stängas 1793, hvarefter C. flyttade till London. Dessförinnan hade han emellertid konstruerat en maskin lör kamning af ull, som ersatte handarbetskraft i stor utsträckning. Arbetarna petitionerade därför hos parlamentet mot dess användning, men lyckades ej utverka något förbud. Däremot förstörde de en fabrik i Manchester, som beställt ett stort antal af C:s väfstolar, och därigenom skrämdes andra fabrikanter från att införa dem. 1801 utgick C:s patent på ullkamningsmaskinen, men förnyades af parlamentet, och sedan patentet på väfstolen 1804 utgått, beviljade parlamentet honom 1809 efter petition af många fabrikanter en summa af 10,000 pd st. (180,000 kr.). C., som förut ej skördat någon vinst af sina uppfinningar, köpte nu en gård, där han lefde till sin död. Hans uppfinnarbegåfning visade sig på en mängd områden; så deltog han med Fulton i konstruktionen af den första ångbåten, fullbordade på sin 80:e födelsedag en landsvägsautomobil och gjorde kort därefter upp planen till en motor efter samma idé som våra moderna gasmaskiner. Hans mekaniska väfstol och ullkamningsmaskin äro jämte Cromptons, Hargreaves'. Arkwrights och Watts uppfinningar de förnämsta orsakerna till den s. k. industriella revolutionen i England och den moderna storindustriens uppkomst. Till minne af dessa C:s uppfinningar invigdes 1904 i Bradford, som jämte sina omgifningar hufvudsakligen har dem att tacka för sin industri, ett museum med namnet "Cartwright memorial hall" (se fig.). - Litt.: Baines, "History of the cotton manufacture in Great Britain" (1836), och Bonwick, "Romance of the wool trade" (1893).

Cartwright memorial hall.</img> 
E. Hkr. G. A. W.

Cartwright [kä'träit], Peter, nordamerikansk
predikant, f. 1785 i Amherst county, Virginia,
växte upp i Kentuckys vildmarker och började 1801 sin
verksamhet som kringridande väckelsepredikant, gripen
af den religiösa rörelse, som sedermera utvecklade sig
till de stora metodistiska "lägermötena". C. blef
1806 äldste och 1812 presiderande äldste inom
metodistkyrkan och innehade sistnämnda ställning
i mer än 50 år. 1824 flyttade han till Pleasant
plains i Illinois och fortsatte där sin folkliga
predikoverksamhet. På de metodistiska årskonferenserna
utöfvade han stort inflytande, gjorde sig äfven känd
som ifrig motståndare till slafveriet och var ett par
gånger medlem af staten Illinois'
legislatur. C. tillhörde det demokratiska partiet
och besegrades vid kongressvalen 1846 af Abraham
Lincoln. Genom sin robusta andliga vältalighet
en af de mest karakteristiska företeelserna
inom Förenta staternas religiösa lif, afled
C. i Pleasant plains 25 sept. 1872. Hans
Autobiography utgafs 1856 af W. P. Strickland. Jfr
A. Stevens, "The backwoods preacher" (1869).
V. S-g.

Caruanca, en gren af de Juliska alperna. Se
Karavankerna.

Carucci l. Carrucci [kanrtji], Jacopor efter sin
födelsestad vanligen kallad Pontormo, italiensk
målare, f. 1494-i Pontormo vid Empoli,
d.   1557 i Florens, lärjunge af Lionardo da
Vinci, M. Albertinello och Piero di Cosimo,
men hufvudsakligen utbildad efter A. del Sarto.
Han var mest ansedd som porträttmålare.   I Berlins
museum ses hans bild af Andrea del Sarto.
(O. G-g.)

Carucru, ett färgämne.   Se Arrabidæa.

Carulli, Fernando, italiensk gitarrvirtuos, f. 1770
i Neapel, d. 1841, var först violoncellist,
men valde gitarren till hufvudinstrument och
var redan berömd, då han 1818 kom till Paris,
där han förvärfvade en stor förmögenhet som
virtuos och lärare. Han komponerade öfver 300
stycken för gitarr och skref en stor gitarrskola.
A. L.

Carum L., bot., växtsläkte af fam. Umbelliferæ. Hit
hör C. Carvi, kummin (se d. o.). De
knöliga rötterna af några nordamerikanska
arter utgöra ett värdefullt näringsmedel
för indianerna. Jfr Ajovan-olja.
G. L-m.

Caruncula (dimin. af lat. caro, kött),
karunkel. - Bot. En köttig utväxt vid mikropyle,
särskildt utmärkande för euforbiaceernas frön,
men äfven förekommande hos några andra växter,
t. ex. Corydalis. G. L-m.

Caruncula lacrymalis, tårkarunkeln. Se Öga.

F

rö med caruncula hos Ricinus.</img>

Carupano, hamnstad i staten Bermudez i Venezuela, på
norra kusten af halfön Paria. Omkr. 12,000 inv. Export
af kakao och kaffe. I trakten silfver- och blygrufvor.

Carus, det latinska namnet på floden Cher.

Carus, Marcus Aurelius, romersk kejsare, bördig
från Illyrien, var under Probus befälhafvare för
pretoriangardet och blef efter dennes mord (282
e.  Kr.) kejsare.   C. öfvervann sarmaterna och anföll
med framgång perserna, men föll helt plötsligt 283
offer för en sammansvärjning bland officerarna.
Se vidare Carinus och Numerianus.

Carus, Karl Gustav, tysk läkare och fysiolog,
f. 1789 i Leipzig, blef 1814 professor vid
medicinsk-kirurgiska akademien i Dresden och direktör
för den obstetriska kliniken därstädes. Död 1869. Han
var en mångsidig, grundlig och strängt metodisk
forskare. Bland hans vetenskapliga verk må nämnas
Lehrbuch der zootomie (1818; 2:a uppl. 1834), Lehrbuch
der gynäkologie (1820; 3:e uppl. 1838), Grundzüge
zur vergleichenden anatomie (1828), Grundzüge einer
neuen kranioskopie (1841), Atlas der kranioskopie (2:a
uppl. 1864) och Psyche, zur entwickelungsgeschichte
der seele (1846; 3:e uppl. 1860). Han utgaf jämväl
åtskilliga arbeten

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.