romanerna La garduña de Sevilla, en af de bästa pikareskromaner, som värdigt kan ställas vid sidan af Guzmáns de Alfaraches, La inclinación española, La quinta de Laura, El disfrezado, Sala de recreación, Las tardes entretenidas, Los donaires del Parnaso, Las noches del placer honesto, Los alivios de Casandra och Las fiestas del jardin. Rivadeneiras "Biblioteca de autores espänoles" upptager i del XXXVIII tre romaner och i del XLV två komedier. 3. Fernando de C., spansk skald. Se Cancionero. 4. Andres del C., spansk romanförfattare, f. i början af 1600-talet i Brihuega, utgaf under titel La mojiganga del gusto (Zaragoza 1641) en serie af sex romaner, hvaraf en återfinnes i Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles", XXXIII. 5. Juan Ignazio González del C., spansk dramatisk författare, f. 1763 i Cádiz, d. 1800. Genom sina "saynetes", småstycken af äkta gammalspansk typ, har han gifvit en trogen bild af tidens andalusiska folklif på samma sätt som Ramón de la Cruz af lifvet i Madrid. 6. Aurelia C. de González, kubansk författarinna, f. 1842 i Puerto Principe, medarbetare i flera spanska tidskrifter. Hennes lyriska dikter äro mycket populära och hennes prosadikter jämföras med Heines och Bécquers. Af prosaarbeten må nämnas Reflexiones sobre la conciencia. La mujer cubana, Biografias americanas och af lyrik La duda, El canaro en la jaula, La ola y la roca och La palma y la encina. En samling lyrik utkom 1879 i Cádiz. Ad. H-n. Castillo [kasti'ljå], Cánovas del. Se Cánovas del Castillo. Castillo [kasti'ljå], Juan del, spansk målare, f. 1584 i Sevilla, d. 1640 i Cádiz, lärjunge af Luis Fernandez tillsammans med Herrera och Pacheco, bildar jämte den senare inom skolan i Sevilla öfvergången från den äldre till den nyare riktningen och var i sin ordning lärare åt Alonso Cano och Murillo. Hans förnämsta verk är en altartafla, i Sevillas museum, bestående af flera stora bilder: Bebådelsen, Marias besök hos Elisabet, Kristi födelse, Konungarnas tillbedjan, Kyrkofäderna och Marias himmelsfärd (midtbilden). C. R. N. (O. G-g.) Castillo [kasti'ljå], spansk resande. Se Badia y Leblich. Castillo, Fernando de Leon y, spansk politiker och diplomat. Se Leon y Castillo. Castilloa Cervant., bot., växtsläkte af fam. Moraceæ, innefattande ett par träd, växande i Central- och Syd-Amerika. Af C. elastica erhålles kautsjuk af utmärkt beskaffenhet (cartagena-kautsjuk, guayaquil-strips), därigenom att man gör djupa snitt i stammen. Den utflytande mjölksaften uppsamlas och bringas på olika sätt till koagulering (t. ex. genom blad af Ipomæa), hvarefter den från vatten befriade kautsjuken formas till kakor och torkas. Genom kautsjuksamlarnas (caucheros) oförstånd har detta värdefulla träd mångenstädes utrotats och skulle alldeles försvinna, om det ej vore föremål för odling i Västindien och annorstädes. G. L-m. Castillon [kastijå'], stad i franska depart. Gironde (Guienne), vid floden Dordogne. 2,910 inv. (1901). Betydande vin- och lökodling. 13 juni 1453 vann den franske konungen Karl VII där en seger öfver engelsmännen under Talbot, som stupade. En obelisk är rest till minne af slaget. Castle [kä'sl l. kā'sl], eng., borg, slott. Castlebar [käslbā'ə], hufvudstad i irländska grefskapet Mayo, prov. Connaught. Omkr. 4,000 inv. Castleford [kä'slfəd], fabriksstad i engelska grefskapet York, vid floden Aire. 17,386 inv. (1901). Glashyttor, kolgrufvor och krukmakerier. Castle garden [kä'sl gā'dn], eng. Se New York. Castlemaine [kä'slmei'n], stad i staten Victoria, Australien, 124 km. n. v. om Melbourne, vid järnvägen Melbourne--Echuca (vid Murray). 5,100 inv. (1900). De närbelägna, förr vida mer än nu gifvande guldgräfverierna sysselsatte 5,121 arbetare 1900. Castlereagh [ka'slri], viscount, engelsk statsman. Se Stewart (Robert). Castleton [kä'sltən], by i engelska grefskapet Derby, midt ibland Peakbergen. Omkr. 2.000 inv. Blygrufvor. I närheten af C. finnes äfven en märklig droppstensgrotta. Castletown [kä'sltaun], stad på södra kusten af engelska ön Man. Omkr. 2,000 inv. Förnämsta byggnaden är Rushen castle, en dansk borg från 10:e årh., länge residens för konungarna af Man, nu till en del använd som fängelse och kasern. Nära slottet ligger en liten byggnad, där Mans representation ("house of keys") i omkr. 170 år hade sina sammanträden. Castor, zool. Se Bäfvern. Castoreum, farm. Se Bäfvergäll. Castoridae, zool. Se Bäfvern och Gnagare. Castor och Pollux. 1. Grek. och rom. myt. Se Dioskurerna. - 2. Astron. Se Tvillingarna.- 3. Fys. Se Elmseld. Castor-olja, farm. Se Ricin-olja. Castovius, Erik, universitetslärare, f. 1655 i Karlstorps socken i Småland, blef, efter en i största armod tillbragt ungdom, 1680 student i Uppsala, fick där anställning som lärare för Johan Gyllenborgs söner och tog 1688 med stor utmärkelse den filosofiska graden. 1690 framträdde han med en på cartesiska grundsatser byggd afhandling, De statu naturali et adventitio, hvilken åstadkom mycket buller i det kort förut genom J. Bilbergs uppträdande oroade teologiska lägret. Man uppsökte ett ställe i afhandlingen, åt hvilket en politisk färg kunde gifvas, och framställde så den nya filosofien såsom vådlig för samhällsordningen samt dess idkare som undersåtar af misstänkt trohet. Karl XI, till hvilken saken inberättades, nöjde sig med att låta varna universitetet för det själfsvåld, som genom en disputation blifvit begånget. (Jfr V. E. Svedelius, "Om förföljelsen emot Castovius och Bilberg", i tidskr. Frey, 1842). C. framlefde sedan flera år ett bekymmerfullt lif, utan att något passande verksamhetsfält för honom öppnades. Förgäfves begärde universitetet i Dorpt honom tvenne gånger till professor. Ovisst är af hvad skäl han afböjde kallelsen. 1698 blef han akademisekreterare, och 1702 utnämndes han ändtligen till professor i moralfilosofi vid Uppsala universitet och hälsades då af ungdomens jubel. Han dog emellertid redan 1703. Castra (lat.), läger. En romersk här slog, i regeln, vid nattens inbrott ett läger, som befästes