under en ny expedition uppför S:t Lawrence-floden .och framträngde under vänskapligt förhållande till indianerna till Hochelaga-ön. En därvarande höjd gaf han namnet Mont royal (det nuvarande Montreal). Sedan tvister utbrutit med indianerna, af hvilkas höfdingar han bortröfvade en, återvände han till Frankrike. 1541 afsändes en ny expedition till Canada, hvilken afsåg en verklig kolonisation under ledning af Fr. de Ivoberval som vice-konung och C. som generalkapten, men företaget misslyckades. Ovisst är, huruvida C. deltog i en fjärde expedition för att återföra resterna af Robervals koloni. 1598 utgafs i Paris den af C. författade Discours du voyage de Jacques Cartier aux terres nevfves de Canada (ny uppl. 1861). Se äfven Joüon des Longrais, "Jacques Cartier" (1888). G. Stg. Cartmel [ka'tmel], urgammal stad i den del af engelska grefsk. Lancaster, som kallas Furness. 6.270 inv. (1901). Berömd kyrka från 1188. I närheten Holker hall, tillhörigt hertigen af Devonshire. Utanför, i Morecambe-viken, ligga stora sandbankar, C. sands, som vid ebb-tid äro nästan torra. Carton [kartå'rj. Se Dancourt. Cartonnage [-na7j], fr. Se Kartonnage. Cartouche [karto'j], fr., kartusch (se d. o.). Cartouche [karto'j], Louis Dominique, stråtröfvare, f. 1693 i Paris, blef för dåligt uppförande utstött ur föräldrahemmet och slöt sig till ett röfvarband i Normandie. Han blef sedan anförare för ett band, som i långliga tider huserade i Paris och trakten däromkring. Slutligen blef han förrådd af en bland sina förtrogne samt häktad och dömd att rådbråkas, 1721. C. är hjälten i flera romaner och skådespel. Cartulaire [kartylär], fr. Se Diplomatarium. Cartwright [kä'träit], Thomas, engelsk kyrkopolitiker, f. 1535, d. 1603, blef 1569 teol. professor i Cambridge. Han var den framväxande puritanismens förnämste representant och kämpade framför allt för ett presbyterianskt kyrkosystem i England. Härunder kom han i hårda strider både med den anglikanska episkopalkyrkan och med den radikalare puritanismen, brownister, independenter o. s. v. Han kan ock betecknas som den engelska presbyterianismens fader. På grund af sina angrepp på episkopatet blef C. redan 1570 afsatt från sin professur och reste då till Genève, där han slöt vänskap med Beza. På sina vänners uppmaning återvände han 1572 till England, framlade s. å. en bok Admonitions, med program för en presbyteriansk kyrkostyrelse, kom i häftig strid med ärkebiskop Whitgift i Canterbury och måste ånyo lämna landet. Han var en tid pastor i engelska kyrkan i Antwerpen, innehade enskilda befattningar i England, där han hade mäktiga gynnare, men satt tidtals fängslad för sin slagfärdighet och sitt försvar för en kyrkostyrelse efter Calvins mönster. År 1580 publicerade C. jämte Travers den märkliga Book of disciplinc, där det kalvinska kyrkosystemet anpassats efter den engelska kyrkans säregna förhållanden med bibehållande af episkopatet, ehuru detta beröfvats all betydelse. Där gafs åt den snart segrande puritanismen dess organisation. 1592 frigafs C. sista gången och lefde sedan i ro, men med bruten hälsa. Se Wakeman, "History of the church of England" (6:e uppl. 1899). Hj. H-t. Cartwright [kä'träit]. 1. John C., engelsk politiker, f. 1740, d. 1824. I sin ungdom var han en duglig sjöofficer, men på grund af sympati för de nordamerikanska koloniernas själfständighet måste han afbryta sin sjömilitära bana och blef i stället major vid Nottinghamshires milis. - Det är emellertid som politisk publicist och ledare C. gjorde sig ryktbar; hans verksamhet i detta afseende har förskaffat honom namnet "parlamentsreformens fader". Han kastade sig nämligen med största ifver in i arbetet för en radikal reform af författningen och framställde förslag, som långt senare skulle komma igen i "the people's charter" (se Chartism): årliga parlamentsval, allmän rösträtt, aflöning åt parlamentsledamöterna, sluten omröstning vid valen o. s. v. 1780 hölls på hans initiativ ett ryktbart möte i Westminster, där en resolution i denna riktning antogs. Kort därefter bildades för samma syften "Society for constitutional information". Det allmänna intresset för parlamentsreformen var emellertid mycket litet; först efter franska revolutionens utbrott flammade det upp, och C. utgjorde den förenande länken mellan de tidigare sträfvandena och 1800-talets engelska radikalism. Hans befordran i milisen hindrades på grund af hans politiska uppträdande, och senare blef han beröfvad sin fullmakt. Dessutom blef han en gång häktad och en gång dömd till böter för uppvigling, men samtidigt åtnjöt han allmän vördnad för sin älskvärda och försonliga karaktär. Hans skrifter voro ytterst talrika, men äro nu nästan oläsbara. De viktigaste voro: Give us our rights (1782), The commonwealth in danger (1795), The english constitution produced and illustratcd (1823). - Jfr J. H. Rose, "The rise of democracy" (1897). E. Hkr. 2. Edmund C., den föregåendes broder, engelsk mekanisk uppfinnare, f. 1743, d. 1823, lefde som skönlitterärt verksam präst i olika församlingar, 1785 i Doncaster. Vid denna tid hade bomullsindustrien i England kommit i ett egendomligt läge, därigenom att spinnandet gått oerhördt framåt genom många mekaniska uppfinningar, medan väfverict på intet sätt kunde hålla jämna steg därmed, eftersom det fortfarande bedrefs med handarbete. Vid besök i ett bomullsspinneri kom C., som fullkomligt saknade teknisk eller ekonomisk utbildning, på den tanken att äfven en mekanisk väfstol skulle kunna konstrueras. 1784-85 satte han sin tanke i verket, men då han aldrig sett den förut brukliga handväfstolen (maskiner för mindre tygstycken hade redan förut konstruerats), blef resultatet synnerligen klumpigt. Därmed var dock den s. k. power loom en verklighet, och 1787 upprättade C. i Doncaster ett väfveri med en bättre maskin än den ursprungliga. Denna väfstol är förebilden för dem, som ännu användas. Från 1788 eller 1789 drefs hans fabrik med ånga, men den gick med förlust och måste Ord, som saknas under C, torde sökas under K.