forum, med tribunalet, hvarifrån fältherren höll tal; till höger först stället för inhämtande af auspicier, augurale, därnäst platsen för intendentur och träng, quæstorium. I samma linje, mellan forum, quæstorium och vallen, låg utvaldt fotfolk och därinnanför utvaldt rytteri, hvilka trupper voro afsedda till ett slags lifvakt. Parallellt med prætorium och de i linje med detta befintliga lägenheterna voro, skilda af en nära 30 m. bred gata, kvarter för utvaldt manskap af bundsförvanterna, extraordinarii. Mellan tälten och vallen var ett mellanrum af nära 60 m. bredd. Detta användes till förvaring af byte m. m. och underlättade för de särskilda truppafdelningarna marschen till och från kvarteren. Det var jämväl ämnadt att skydda tälten mot fiendens kastvapen och mot eldfara utifrån. Tälten voro af läder och afsedda för 10 man (af dem två på vakt); i vinterkvarteren hade man baracker. Utanför vallen eller vid portarna voro, efter hvad det tyckes, velites, de lätta trupperna i legionerna, lägrade. Bevakningstjänsten var såväl dag- som natt-tjänst, och till densamma användes dels förposter och patruller, dels vaktposter på bestämda ställen inom lägret, t. ex. vid befälets tält. Natten var indelad i fyra vigiliæ, hvadan således vaktombyte skedde hvar tredje timme. Af ofvanstående finner man hurusom romarna sökte anordna lägret med afseende på största möjliga säkerhet för trupperna samt på snabbheten i rörelser och lättheten att finna rätt på kvarteren. Denna förträffliga anordning bibehölls alltjämt, men i samma mån som truppernas indelning förändrades och främmande beståndsdelar tillkommo, blef naturligtvis lägrets inrättning underkastad ändringar, ehuru den gamla planen i sina grunddrag återfinnes äfven i kejsartidens läger. Det af Hyginus beskrifna lägret skilde sig i flera hänseenden från det polybianska. Det hade rektangulär form, med långsidorna 1/3 längre än fram- och baksidorna. Truppernas inkvartering var olika mot förut, såsom naturligt är, då skillnaden mellan romerska medborgare och italiska bundsförvanter upphört och legionen blifvit annorlunda indelad. Ordet C. ingick äfven i namn på åtskilliga orter, bl. a. C. batava, Passau, C. regina, Regensburg, och C. vetera, Xanten. Jfr Läger. R. Tdh.

</img>
Castrén, Mattias Alexander, finsk 
språkforskare, f. 2 dec. 1813 i Tervola kapellförsamling 
i nordligaste delen af Österbotten. Hans fader var då kapellan därstädes, 
men blef 1821 kyrkoherde i Rovaniemi, som är beläget alldeles under 
polcirkeln. Redan tidigt blef alltså C. förtrogen med det hårda 
lefnadssättet i den höga norden, och denna erfarenhet kom honom 
sedan till godo under hans långvariga färder i än mer ogästvänliga
trakter. Han 
blef 1830 student. Både under skoltiden och vid 
universitetet hade han att kämpa med stora ekonomiska 
svårigheter. 

C:s studentår sammanföllo med den tidpunkt, då 
ett lifligt intresse vaknade för det finska språket 
och för den finska folkpoesiens rika skatter, hvilka 
just vid denna tid framdrogos i ljuset. Särskildt 
utgifvandet af Kalevala (1835) gaf stark näring åt 
detta intresse. Äfven C. genomträngdes däraf och 
beslöt egna hela sitt lif åt arbete för det finska 
språket, oaktadt ett dylikt arbete vid denna tid 
icke kunde gifva honom någon utsikt till ekonomisk 
bärgning. En enda aflönad akademisk lärartjänst, 
ett lektorat, fanns visserligen, men äfven detta gick 
han miste om genom försumlighet af den person, som 
skulle inlämna hans ansökan, under det C. på 
sommaren 1838 var borta på en resa till Lappland. 
Denna resa var den första af de färder C. företog i 
afsikt att utreda frändskapsförhållandet mellan 
finskan och åtskilliga andra språk. Dess resultat blef 
en afhandling om släktskapen mellan deklinationerna 
i finskan, estniskan och lapskan, med 
anledning hvaraf han 1840 utnämndes till 
docent i finska och fornnordiska språken vid 
Hälsingfors universitet. Dessförinnan hade han, med 
understöd af Finska literatursällskapet, 1893 gjort 
sin andra resa, till östra Finland och ryska 
Karelen, för att där insamla runor, mytiska 
traditioner, språkliga upplysningar och i allmänhet hvad 
som kunde tjäna till belysning af Kalevalasångerna. 
Sålunda förberedd, utförde han sin svenska 
öfversättning af dessa sånger (1841), hvilken utmärker 
sig på en gång genom trohet och ett poetiskt språk. 
Först genom den blef Kalevala allmännare känd och 
värderad. I ett företal lämnade C. en skarpsinnig 
kritisk framställning af sångernas poetiska och 
mytiska innehåll.

I sällskap med Elias Lönnrot och till en del på 
hans bekostnad företog C. på hösten sistnämnda år 
ännu en resa åt norden (genom finska Lappmarken, 
en del af  Norge och ryska delen af Lappland). 
Ändamålet var att studera dels lapparnas gudalära, 
dels de lapska munarterna. På våren 1842 
anträddes återfärden till Archangel, hvarifrån Lönnrot 
begaf sig hem. C. däremot hade af vetenskapsakademien 
i Petersburg fått anbud om ett större 
understöd för att efter ett år börja en längre resa 
till Sibirien, i ändamål att i språkvetenskapligt och 
etnografiskt afseende undersöka därstädes boende 
samojediska stammar, och han beslöt nu att begagna 
mellantiden till utforskande af de europeiske 
samojedernas språk. För detta ändamål vistades han först 
någon tid i Archangel och företog sedan, med understöd 
af finska statsmedel, på hösten 1842 en ytterst 
mödosam färd ut på de ödsliga tundrorna. Ehuru 
ofta sjuk och stundom - såsom olika troende - hotad 
till sitt lif af de okunnige och fanatiske 
invånarna, fullföljde C. ihärdigt sitt mål. Han 
framträngde öfver norra Ural och anlände slutligen, i 
nov. 1843, till Obdorsk i Sibirien. Där skulle han 
börja sitt arbete i akademiens tjänst, men hans starkt 
angripna bröst nödgade honom i stället att våren 
1844 återvända till Finland.

Redan under sin vistelse i Sibirien hade C. till 
akademien hemsändt en grammatika öfver de mellan 
Petsjora och Ural bosatte syrjänernas språk, hvilket 
han studerat under ett längre tvunget uppehåll 
hos denna stam. Denna grammatika belönades af 
akademien med halfva det s. k. demidovska priset 
och trycktes 1844 under titeln Elementa grammatices 
syrjænæ. Efter hemkomsten undergick C. filosofie