provinserna Malleco och Väldi via, omfattar södra delen af det 1884 eröfrade araukanernas område och har en areal af 15,105 kvkm., med 91,387 inv. (1902), 6 på l kvkm. Hufvudfloder äro Rio Cautin l. Rio Imperial och Tolten längst i s. Landet är till större delen odlingsbart och lofvar att blifva ett rikt hveteland. östra hälften är fylld af Anderna, som här ha vulkanen Llaima (3,050 m.). Hufvudstad är Temuco, vid floden Cautin och järnvägen mellan Valdivia och Concepcion. 9,699 inv. (1902). Cauvery [kåveri] l. Coleroon, flod i södra delen af Främre Indien. Den rinner upp på Västra Ghats, flyter i sydöstlig riktning till Bengaliska viken genom Mysore och presidentskapet Madras samt delar sig vid Trichinopoli i flera armar, som bilda ett vid basen 145 km. bredt delta, hvars nordligaste och bredaste arm är Coleroon. C. är 765 km. lång och kallas af indierna äfven Daksjin Ganga (söderns Ganges). Den är södra Indiens heliga flod. Endast en obetydlig sträcka kan den trafikeras med båtar, men den är af ofantlig vikt för bevattningen af omgifvande landskap. Cauwès [kåväs], Paul, fransk rättshistoriker och nationalekonom, f. 1843 i Paris, blef 1867 e. o. professor (agrégé) i rättsvetenskap i Nancy, hvarifrån han 1873 flyttades till Paris, där han äfven undervisade i nationalekonomi, tills han 1882 blef professor i fransk rättshistoria därstädes. Utom genom ett stort antal rättsvetenskapliga och historiska afhandlingar är han särskildt bekant genom det stora och betydelsefulla verket Cours d'économie politique (1879--80; 3:e uppl., 4 bd, 1892--93), som betecknade den inom den franska ekonomiska vetenskapen mest utpräglade reaktionen mot den härskande Manchesterskolan från en ståndpunkt, som närmar sig den tyska historiska riktningens. Tillsammans med bl. a. Charles Gide är C. en af utgifvarna af den ansedda Revue d'économie politique, som är den moderna franska nationalekonomiska oppositionens vetenskapliga hufvudorgan, samtidigt med att den lämnat plats för alla riktningar inom vetenskapen. (E. Hkr.) Cauvin [kåvä'], Jean. Se Calvin. Caux [kå] l. Pays-de-Caux, område i franska depart. Seine-inférieure (Normandie), mellan floden Seine och hafvet. Dess hufvudort är Caudebec. Cav., i botaniska beteckningar (där äfven Cavan.) förkortning för Ant. José Cavanilles, spansk botanist, f. 1745, d. 1804; i zoologiska för Filippo Cavolini, professor i Neapel, f. 1756, d. 1810. Cava (C. dei Tirreni), stad i italienska prov. Salerno. Omkr. 7,000 inv. Biskopssäte. Sydväst om C. ligger det berömda benediktinklostret Santa Trinità della C. med gammal kyrka samt rikt arkiv och bibliotek. Cavædium (lat.), en hos arkitekten Vitruvius (under Augustus) förekommande benämning på atrium; stundom troligen detsamma som midtrum i allmänhet, peristyl o. d. eller ett inre atrium, som ibland fanns jämte det egentliga. H. Sgn. Cavagnari [kavanjari], sir Pierre Louis Napoleon, anglo-indisk militär och diplomat, f. 1841, var son till en af Napoleons officerare, general Adolphe C., och dennes irländska hustru. C. naturaliserades som engelsk medborgare 1857, trädde följande år i ostindiska kompaniets tjänst och deltog med utmärkelse i fälttåget i Oudh samt användes sedan af indiska regeringen i politiskt administrativa uppdrag vid nordvästgränsen, hvilka han fullgjorde med utmärkt skicklighet och energi. Han tillhörde 1878 sir Neville Chamberlains stab vid dennes misslyckade beskickning till Afganistan, hvars afvisande gaf anledning till andra afganska kriget. Efter emiren Sjir Alis död afslöt C. med efterträdaren fördraget i Gandamak 26 maj 1879 (se Afganistan, sp. 234), belönades därför med titeln sir och utnämndes till brittisk resident i Kabul. Dit anlände han i juli och slog sig ned i det fasta citadellet Bala Hissar, hvilket emellertid 3 sept. s. å. angreps af en upphetsad skara afganska krigare, som skoningslöst nedgjorde alla hvita. C. fick under massakern ett dödande sår i hufvudet, samtidigt med att det brinnande taket instörtade. Hans död gaf signalen till ett nytt brittiskt fälttåg mot Afganistan. Litt.: Kaliprasanna, "Life of sir Louis C." (Calcutta 1881). V. S--g. Cavaignac [kavänjak], fransk släkt, af hvilken flera medlemmar spelat en betydande roll i Frankrikes historia. 1. Jean Baptiste C., politiker, f. 1762 i Gourdon (Guienne), d. 1829 i Bruxelles, var advokat i Toulouse, då han som ifrig anhängare af revolutionen 1792 invaldes i nationalkonventet. Där slöt han sig till den yttersta vänstern, röstade för Ludvig XVI:s afrättning utan uppskof och appell samt understödde Robespierres politik, men undgick att dragas med i dennes fall genom att i tid öfvergå till thermidormännen (Tallien, Fréron m. fl.). Han var flera gånger konventskommissarie vid hären, där han uppträdde med mod och energi, samt förde vid "bergets" uppror l prairial år III (20 maj 1795) befälet öfver trupperna, men kunde ej hindra de upproriske att intränga i konventets sessionssal och räddade själf med knapp nöd lifvet. 13 vendémiaire år III (5 okt. 1795) var C. en af anförarna i den segerrika striden mot Parissektionernas uppror. Under direktoriet var han medlem af de femhundras råd, och under konsulatet blef han af Bonaparte utnämnd till fransk generalkommissarie i Maskat, men tillträdde ej platsen på grund af kriget med England. Joseph Bonaparte gjorde honom till domänförvaltare i Neapel, och Murat gjorde honom till statsråd där. Efter att ha varit prefekt i dep. Somme under de hundra dagarna måste han som "konungamördare" gå i landsflykt vid den andra restaurationen och lefde sedan i Bruxelles. 2. Éleonore Louis Godefroy C., den föregåendes son, politiker, f. 1801, d. 1845, var en af bourbonernas hätskaste motståndare och deltog med utmärkelse i julirevolutionen 1830. Ifrig republikan, började han genast att stämpla mot Ludvig Filip och var medelpunkten i republikanernas agitatoriska verksamhet. Efter oroligheterna i april 1834 blef han häktad jämte en del meningsfränder och försvarade med stor dristighet sig och dem inför pärskammaren. Han dömdes till deportation, men lyckades fly (juli 1835) ur landet. 1841 återvände han till Frankrike och var sedan en af redaktörerna för oppositionstidningen "La réforme". 3. Louis Eugène. C., den föregåendes broder, militär, diktator, f. 15 okt. 1802 i Paris, genomgick polytekniska skolan i Paris och högre militärskolan i Metz samt deltog 1828 som kapten i franska expeditionen till Grekland. Han var en