schaktet d, hvarifrån den varma luften pressas ut genom den massa, som skall torkas. Efter torkningen afvägas de af analysen bestämda proportionerna af kalksten och lera samt blandas och finmalas. Denna finmalning börjas i en kollergång (fig. 2), bestående af en cistern, mot hvars botten godset finmales genom tvenne kring en horisontal axel roterande valsar. Finkrossningen kan ock ske i ett valsverk eller i kulkvarnar. Efter finmalningen siktas det s. k. råmjölet för att borttaga det gods, som icke blifvit nog fint förmaldt; därefter fuktas det med 7-10 proc. vatten och pressas till tegel.

Fig. 1.   En kontinuerlig schaktugn för torkning.</img>

Denna pressning sker i pressverk,
där massan ifylles i formen och genom 2 à 3 slag från
en fallhammare sammanslås till ett tegel, nog fast
att tåla transport. 

Fig. 2.    Kollergång.</img>

Råteglet måste före
bränningen torkas, såvida bränningen sker i schaktugn;
för detta ändamål staplas teglen på vagnar, hvilka
införas i en lång kanal, som genomstrykes af en
torr och varm luftström. Cement-råteglens bränning
sker antingen i schaktugn eller i ringugn. En af de
många schaktugnstyper, som användas, framställes
i fig. 3. Vid denna sker den egentliga bränningen
i rummet C; när cementklinkern där är färdigbränd,
nedmakas den i afsvalningsrummet D; samtidigt insättes
kol genom öppningen ofvanför F, och förvärmda råtegel
makas från rummet B ned i
smältrummet C bland kolen.   Råteglen insättas
vid E och förvärmas småningom,  då  de passera
först rummet A  och sedan rummet B.   Vid bränning
i ringugn tillgår på samma sätt som vid vanlig
tegeltillverkning;     vid sådana ugnar  behöfva
råteglen ej nödvändigtvis  torkas  före   bränningen.
Den   färdigbrända klinkern, hvilken  har  grågrön
färg och är skäligen hård, föres till lagerhus, där
den efter några veckor genom     vattenupptagning   ur
luften   snart blir   lösare   och   mera lättkrossad.
Den   får vid malningen passera en    stentuggare
samt kollergång   eller   valsverk och finmales
slutligen    i    kulkvarnar, roterande      (med
klinker inklädda)   och   med flintbollar   till
hälften     fyllda     cylindrar med horisontal
längdaxel.

Fig. 3.    Schaktugn för bränning af cementråtegel.</img>

Betydligt enklare ställer sig arbetssättet vid den
våta metoden, hvilken vanligen åtföljes   af
bränning i roterande ugn. Efter finmalning af kalk och
lera uppslammas leran i stora cisterner med en bestämd
vattenmängd till en tunn välling, hvarefter kalken
uppslammas i denna. 

Fig. 4.    Roterande cementugn.</img>

Det så erhållna slammet finmales
i en kulkvarn med flintkulor och rinner från denna
till en samlingsbassäng, där slammets sammansättning
bestämmes och nödiga justeringar vidtagas. Från
denna samlingsbassäng pumpas slammet direkt in i den
roterande ugnen. Denna består, som fig.