Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för olika lösningar och därigenom eger den största
betydelse för reglerande af cellens turgor och i
andra hand äfven för saftledning etc. - Cytoplasmans
finare byggnad är ännu icke närmare utredd. Den med
särskilda preparationsmedel fixerade cytoplasman
visar en skumartad struktur (alveolar-plasma),
men äfven fina trådar (filar-plasma) af fastare
konsistens kunna urskiljas. Mikrosomerna ligga i
blåsornas väggar eller där flera fina trådar stöta
tillsammans. - I cellplasman eger ofta en strömning
rum, genom hvilken dess olika delar äro stadda
i ständig rörelse; denna försiggår i olika fall
på något olikartadt sätt. Man urskiljer sålunda
rotation, cirkulation m. fl. Plasmaströmningens
fysiologiska betydelse är sannolikt att
underlätta ämnestransporten inom cellerna.
H. Hn.
b. Cellkärnan (nucleus) är tvifvelsutan
cellens viktigaste beståndsdel, dess så att säga
ledande del. I unga plasmafyllda celler ligger kärnan
vanligen i midten, i äldre vakuolfyllda antingen
upphängd i plasmasträngar eller invid väggen, dock
alltid i cytoplasman. Som allmän regel gäller att i
hvarje cell finnes en cellkärna; dock ser det ut, som
om hos en del mycket lågt stående växter protoplastens
inre differentiering ej skulle nått den utveckling,
att cellkärna i egentlig mening finnes. I mycket stora
och långa celler, såsom hos sifonéer bland algerna,
i svamphyfer, mjölksaftkärl m. fl., finnas flera
cellkärnor. Till formen är kärnan ellipsoidisk
till klotrund. Cellkärnans finare byggnad kan
studeras därigenom, att dess skilda delar med olika
begärlighet uppsupa färgämnen. Kärnan begränsas mot
cytoplasman af en kärnhud l. kärnmembran. Inuti kärnan
finnes vanligen en eller flera starkt ljusbrytande,
runda kroppar, kärnkroppar l. nukleoler. Kärnans
väsentliga del utgöres af de s. k. kromosomerna (af
grek. chroma, färg, och soma, kropp), som i hvilande,
d. v. s. ej i delning varande, kärnor uppträda i
form af ett fint nätverk, utspändt i kärnhåligheten,
kromatinnätet. Hufvudmassan af detta utgöres af
nuklein (se d. o.), som vanligen förekommer i form
af större eller mindre starkt färgbara korn,
kromatinkorn, inbäddade i en svagare färgbar
substans, linin. Vid kärndelningen sammandrager
sig nätverket till gröfre trådar eller stafvar (se
vidare Cellbildning). - Cellkärnans betydelse kan
bedömas dels af direkta iakttagelser, dels ock genom
resultat vunna på indirekt väg. Delas t. ex. vissa
algcellers protoplaster i två eller tre lika delar,
visar det sig, att endast den del, i hvilken kärnan
ingår, eger förmåga att vidare utveckla sig, liksom
ock assimilation ej på längden synes vara möjlig
i kärnlös plasma. Man har äfven iakttagit, att
cellkärnan lägger sig intill den del af cellväggen,
där tillväxten är särskildt stark, t. ex. i utväxande
rothår. I vissa sekretions- och absorptionsorgans
celler undergår kärnans kromatinnät vissa förändringar
(nukleinkornen förena sig till större eller mindre
klumpar och stafvar), som säkerligen stå i samband
med dessa cellers speciella verksamhet. Kärnan skulle
sålunda hafva direkt betydelse för näringsprocessen
inom cellen; den anses numera af de fleste forskare
uteslutande vara bärare af de ärftliga anlagen,
hvilkas säte möjligen torde vara trådverkets
nukleinkorn. Cellkärnan synes med ett ord utöfva
ett afgörande inflytande på cellutvecklingens alla
detaljer. G. O. R.
c. Centrosfärerna l. polkropparna, hvilka
regelbundet uppträda inom djurcellen, hafva
påvisats inom lägre växtgrupper, såsom alger,
svampar och mossor. De utgöras af en i närheten
af cellkärnan belägen fastare kropp (centrosom)
af mycket små dimensioner, omgifven af en zon
strålformigt anordnad cytoplasma. Liknande
bildningar finnas i spermatozoidmodercellerna
hos kärlkryptogamerna och vissa gymnospermer (se
Cilie). Hos fanerogamer synas de enligt senare
undersökningar saknas.
d. Kromatoforer l. färgkroppar äro karakteristiska
för växtcellen. De ligga alltid i cytoplasman, hvarest
de uppträda såsom särskildt organiserade
bildningar. De förökas genom delning och uppkomma,
såvidt man vet, aldrig genom nybildning. De uppträda
därför redan i äggcellen såsom små färglösa kroppar,
hvilket utseende de bibehålla i de unga embryonala
väfnaderna. Under cellernas vidare utbildning
kvarstå de på detta stadium eller
utvecklas till
a. kloroplaster (af grek. chloros, grön), bärare af
det gröna färgämnet,
b. leukoplaster (af grek. leukos, hvit), ofärgade,
c. kromoplaster (af grek. chroma, färg), färgade,
men ej gröna. Kromatoforer saknas hos bakterier och
svampar, liksom alltid i djurcellen.
 |
| Fig. 2 Cell från ett mossblad. I plasmalagret utmed väggen ligga de runda kloroplasterna, de ljusare partierna i dem äro stärkelsekorn; b-b" en kloroplast under delning, e en af stärkelsekorn fylld kloroplast |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
