),
Liard (1882), A. Fouillée (i samlingsverket "Les
grands écrivains français" 1893) och Paul Landormy
(i samlingsverket "Les philosophes" 1901). Vid C:s
jubileum 1896 egnades åt hans minne ett särskildt
nummer af tidskriften "Revue de metaphysique et de
morale". Hans förhållande till drottning Kristina
och prinsessan Elisabet af Pfalz behandlas i ett
specialarbete af Toucher de Careil (1879). Inom den
tyska litteraturen är den förnämsta framställningen
af C:s lif och filosofi den, som är inrymd i första
bandet af Kuno Fischers "Geschichte der neueren
philosophie" (4:e uppl. 1897).
Af svensk litteratur om Cartesius må nämnas:
S. Ribbing, "Försök till en framställning af
spinozismens hufvudsatser" (1851), P. J. H. Leander,
"Om substansbegreppet hos Cartesius, Spinoza
och Leibnitz" (1862), B. L. C. Lagerlöf,
"Jemförelse emellan Cartesii medfödda idéer och
Kants rena förståndsbegrepp" (1857), A. Rosell,
"Betraktelser af Lockes och Cartesii sätt att
besvara frågan om kunskapens objektivitet"
(s. å.), G. T. Schedin, "Är occasionalismen en
konseqvent utveckling af cartesianismen?" (1864),
och V. de Svarte, "Descartes, directeur
spirituel. Correspondance avec la princesse
palatine et la reine de Suède" (1904, 8 pl.).
K. R. G.*
Cartesius’ oval, mat. Se Ova1.
Carthage [kä’thidj], stad i sydvästligaste delen
af nordamerikanska staten Missouri, vid flera
järnvägslinjer. 9,416 inv. (1900). I nejden finnas
rika bly- och zinkgrufvor, marmor- och kalkbrott.
Carthago. Se Kartago.
Carthago nova. Se Cartagena.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
