den enda, som vid högvatten kan passeras af fartyg, som ligga 4 m. djupt. Men innanför barren är djupet i floden 10-15 m., och ända till Sedhiou, 125 km. från hafvet, kunna fartyg om 2 m. djupgående gå upp. Tidvattnet är märkbart ända till Zighinchor, 75 km. från hafvet. Nedre loppet, från Sedhiou, har en betydlig bredd, 2-5 km., och bildar en labyrint af kanaler och sandbankar omgifna af mangrovesnår, som göra landstigning nästan omöjlig. Sedan midten af 16:e årh. hafva portugiserna egt etablissemang vid Zighinchor, och äfven engelsmännen hafva egt faktorier vid floden. 1828 och 1836-37 besatte fransmännen flera öar och hafva sedan sträckt sitt inflytande allt högre upp. Hufvudort och säte för kommendanten öfver samtliga till 4:e arrondissemanget af franska kolonien Senegal hörande platser vid C. är det 1837 anlagda Sedhiou. Med Portugal, som nu icke har några besittningar vid floden, men eger kolonier längre söder ut, slöts 1886 fördrag, enligt hvilket vattenskillnaden mellan C. och Cacheo skall utgöra gräns. I n. bestämdes gränsen mot de engelska besittningarna 1889. Casamicciola [-mi'tjåla], "badens drottning", mycket besökt badort på ön Ischia. 3,592 inv. (1901). Genom jordskalfven 4 mars 1881 och 28 juli 1883 förstördes kyrka, badinrättningar och nästan alla husen. Casa Miranda, grefvinna, sångerska. Se Nilsson (Kristina). Casanobrio [-åbriå], italiensk målare. Se Carlevaris. Casanova [-nåva], Jean Toussaint Arrishide. Se Arrighi.

</img>
Casanova [-nåva], Gian Giacomo Geronimo 
de Seingalt, italiensk äfventyrare och 
skriftställare, f. 1725 i Venezia, d. 1798, gjorde 
tidigt goda framsteg i studier, men hade ett alltför 
lidelsefullt lynne för att kunna foga sig i disciplinen vid någon 
läroanstalt. Han måste redan vid 16 års ålder lämna den prästerliga 
banan, följde 1744 som fänrik en beskickning till Konstantinopel, deserterade 
och råkade i svårigheter, men blef upptagen som adoptivson af den rike 
senatorn Bragadino och lefde en tid i den största lyx. 1755 blef han 
emellertid häktad och förpassad till blykamrarna, 
från hvilka han företog en våghalsig och ryktbar 
flykt. Nu vidtog ett kringflackande lif, 
hvarunder han uppträdde som grand seigneur 
och nästan öfverallt skaffade sig tillträde till 
hofven, gjorde bekantskap med tidens förnämsta 
personligheter (såsom Voltaire, Rousseau, Haller, 
Winckelmann), men på samma gång inlät sig i 
de vildaste äfventyr. Genom sitt imponerande 
yttre och utomordentliga sätt att vara lyckades han 
vinna insteg hos en mängd lättrogna och begagnade 
sig äfven af alkemistiska och kabbalistiska konster 
för att tillnarra sig pengar, öfverallt var han hjälten 
i kärleksäfventyr, dueller och intriger och spelade 
en stor roll i Paris, Berlin, London, Madrid, 
Petersburg, Warschau och flera italienska hufvudstäder, 
tills mot 1770-talet hans stjärna började dala. 
Efter att under några år ha haft en underordnad 
plats i sin födelsestad, flyttade C. 1785 till dea lilla 
staden Dux i Böhmen, där han stannade till sin 
död som bibliotekarie hos en grefve Waldstein.

Berömdast af C:s skrifter äro hans memoarer, 
skrifna på franska under vistelsen i Dux och utgifna 
i tysk bearbetning 1822-28 och 1850-51 samt i 
trognare, men likväl retuscherad upplaga, Mémoires 
de J. Casanova de Seingalt écrits par lui-même 
(12 bd, 1826-38). På svenska finns ett utdrag 
"Ur Casanovas memoirer" (1855). De äro fulla 
af dramatiskt berättade episoder samt outtömligt 
rika på sedeskildringar och personhistoriska 
upplysningar. Framställningen afbrytes vid år 1773. 
Memoarerna väckte ett kolossalt uppseende och ha 
upplefvat många upplagor. C. utgaf äfven en 
öfversättning af Iliaden till italienska ottave rime. Litt.: 
Barthold, "Die geschichtlichen persönlichkeiten in 
Jacob Casanovas memoiren" (1846), och V. Ottmann, 
"Jacob Casanova von Seingalt" (1900) och där 
anförd bibliografi. - Bröder till C. voro de bägge 
målarna Giovanni C., f. 1722, d. 1795 som 
professor och direktör vid konstakademien i Dresden, 
och Francesco C., f. 1730, d. 1805, bosatt 
efter hvartannat i Paris, Dresden och Wien.

Casáres, stad i spanska prov. Malaga (Andalusien), 
i en af floden Genal bildad dal, ö. om Sierra 
Bermeja, 7 km. från Medelhafvet. 5,702 inv. (1900). 
Koppargrufvor och marmorbrott. Mineralkällor och 
badanstalter.

Casas, Bartolomeo de las, spansk andlig.  Se Las Casas.

Casas grandes (sp.), "stora hus", ruiner efter 
en förhistorisk stad af stora dimensioner, i 
nordamerikanska staten Arizona, n. n. ö. om Tucson, i 
Rio San Pedros dal. Rester af murar af soltorkadt 
tegel af 15 m. höjd och 1,5 m. tjocklek, hvilka tillhört 
hus af flera våningars höjd, af jättelika yttermurar, 
vakttorn äfvensom öfver 4 m. höga jordkullar 
(mounds) ligga spridda milsvidt omkring. Ruinerna 
sågos första gången 1697 och beskrefvos af prästerna 
Mange och Kino. Äfven dylika ruiner i mexikanska 
staten Chihuahua, hvilka enligt traditionen härröra 
från aztekiska byggnader, kallas C.

Casati, Gabrio, grefve, italiensk statsman, f. 
1798, broder till den hjältemodiga Teresa Gonfalonieri, 
var 1837-48 podestá i Milano och blef 
därefter vid revolutionsrörelsens utbrott president i 
provisoriska regeringen i nämnda stad. Såsom sådan 
verkade han för föreningen med Piemonte. Han flyttade 
sedan öfver till Piemonte, var från 27 juli till 
23 aug. 1848 president i fusionsministären i Turin 
och juli 1859--jan. 1860 undervisningsminister samt 
sedermera under fyra år president i senaten. Död 
1873. 

Casati, Gaetano, italiensk Afrikaresande, f. 
1838, blef 1859 officer i italienska armén, ur hvilken 
han 1879 tog afsked såsom kapten. Han 
begaf sig på uppdrag af "Società per l'esplorazione 
commerciale dell' Africa" till Bahr el-gasal-området 
i Afrika, dit han anlände 1880. Han 
genomströfvade njamnjams och monbuttu-folkets 
länder och mottogs jämte d:r Junker med mycken 
gästfrihet af Emin pasja i Lado 1883 samt blef hans