framgång mot Fairfax och belönades med markisvärdighet, men kunde 1644 ej hindra skottarnas inmarsch i England. Som frivillig deltog C. i slaget vid Marston moor (2 juli 1644), men lämnade därpå, missnöjd öfver det tadel man i konungens omgifning egnat hans krigföring, England och vistades därefter till restaurationen efter hvartannat i Paris, Rotterdam och Antwerpen, på hvilket sistnämnda ställe han inrättade ett vida berömdt ridhus. Efter restaurationen återvände han till England och blef 1665 hertig af Newcastle. C. är känd som författare till två dyrbart utstyrda handböcker i hästskötsel, Methode et invention de dresser les chevaux (Antwerpen 1657, ny uppl. London 1737) samt A new method ... to dress horses and work them according to nature (1667), samt skref äfven några ordinära komedier. -- Hans hustru, Margaret, hertiginna af Newcastle, f. omkr. 1624, d. 1674, skref och utgaf i många folioband filosofiska arbeten, dikter och dramer samt var mycket omtalad för sitt excentriska uppträdande. Bäst af hennes arbeten äro de naiva, men tidshistoriskt mycket upplysande biografier hon skref öfver sin man och sig själf (båda senast utgifna af Firth 1886). 2. William C., 4:e earl och 1:e hertig af Devonshire, sonsons sonson till den i släktöfversikten nämnde sir William C., f. 1640, d. 1707, invaldes 1661 i parlamentet och förfäktade där under hela Karl II:s regering oförskräckt protestantismens sak emot papistiska intriger. Såsom medlem af privy council 1679 under Shaftesburys maktperiod medverkade han kraftigt till habeas-corpus-aktens genomförande, men drog sig följande år tillbaka, då vid konungens sjukdom det romerska inflytandet fick öfvervikt i styrelsen. Kort efter Jakob II:s tronbestigning nödgades C. till följd af en opassande träta med en ökänd slagskämpe, öfverste Colepeper, draga sig undan till sina gods och dömdes att bota 30,000 pd st. (540,000 kr.). Han var en af de förnämste undertecknarna af inbjudningen till Vilhelm af Oranien att med en här komma öfver till England för att befria landet från Jakobs tyranni; han understödde genast vid Vilhelms landstigning verksamt företaget, talade i parlamentet för Jakobs afsättning och bar som öfverhofmästare (lord high steward) fram kronan vid Vilhelm III:s kröning 1689 (denna värdighet blef sedan ärftlig i familjen). Vilhelm efterskänkte de C. ådömda dryga böterna, visade honom större förtroende än någon annan engelsk statsman och utnämnde honom 1694 till hertig af Devonshire och markis af Hartington. Under drottning Anna bibehöll C. sitt inflytande och var bl. a. en af hufvudmännen vid 1706 års unionsförhandlingar med Skottland. I sitt privatlif var han utsväfvande och beryktad genom många duellaffärer. 3. William C., 4:e hertig af Devonshire, den föregåendes sonsons son, f. 1720, d. 1764, blef 1755 lordlöjtnant på Irland, där han gjorde sig mycket populär, och kallades i nov. 1756 till premiärminister med den just då oumbärlige Pitt som krigsminister, enär denne, som till följd af whiglordernas motstånd ej själf kunde bli ministärens chef, vägrade att tjäna under hertigen af Newcastle. Redan i maj 1757 försonade sig Pitt med Newcastle, för hvilken C. då lämnade plats. -- Hans yngre broder, lord John C., f. 1732, d. 1796, var medlem af underhuset 1753--90 och 1794--96, skattkammarkansler under Rockingham mars--juli 1782 och, sedan han genom sitt förslag till klander af Versailles-freden störtat Shelburnes ministär, i hertigens af Portland kabinett apr.--dec. 1783. V. S--g. 4. Henry C., den föregåendes kusin, kemist, f. 1731, d. 1810, blef, genom sina utomordentligt viktiga undersökningar rörande gaserna, en af dem, som kraftigast bidrogo att vederlägga flogiston-teorien, ehuru han själf hyllade denna teori. I midten af 18:e årh. var man ännu ej viss om tillvaron af flera olika gasarter; gaserna ansågos af många såsom luft, uppblandad med andra ämnen. C. visade, att kolsyran (Blacks "fixa luft") och vätgasen ("lätt luft") verkligen äro själfständiga ämnen. Viktiga äro särskildt hans undersökningar öfver vätgasen och luftens sammansättning samt hans upptäckt att vatten bildas, då vätgas förbrinner i luft, att salpetersyra består af kväfve och syre m. m. De flesta af C:s arbeten äro tryckta i "Philosophical transactions" 1766-92. Några få äro särskildt utgifna, bland hvilka hans Experiments on air (1784) är det viktigaste. Redan C. hade vid sina försök öfver luftens sammansättning observerat, att sedan luftens kända beståndsdelar borttagits, återstod en liten gasvolym -- det ungefär 100 år senare af Rayleigh och Ramsay upptäckta grundämnet argon. P. T. C.* 5. William C., 5:e hertig af Devonshire, son till C. 3, f. 1748, d. 1811, blef 1766 irländsk storskattmästare och ställde sig liksom hela sin släkt i opposition mot hofvets godtyckliga irländska politik. -- Hans första hustru, Georgiana, f. 1757, d. 1806, dotter af earl Spencer, var länge genom skönhet och begåfning societetens drottning samt öfvade som väninna till Fox och Sheridan ej ringa politiskt inflytande. Hans andra hustru, Elisabet, f. 1759, d. 1824, dotter till earlen af Bristol och änka efter J. T h. Foster, bosatte sig efter C:s död i Rom och samlade där kring sig en krets af lärde och konstnärer, beskyddade bl. a. Canova och Thorvaldsen samt bekostade de första metodiska utgräfningarna på Forum romanum. 6. William George Spencer C., 6:e hertig af Devonshire, den föregåendes son, f. 1790, skickades 1826 som utomordentligt sändebud till Nikolaus I:s kröning och vann därvid dennes förtroliga vänskap, liksom han sedermera äfven såsom lordkammarherre stod Georg IV och Vilhelm IV personligen nära. Han var en fint bildad mecenat och samlare af böcker och taflor, lefde mest på sina gods och dog ogift 1858. 7. William C., 7:e hertig af Devonshire, brorsons son till C. 5, f. 1808, d. 1891, var 1829--34 medlem af underhuset och understödde där den stora parlamentsreformen, blef 1834 efter sin farfar earl af Burlington och 1858 efter sin frände C. 6 (se ofvan) hertig af Devonshire. Sedan han blifvit peer, egnade han sig mest åt vetenskapliga och industriella intressen samt åt boskapsskötselns främjande (Devonshire-rasen). Han arbetade ifrigt för höjandet af Englands järnindustri, deltog 1868 i grundandet af "Iron and steel institute" och var dess förste president. 1836--56 var han kansler för Londons och 1861--91 för Cambridges universitet. I politiken understödde han Gladstone till home-rule-striden 1885, då han slöt sig till de liberale unionisterna. Ord, som saknas under C, torde sökas under K.