licentiat-examen och blef 1844 filosofie doktor, öfriga frukter af hans vistelse i fosterlandet voro tvenne uppsatser i tidskriften "Suomi" (för år 1844); bland dem är Om accentens inflytande i lapska språket (på tyska i Petersburg-akademiens "Mémoires") af stor vikt för den finska språkforskningen. Återställd till hälsan, begaf sig C. i början af 1845 på sin fjärde och största resa, den af vetenskapsakademien i Petersburg bekostade expeditionen till Sibirien, hvilken understöddes med anslag äfven från Finlands universitet. Kosan ställdes först till Kazan, där C. tillbragte menförestiden med att fullborda en tsjeremisisk grammatika, påbörjad redan i Hälsingfors med stöd af den kunskap i sagda språk han inhämtat af en rysk soldat af tsjeremisisk börd. Denna grammatika trycktes 1845, på det finska universitetets bekostnad, under titeln Elementa grammatiæs tscheremissæ. Sommaren 1845 uppehöll sig C. vid Irtysj och Ob, bland ostjskerna, hvilkas språk han studerade för att utreda deras ställning till samojederna, med hvilka de ofta blifvit förväxlade. Mot hösten drog han sig längre uppför Ob, och på våren 1846 flyttade han fältet för sin verksamhet till Jenisejs flodområde, hvilket han sedan följde norrut ända till Tolstonosovskoje, allt under flitiga undersökningar rörande samojedstammarna i dessa trakter. I början af 1847 reste han åter uppför Jenisej ända till den sydligaste delen af Sibirien (Minusinska kretsen), där han undersökte åtskilliga "tatariserade" ostjak- och samojedstammar, hvarjämte han verkställde arkeologiska forskningar. För att vinna närmare kännedom om en af nämnda stammar, sojoterna, gjorde han öfver de sajanska bergen en äfventyrlig utflykt in på Kinas område. Sedermera ställdes färden österut, till Irkutsk, och vidare till Kjachta, vid kinesiska gränsen, hvarifrån han ånyo gjorde ett kort besök i "det himmelska riket". Yttersta punkten för C:s färd åt öster var Nertsjinsk, mer än 1,000 mil från fosterlandet. Därifrån anträddes återresan på våren 1848; men upprepade sjukdomsfall gjorde, att han icke förrän i febr. 1849 beträdde fosterlandets jord. Efter sin hemkomst blef C. af Petersburg-akademien antagen till e. o. adjunkt, med ett årsanslag af 600 rubel (omkr. 1,600 kr.) och tillåtelse att vistas i Hälsingfors. Ett anbud om fast anställning vid nämnda akademi afböjde han för att kunna stanna i fosterlandet. Detta kunde dock ej ännu erbjuda honom någon fast plats, enär just vid denna tid hos de makthafvande en stark reaktion mot de finska sträfvandena gjorde sig gällande. 1851 erhöll C. dock en nyinrättad professur i finska språket och litteraturen. Hans professors-disputation var De affixis personalibus Unguarum altaicarum (1850). Såsom universitetslärare delade C. sin tid mellan ett nitiskt skötande af sin tjänst och arbete med ordnandet och utarbetandet af de rikhaltiga samlingar han gjort under sina långvariga färder. Redan 1849 utgaf han Versuch einer ostjakischen sprachlehre nebst kurzem wörterverzeichniss. S. å. besvarade han i ett föredrag frågan: Hvar låg det finska folkets vagga? och redogjorde därvid för de allmännaste resultaten af sina forskningar, enligt hvilka finnarnas urhem är att söka i de sajanska och altaiska bergsbygderna. Närmaste föremålet för C:s arbete blef nu en stor grammatika öfver de samojediska språken, hvilka han hade funnit stå de finska språken närmast af alla och bilda en öfvergång från agglutinerande till flekterande språk. På detta sitt förnämsta vetenskapliga verk, frukten af tioåriga studier, arbetade C. ännu sedan han i början af 1852 nedlagts på sjukbädden. De oerhörda mödor och försakelser, som han på sina resor uti Sibiriens isregioner underkastat sig, hade brutit hans hälsa, och 7 maj nämnda år lämnade han det jordiska. I en vård af granit på Hälsingfors kyrkogård har fosterlandet ristat sin saknad och beundran för denne sin store son. C:s efterlämnade vetenskapliga samlingar bearbetades och utgåfvos efter hans död, på Petersburg-akademiens uppdrag och bekostnad, af akademikern A. Schiefner. De bära den gemensamma titeln Nordische reisen und forschungen (12 bd, 1853-62) och omfatta de ostjakiska och samojediska språklärorna (den sistnämnda var nästan färdig före C:s död), samojediska ordförteckningar, språkläror öfver åtskilliga andra sibiriska språk (af hvilka några förut voro fullkomligt obekanta) och slutligen de skildringar och afhandlingar, hvilka på svenska utgåfvos 1852-70 under titeln "Nordiska resor och forskningar". Det första bandet af denna samling, redigeradt af C. själf, innehåller reseminnen från åren 1838-44, det andra reseberättelser och bref från 1845-49 - dessa likasom de tidigare reseminnena utmärkta för en liflig och målande stil, ofta nog, trots resornas mödor, kryddad med ypperlig humor. Tredje och fjärde delarna omfatta föreläsningar öfver finsk mytologi och de altaiska folkens etnologi, femte och sjätte delarna slutligen smärre afhandlingar och uppsatser. I den sista delen ingår en utförlig lefnadsteckning, författad af J. V. Snellman. V.* 2. Jonas C., den föregåendes kusins son, finsk politiker, f. 25 febr. 1850 i Pyhäjärvi, Österbotten. Student 1869, kastade han sig med ifver in i studentpolitiken. 1885 inträdde han i representationen såsom ledamot af bondeståndet och trädde där såsom ledare för en "ungfinsk" fraktion i opposition mot gammalfennomanerna under A. Meurman. Med frisinnadt program öfver hufvud pläderade denna fraktion för en hänsynslösare språkpolitik. C:s inflytande ökades vid landtdagarna 1888 och 1891, hvarför gammalfennomanerna ansträngde sina krafter att störta honom. Redan vid 1894 års landtdag såg han sitt parti förminskadt, invaldes ej mer i utskott och utvoterades ur den finska landtdagsklubben. Efter landtdagen omöjliggjordes så hans återval till bondeståndet genom ingripande från senaten i frågan om hans mantalsskrifning. Därpå egnade sig C. mer uteslutande åt sin vidlyftiga advokatverksamhet. I den stora deputationen till kejsaren 1899 deltog han och uttalade efter återkomsten från Petersburg vid festen för densamma i Hälsingfors de bevingade orden: "ett sinne, fastän två språk" (i motsats till den gammalfennomanska devisen: "ett språk, ett sinne"). Han var ock bland de förste som landsförvisades 1903, sedan generalguvernören erhållit nästan oinskränkt makt. Därefter bosatte sig C. i Stockholm. 3. Robert C., den förstnämndes son, finsk skriftställare, f. 16 aug. 1851 i Hälsingfors, blef student 1868, filos. magister 1873 och juris kandidat 1879. C. begynte tidigt sin skriftställarbana, i Hälsingfors dagblad, till hvilken tidning han bidrog först såsom Ord, som saknas under C, torde sökas under K.