konsulsstaten och dog 1880 i Melbourne, där han varit
Frankrikes konsul sedan 1862.
Castelnaudary [-nådarf] 1.
Châtel
Naudarry, arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Aude (Languedoc), vid Canal-du-midi. 8,006
inv. (1901). Tillverkning af lervaror och gröfre
tyger, skeppsbyggen, handel med spannmål, mjöl och
trävaror. Där vann l sept. 1632 marskalk Schomberg en
seger öfver hertigen af Orléans. C. är en af södra
Frankrikes äldsta städer och hette på romarnas tid
Sostomagus, förstördes i 5:e årh. af västgoterna, men
återuppbyggdes under namnet
Castrum novum arianorum,
däraf det nuvarande namnet uppstått.
Castelnau-Montratier [-nå-måratje], stad i franska
depart. Lot (Guienne), vid floden Lutte. 2,930
inv. (1901)1 Förträffligt vin.
Castelnuovo,
Enrico, italiensk författare,
f. 1839 i Florens, från sin barndom bosatt i Venezia,
genomgick tekniskt läroverk och tog anställning
hos ett handelshus, men lämnade 1870 detta för
att öfvertaga redaktionen af en politisk tidning,
"La stampa", och erhöll 1872 en lärarplats vid högre
handelsskolan i Venezia. S. å. utgaf han en samling
berättelser och skisser,
Racconti e bozzetti,
som mottogs gynnsamt, och sin första roman,
Il
quaderno della zia. Bland hans följande romaner må
nämnas
La casa bianca (1873),
Nella lotta (1880),
Due conrinzioni (1885) och
Il fallo di una donna
onesta (1897), bland hans novellsamlingar
Alla
finestra (1879) och
Sorrisi e lagrime (1882). De
utmärka sig för psykologisk styrka och fin realism i
genremålningar, medan handling och fabel äro mindre
väl tillgodosedda. Noveller af C. (och af V. Bersezio)
utgåfvos 1883 i svensk öfversättning under titeln
"Från det unga Italien".
Castel Rosso, ö vid Mindre Asiens sydkust. Se
Kosteloryzo.
Castel San Angelo [Yndjelå]. Se
San Angelos borg.
Castel San Giovanni [djå-], köping i italienska
prov. Piacenza (Emilien). 9,422 inv. (1901). Där
besegrade 17-19 juni 1799 österrikarna och ryssarna
under Melas och Suvorov fransmännen under Macdonald.
Castelsarrasin [-sä7], arrondissemangshufvudstad
i franska depart. Tarn-et-Garonne, vid en
sidokanal af Garonne och franska sydbanan. Stora
hyttor. Spannmålshandel. 7.858 inv. (1901).
Casteltermini, stad i italienska prov. Girgenti
(Sicilien), vid järnvägen Palermo-Trapani. 12,938
inv. (1901). Svafvelgrufvor.
Castelvetere. Se
Caulonia.
Castelvetrano, stad i italienska prov. Trapani
(Sicilien). 24,449 inv. (1901). I närheten finnas
storartade ruiner efter staden Selinunt.
Castenskiold, dansk adelssläkt, adlad
1745. Stamfadern hette ursprungligen Carstens och
hade grundlagt sin förmögenhet som plantage-egare
i Västindien.
Joachim Melchior Holten C., f. 1743,
d. 1817, blef 1766 major vid de själländska dragonerna
och medverkade 17 jan. 1772 vid statshvälfningen
(C. förde drottning Karoline Mathilde till
Kronborg). Han blef 1784 chef för hästgardet. Som
generallöjtnant anförde han 1807 det själländska
landtvärnet i den olyckliga striden vid Kjöge. 1783
blef han egare till herresätet Borreby. Hans sonson
Karl C., f. 1837, blef 1861 Polyteknisk kandidat
och kommenderade 1864 som löjtnant omväxlande med
J. Anker i skansen n:r 2 på Dybböl. Han inköpte 1867
Borreby, visade sig som en utmärkt jordbrukare och var
1889-97 en af presidenterna i hushållningssällskapet.
E. Ebg.
Casti.
Giambattista, italiensk skald, f. 1721,
blef 1737 professor i litteratur vid seminariet i
Montefiascone, men begaf sig sedermera till Wien,
där han af Josef II utnämndes till hofskald. Efter
denne kejsares död (1790) slog han sig ned i Florens
och flyttade 1798 till Paris, där han dog 1803. Hans
förnämsta arbeten äro
Novelle galanti (1793; ny
uppl. 1804) och
Gli animali parlanti (1802). Det
förra innehåller berättelser, affattade i ottave
rime, rika på goda infall, satiriska hänsyftningar
och slippriga skildringar. Det senare utgör en
politisk-satirisk lärodikt på sestiner, hvilken under
en skämtsam form innehåller en apologi för franska
revolutionen. C:s arbeten utkommo samlade i
Opere
dell' abbate Giovanni Battista Casti 1837. Se biografi
öfver C. af Piermattei (1902).
Castigat ridendo mores (lat.). Se
Mores.
Castiglione [kastiljåne]. 1.
C. delle Stiviere,
stad i italienska prov. Mantova, 10 km. från
Gardasjön. Omkr. 3,500 inv. Slottet försvarades 1702
tappert af österrikaren Salzer. 9 sept. 1706 segrade
där fransmän under Medavi öfver en österrikisk
härafdelning under prinsen af Hessen, som belägrade
staden. 5 aug. 1796 besegrade Bonaparte där
österrikarna under Wurmser, hvarvid Augereau genombröt
deras midt. Denne erhöll 1805 titeln hertig af C.
C. O. N.
2.
C. di Sicilia, stad i italienska prov. Catania
(Sicilien), n. om Etna. 12,998 inv. (1901). Vin-
och fruktodling.
Castiglione [kastiljåne],
Francesco Saverio, påfven
Pius VIII:s ursprungliga namn.
</img>
Castiglione [kastiljåne], Baldassare, grefve af
C., italiensk statsman och skriftställare, f. 1478,
användes af hertig Guidobaldo af Urbino i åtskilliga
diplomatiska uppdrag och åtföljde hans efterträdare,
Francesco Maria della Rovere, på dennes fälttåg
mot fransmännen. Sedermera var han anställd hos
påfvarna Leo X och Klemens VII, hvilken senare
sände honom som nuntie till Karl V af Spanien. Ehuru
C. där sökte häfda sin herres intressen, föll han
efter Roms plundring 1527 i onåd hos Klemens, men
till ersättning öfverhopade kejsaren honom med
ynnestbevis och gaf honom bl. a. biskopsstiftet i
Avia. Död 1529 i Toledo. Hans förnämsta verk är Libro
del cortegiano (1528, ny uppl. Florens 1894), en i
dialogisk form affattad framställning om "en hofman
i sin prydnad". Hans Lettere (2 bd, 1769 -71) äro
värderika källor för tidens politiska och litterära
historia. Jfr Martinati, "Notizie storicho-biografiche
intorno al conte Baldassare C." (1891).
Castiglione [kastiljåne], Carlo Ottavio,
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
